min nära och kära person fick en stroke.

Vet Ni? I tre veckor nu har jag snurrat in mig på kost och hälsa och allt vad det innebär. Igen. Med igen menar jag att jag en gång i tiden, för fem år sedan typ, pluggade näringsfysiologi och näringslära på högskolenivå och levde ett strikt hälsosamt liv med inte det minsta onyttigheter så långt ögat kunde nå. 

Anledningen till mitt insnurrande i just de ämnena igen kallas stroke. Stroken som en väldigt nära och kärt besläktad person, i början på sin andra livsdel, fick för just tre veckor sedan och snörpte en vass tråd kring halsen på mig i samma skede som jag fick veta. Jag grät, flera liter. Min nära och kära person blev plötsligt väldigt skör och känslan av att förlora personen så väldigt uppenbar. 

Personen mår bra, inga hemska men som talbortfall, blindhet, förlamning, koma, döden med mera, med mera. Utan inga men alls som det ser ut just nu. Personen hade en j-vla flyt så att säga och jag tackar, kramar och till och med kysser turen flera gånger om.

Vet Ni vad en artär är? Ha, jo men det vet väl alla inte sant? En artär är ju ett kärl i kroppen som bevarar blodet för transport av syre och näringsämnen till alla kroppens celler. Livsnödvändig med andra ord. En artär är i sig uppbyggd av celler. Med tiden, åldern, dör cellerna i artärens väggar och celldöden bidrar till att kalk, ett väldigt hårt material, bildas som tar plats i artärväggarna. Artärväggarna blir alltså stelare och stelare ju äldre man blir och trycket inuti kärlen blir allt högre och högre. Detta sker alltså på naturlig väg, ingenting man kan göra åt det.

Men, vill man sedan påskynda denna trista process av så kallad åderförkalkning så kan man göra följande (bland annat):

Äta fel kost. Och med fel kost menar jag följande:

För mycket mättade och härdade fetter. Mättade fetter höjer det dåliga kolesterolet i blodet. Och för mycket av det dåliga kolesterolet innebär att det slutligen tas upp av cellerna i artärväggarna och lagras där. Detta tycker inte artärcellerna om och tyvärr börjar de att dö lite fortare än planerat. Celldöd ger kalk och kalk ger åderförkalning och åderförkalkning ger högre blodtryck och tjockare väggar som i sin tur kan bli så tjocka att de hindrar blodflödet eller stoppar det helt. Auch. När där finns ett hinder i ett blodkärl så gör blodet virvlar, kan man säga, på grund av hindret och bildar så kallade proppar (klumpar av koagulerat blod) som åker runt i blodkärlen och kan ge stopp i blodtillförseln om man har otur. Så som min kära och nära person fick i hjärnan. Alltså en stroke. Ett stopp av blodflödet till hjärnceller som i sin tur dör av syrebristen och kan ge bestående och allvarliga skador. Fy! Hemskt va?

Men nu är det ju inte så enkelt som jag beskrivit det, inte egentligen, men nästan. Proppen behöver ju inte bestå av koagulerat blod till en början utan av enbart fettklumpar också, bland annat. Och inte är det enbart mättade och härdade fetter som kan ge den här effekten utan även socker och snabba kolhydrater med sitt alltför höga insulinsvar. För mycket salt ger högt blodtryck. Koffein drar indirekt ihop blodkärlen och ger högre blodtryck. Kronisk stress of course. Att äta på fel tider på dygnet och speciellt nära sänggående. Bla, bla, bla. Jag kan tjata på i oändligheten, ge djupgående fakta om allt detta, vad att äta, inte äta. Men det pallar Ni inte antar jag. Och inte jag heller just idag :).

Men det intressanta är ju att folk inte har den blekaste, i alla fall inte folk i den senare generationen/plus 40, om vad som är nyttig mat och vad som inte är det? Okunskap helt enkelt! Och vems fel är det då? Ingens och allas kan jag tycka. Jag säger bara en sak, kost- och hälsautbildningar på arbetet. Rutinmässigt. Obligatoriskt. 

Men vem f-n betalar det då? Jo, samma människor som betalar för vården av alla som insjuknar i just högt blodtryck, strokes och andra metabola sjukdomar. De människor som troligtvis är 40 +, och som inte har den blekaste.

Nä, mina vänner. Jag vill sätta ner foten. Jag vill upplysa, så som jag strikt upplyste min nära och kära person om efter den hemska händelsen. Personen fick i detalj veta exakt vad han gjort fel, bland annat fel vad gäller vad personen stoppat i sig. Det personen trodde var nyttigt. Det personen trodde inte skulle ha någon betydelse. Det personen trodde aldrig skulle hända hon/han. För det tror man aldrig. För än det är för sent.

Och för sent blir det om man inte börjar med sina barn, nu. Börjar lära dom att leva med goda vanor. Så dom inte äter sig till en stroke om 45 år.

För vet Ni? Nästa gång jag tjatar om att mina barn inte får äta det och inte det och inte det, så lyssna istället och fråga varför, LÄR, för jag har en anledning och jag har kunskap (nu låter jag sjukt besserwisseraktig men det är, som jag hoppas Ni förstår, inte mitt syfte med detta inlägget. 

Mitt syfte var att lära. Mitt syfte var att fråga om Ni vill veta mer om vad man ska äta och varför. Och vad man inte ska äta och varför? Och trots att Ni kanske inte vill så tror jag att jag kommer tjata lite ändå :). För min nära och kära person, samt några nära och kära till, som läser mina inlägg. Så tjatar jag för dom :). För jag älskar dom, så klart.

Punkt slut/Jennifer (aka näringsnörden)