don´t fear.

picture 1 via bubbelsoda. 2,3 via pinterest (pellas). 4 tant johanna.

jag har alltid, enda sedan jag var ett litet barn, älskat allt mystiskt.

jag tittade på skräckfilm och bara skräckfilm.

jag blev nästan aldrig rädd.

och blev jag rädd så tyckte jag om det.

bilder som är lite smått skrämmande, lite mystiska sådär, de fastnar jag för. 
ganska fort.

(ok, bild 4, vad är så mystiskt med den?

jo, läkarskåpet till att börja med.
trots att det är otroligt snyggt så har det ju faktiskt bott på ett sjukhus en gång i tiden.
sjukhus är skrämmande värre.

"den blomster tid nu kommer" skrämmer mig väldigt av någon besynnerlig anledning :).

men ljussättningen i bilden är mystisk bara den.

love it!)

kanske därför jag gillar så mycket svart, grått och vitt.
och det är kanske ingen slump att jag arbetar på ett sjukhus :).

jag läste nyss.

(läser mycket nu :)).

att folk som söker rädsla.

de som vill få adrenalinet att pumpa i artärerna.

de är dom som är allra räddast i själen.

men rädd på ett annat sätt.

att får en känsla av en annan form av rädsla får en, att för stunden, glömma sin egen rädsla som satt rötter i själen.
eller, får andra, får en att känna sig som hemma.

psyket är ett mysterium.

och att söka svar är skrämmande.

jag hade aldrig kunnat leva utan att söka svar.

utan att få lite mystik i livet.


men, vad är jag rädd för, egentligen?

i förra inlägget gav jag mig till känna lite (tack tack tack för ni hejar på mig :)).

jag ville säga att jag tagit av mig masken.

men inte för så värst längesen.

men sedan dess har bloggen fått ett nytt utseende.

ett nytt innehåll.

hoppas ni gillar mig masklös :).

för det finns verkligen ingen återvändo!

usch nä.

kram/jennifer