tisdag 25 oktober 2011

where did my baby go?

Hej alla!

Vår lille goa Mio går nu. För några dagar sedan bestämde han sig för att sluta mesa och släppte taget. Nu går han som om han aldrig gjort något annat. Och han är så stolt. Vi med så klart :). Men, vet Ni,  trots detta blir jag lite ledsen i ögat...Snart/i princip nu är min lille bebis ingen bebis längre, utan stora killen och det svider lite i hjärtat. Han är ju min mysiga bebis. Han vill jag ha kvar lite till....Eller då och då....Men sådana stunder kommer väl dom med. När han vill vara bebis igen, mysa i mammas knä och bli buren, kramad och pussad på :). Det vet man ju med Aston. Han gillar att vara bebis lite då och då. Fast med tvåan är det lite annorlunda. Eller hur? Kanske för man vet att det troligtvis inte blir fler....Eller för att man var för ivrig med ettan, ville att han skulle växa upp, börja gå och prata, gärna redan igår....Eller...För att man insett att tiden går för fort. Alldeles för fort.

Fler glimtar från Astons rum. Röriga glimtar och inte i närheten av slutresultatet. Men man skall inte förhasta sig.....Då blir det oftast fel....


Kram/Jennifer

5 kommentarer:

  1. Hej Jennifer! Där skrev du något som jag tänker på ofta nuförtiden, väldigt ofta. Ida är ju min lilla bebis nu och snart lika stor som Filip och han var ju min lilla bebis alldeles nyss...Och det känns jobbigt för det blir troligtvis inga fler. Och bebistiden är ju magisk på något vis och så extremt mysig. Tiden går alldeles för fort. Vad fint det blir i Astons rum, du är duktig du. KRAM Malin

    SvaraRadera
  2. Aw...sötaste Mio ...duktig kille...stor kille.
    Så mysigt,vilken ny värld han kommer upptäcka trots att han varit uppe och stamplat sig fram på stöd saker. Ja du tiden går fort...det är bara så. Jag säger bara njut njut njut!! Att skaffa första barnet...är inget förhastat beslut ...det är bara en stor omställning. Vi gör något vi aldrig gjort innan och vet inget om. Andra barnet,vet vi vad vi har att förvänta oss.....fast vi har bara glömt hur det var....Älskade kidzen:-)
    Puss o kram söta Jennifer

    SvaraRadera
  3. Duktiga killen! :) Wilma är min bebis och hon fyller fem i januari :) Hon kommer alltid att vara det och även om hon protesterar så tror jag nog hon gillar det lite grann ;)

    Gillar allt jag ser på Astons rum!

    SvaraRadera
  4. Ja tiden går fort, hinner just nu inte med. Varken mig själv, bloggen eller nått här hemma!
    Mitt nya jobb tar all min tid, kul men samtidigt skrämmande. Kommer vakna upp o då är det redan jul!!
    kram på dig!!

    SvaraRadera
  5. Å så fint du har hemma! Mios rum är jättefint! Vilka harmoniska färger, lugnt och fint. Till och med sötisen själv matchar ju i sin finfina kofta. Vad stor han blir, tänk att han kan gå, det är ju fantastiskt när de små tar dessa steg och helt plötsligt blir stora.

    Jag minns att Lilly var lite frustrerad precis innan hon släppte taget, hon ville men vågade inte. När hon väl släppte så blev hon tillfreds igen. Nu står vi inför samma grej tror jag, hon vill säga så mycket till oss men vi förstår henne inte än... Då blir hon tjurig och frustrerad ganska ofta. Jag hoppas orden kommer snart så hon blir lite mer tillfreds igen ;)

    Ha en underbar helg du och maken! Det är ni verkligen värda!

    Kram Linda

    PS. jag har blivit inspirerad av dig och kläderna från Mini Rodini så nu beställde jag en dress från Oii till Lilly. Längtar tills den kommer.

    SvaraRadera