fredag 29 juni 2012

i had a nervous breakdown.

dagens bildkärlek.
ikea och ps serien med sitt vita soffbord i industristuk.
en favorit och jag är så sugen på att slänga ut vårt gamla.
investera i detta och sprejmåla det svart.
men sedan kom jag på.
jag bor med barn :).
eller egentligen ingen speciell dag för mig.
fredag ja.
det är lite speciellt alltid.
tre veckor kvar till semestern för min del dock.
längtar.
det blir kanske liseberg en dag.

kanske vårt kära hven.
småutflykter och fix i huset.
ikväll blir det ensamt.
eller barnen skall jag hämta från dagis snart men sambo skall ut med grabbarna.
så när ungarna somnat ser jag romantiskt komedi och äter vinägerchips, sörplar rödvin och gråter en skvätt :)

le labo.
coola grejer.
och hört att deras dofter skall vara helt underbara.

ser inte mycket sånt här ikväll alltså :).
men bilden är grym eller hur?
kärlek
är väl ganska grymt antar jag.
med tanke på hur den kan beröra så starkt bara genom en bild.
....................

mycket på agendan denna helgen ändå.
det ska bli lite knutgöra igen.
jag skall fortsätta utarbeta min lilla affärsplan.
jag skall samla inspirationsbilder till en kommande styling och fotografering jag och en kollega skall göra om några veckor.
sedan har jag ett viktigt beslut att ta....
och det kommer kännas tufft.
jag vet varken ut eller in i nuläget och känner mig lite vilsen.

.....................

mina barn är dessutom asjobbiga för tillfället.
det kan inte vistas i samma rum. 
knappt för en minut sedan börjas det.
skrik, bråk, slagsmål.
de drar varandra i håret.
kastar leksaker omkring sig och är allmänt elaka mot varandra.

jag fick ett nervsammanbrott häromdagen när kaoset bröt ut.
igen.
för tredje gången på en timme.
mitt tålamod hade nått botten och jag gormade likt ett ilsket lejon och jag skällde högt på vår lille mio.
han är inte så oskyldig som han ser ut :).
men egentligen är han bara liten och förstår inte så mycket.
men han kan vara så galet jobbig.

grät gjorde jag sedan.
kände mig som världens sämsta mamma som skrikit så åt mina barn.
jag hade dessutom magont och jag pallade inte mer.
ville bara låsa in mig i en ljudisolerad garderob och dra något gammalt över mig.

men de somnade till slut och jag fick lite tid att andas.
"men hur kan någon palla???", tänkte jag.
ungarna är spritt språngande galna.
de lyssnar inte.
de bara går på i 250 non stop.
aaah.


njut av småbarnstiden!
säger många.
jo, visst. 
jag försöker.
men vet ibland inte hur.


vet ni?





kram//jennifer

9 kommentarer:

  1. Åh, vad jag känner igen mig!!! Styrkekram

    SvaraRadera
  2. hej jennifer. Vad roligt att dina bilde rär med i boken,kan inte annat än o hålla med frida om din talang. Inte tittat in hos dig på ett tag men nu gjorde jag och alltid blir jag lika inspirerad o fast i dina inlägg,texter.. Apropå småbarn o njuta.. ja vad ska man göra. Antar det är jobbigt men roligt också.. Kanske får folk det att låta så problemfritt..? Känns som att de flesta tycker de tjatar och säger till sina barn hela tiden, klart man blir trött :) Njut av rödvinet ikväll! Kram

