 |
mio godbiten på väg till dagis imorse.
vacker frost och klarblå himmel.
sötaste unge.
saknat dig och din bror så efter att bara varit borta en dag :). |
 |
storebror håller ett öga på mio på förskolan.
det vet jag.
trots att det blir mycket bråk här hemma så bryr sig aston mer än man tror.
han lovade att krama mio om han var alldeles för ledsen.
"om jag hör honom skrika in till oss så springer jag direkt dit och kramar".
naaaw!!! |
mio fick fortsätta inskolningen denna veckan.
hans pappa är hemma och tar smällarna.
men sambo tar dom mycket bättre.
jag bryter en arm, han får en spink i tån.
och mio verkar inte vara fullt så ledsen numera.
han har kanske förstått att vi kommer igen.
jag började alltså arbeta igår och vet ni.
det var inte alls så hemskt.
det var riktigt kul.
jag hade saknat det trots allt.
den där jobbrollen jag lagt på hyllan var visst en del av mig jag gillade.
eller det visste jag ju innerst inne :).
 |
| gårdagens uppdatering av metodbeskrivning :). |
men nu när startskottet väl gått av så är det bara att fotsätta springa.
trots att det kräver många pust och en del hemska stön.
ramlar jag så är det bara att resa sig igen.
stöter jag på ett hinder så hittar jag ett sätt att ta mig förbi.
önskar att det vore så enkelt.
men å andra sidan är det kanske precis så enkelt.
man behöver som sagt bara klara av det högljudda startskottet, all spänning som hör till, för att sedan ta sig förbi alla hinder.
orka hela vägen.
och slutligen finna lyckan.
inte alls så långt bort som man tror.
mållinjen ser man kanske inte alltid.
men den finns där.
vi ses kanske sen igen!
man kan ju inget annat än fota en massa när solen skiner så fint.
och tack.
för ert stöd och era goa ord.
betyder så mycket!
kram/jennifer