    SvaraRadera
  3. först tänkte ja. det 'r ingen idé att jag skriver något. säkert 45 kommentarer på detta.
    Men som det ser ut var det "bara" 2.
    Så jag säger det igen.
    Småbarnstiden. Jennifer.
    Jag har varit hos min syster, vi pratade om just det.
    Jag fick 3!! 3 barn inom 4 år.
    Nu vet jag inte hur jag gjorde.. hur jag klarade det, hur jag fixade det och hur jag pallade.
    Men jag vet att det ibland brast.
    Jag vet att jag grät, jag vet att jag inte ville.. jag vet att jag försökte förklara och lära.. men vettefan om det funkade.
    Jag minns fortfarande en gång.. en dag.. och fortfarande gör den för ont i mig .. jag hade min sons namn skrivet på handleden i 2 veckor..för att påminna mig om hur jag måste tänka rätt.
    För de kan ju inte göra åt oss.. det bra.
    Bara vi,.
    Och de är ju det finaste vi har, alltid kommer de vara det.
    Och ja.. jag vill fortfarande inte riktigt prata om den dagen som var så tuff.. så tuff att jag fortfarande minns den som igår och som fortfarande får mig att gå till mina barn och klappa på dem, ta på dem och säga det vi säger så ofta.. älskar dig.
    För Jennifer. människor. det var ju det vi var.
    Inte maskiner. känslor. det är det vi har.
    Och du är underbar som delar med dig.

    Kram

    SvaraRadera
  4. tycker du är så himla stark jennifer.
    de är säkert bara en period dem går igenom!
    du ska se att allt kommer bli bra.
    ha nu en fin lördag och försök njuta av de fina vädret. :)
    stor kram / ellen

    SvaraRadera
  5. reflections of those tough years through your words. never stop reminding yourself parenthood is the toughest job on this planet. difficult. challenging. rewarding. in one of my darkest periods I remember reading about a mother who walked into the ocean with her two babies not to return AND understanding IT which makes no sense now but at the time I got it. count to twenty.

    SvaraRadera
  6. Åh vad nyfiken jag blir på vad du har för projekt/styling på G! Och vad det är för beslut du ska ta.. Du har allt mitt stöd iallafall! Och småbarnstiden.. Jag kan bara föreställa mig att det är ett helvete ibland! Jag har ju allt det där framför mig och hoppas kunna tackla det lika sunt och bra som du verkar göra. Det svåraste jobbet i världen måste ju vara att uppfostra och göra bra människor av sina barn! Vad jag ( utan erfarenhet) tror är iaf att man, som du gör, måste vara ärlig och inse att det inte bara är gull utan massa slit och huvudvärk och att det är OK, att du skriver om det är så uppfriskande och det jag älskar med din blogg ( tjejen tycker också du är så skön för att du är så ärlig och opretentiös:) jag hejjar alltid på dig och sänder massa kramar och vänliga tankar till dig när du har det jobbigt. Du inspirerar mig, som jag sagt förut :) och apropå stolen på min blogg, jag vill på riktigt ha den svarta, ska tvinga Emma att hjälpa mig med sparandet ;) men måste den kosta typ 13.000 om jag inte minns fel. Suck. Min dyra smak.. Hehe. Stor kram hjärtat!!

    SvaraRadera
  7. Förresten, ska köpa kudden till dig! Inga probs :) mailar så du jan sätta på mitt konto så kommer det en kudde till dig på posten :)

    SvaraRadera
  8. Du ärliga varelse som vågar skriva det där...lite förbjudna. Att allt inte är sådär mama å rosa-pluttigt jämt. När man får barn förflyttas känslorna till utsidan av kroppen så att man verkligen ska känna glädje, stolthet och kärlek men det innebär även att oro, frustration & ilska & andra känslor hänger med. Det är min teori. Sen tror jag oxå att kreativa själar som tex. du innehåller fler känsel-gener än andra...eller vad tror du? Krams m

    SvaraRadera
  9. De som säger "njut av småbarnstiden"år oftast de som har haft små barn själva. För de VET hur tufft det kan vara stundtals. Jag brukar säga att "njut av småbarnslivet" är en förklädd tröst. Typ det blir bättre. Jag har också två pojkar, en på 2 år och en på tre månader och jag lovar dig att vissa dagar är jag på väg att tappa det helt. Men herregud, man är bara människa!

    Kram till dig (från en som sitter hemma med bebis i utvecklingsfas som inte sover på nätterna och en tvååring med ögoninflammation :)

    SvaraRadera