creme.

skåp är ju sjukt bra alltså.

rymliga.

stora.

snygga.

jag är väldigt skåpig sådär.

eller har blivit då jag insett dess enorma potential. 

ovan: skåp i vardagsrum nyligen i ny kostym.

från ljusgrått till krämfärgat.

jag har gått och irriterat i sönder mitt estetiska sinne i ett år nu.

den grå kulören som skåpet hade gick inte hand i hand med vår grå soffa.

och soffan kan jag ju inte måla om.

men nu är jag riktigt nöjd.

krämfärgat är en bra färg.

mycket bra!

speciellt ihop med favorit"färgen" svart :).

skåpet fyndades på blocket i förr fjol för ynka 500 kr.

vilken lycka va!

döskalle/urban outfitters.

stol/fritz hansens grand prix.

slarvigt placerad filt/ikea, ps-serien.

keramik skål/tine k (stil, inredning och design)

seså, se nu till att sluta irritera er i onödan.

måla över bara :)!

kram/jennifer

in our office.

ruffare än rufft.

vill man ha ruffare får man nog leta på soptippen :).

men vet ni.

i like it that way.

ska man analysera varför så kan det vara för att perfektionism skrämmer mig.

maskulina plåt skåp från ett unket omklädningsrum i militären lockar bra mycket mer :).

adidasdojor till minstingen mio.

så söta.

svag för sportiga detaljer just nu.

så, det var egentiden det.

fem minuter och nu är det kidstime igen.

sambo är helt utslagen och urblek.

ligger på soffan och suckar högt under x antal filtar.

stackare.

på tal om något roligare än kräksjuka.

sooool i skåne.

va.

inte helt fel!

njut på/jennifer

simple beauties.

via simple beauties.

detta är väl bara jag idag.

orden ger mening.

bilderna berör (t.o.m ryggsäcken :)).

får mig att längta.

klok enkelhet.

wise simplicity.

jag stod och målade på mitt skåp häromdagen.

tv´n på i bakgrunden.

-nyheten om den olyckliga skidolyckan där killen dog.

på studs.

jag sög åt mig sorgen likt en svamp.

och den fördelades i mitt hjärta, rörde om, för att sedan sippra ut genom tårkanalerna och nedför kinderna likt tunga regndroppar på en immig fönsterruta.

(lite poetiskt djup där :)).

vad händer?

nu när jag väl känner livet i mig igen.

så blir döden så otroligt mer verklig.

och så sanslöst sorglig.

inte min mening att snyfta till det här på bloggen.

jag är extremt känslig just nu (?).

mio ler för en vindruva.

jag läcker :).

men ibland får man väl snyfta lite mer.

för livet.

och för döden *ryser*.

ps. sambo magsjuk. jag vab. helt otroligt!

kram/jennifer

monday mood.

lite vitt, en aning grått, inslag av naturen och en svag hint av aprikos a la moa :).

jesus för arbetshörnan i rufft stuk.

och himmel för fönsterna och gigantiska lampan i bild 2.

lugn dag på jobb med bra flyt.

drömmer mig dock emellanåt bort.

till mysstund med barnen och sambo.

jobbig, envis saknad.

i dagarna hämtar jag ut ett paket från hope *stooort smil*.

bild 5 med skrivbordsstolen är tagen från just hope, fiiin.

övriga bilder är via pellas pinterest och min tumblr.

men ååå vad knut såldes fort.

1000 tack.

riktigt skoj!

kuuuligt jobb.

ha en fin dag!

kram/jennifer

knut for sale.

 tjena!

nu har jag avsatt tid för lilla knut :).

(som jag tjatat om i ett par inlägg nu :). sorry, men faktiskt. jag gillar det skarpt själv!).

tänkte sälja några stycken till er som gillade armbandet.

4 stycken svarta enligt bilderna ovan närmare bestämt (vill ni ha ett grått (5 mm rem) få ni vänta någon vecka då jag kommer göra ett liknande inlägg och sälja ett fåtal).

de fyra första som kommenterar under inlägget och skriver att de vill köpa svarta knut + emailadress får köpa det för 220 kr/st.

frakten bjuder jag på!

dessutom får ni själva bestämma mått.


SÅLDA!

knut:

är ett handgjort armband i imiterad nappa.

remmen är 6 mm tjock och virad två varv med en enkel knut.

låset är ett silvermagnetlås (nickelfritt) med liten diskret hasp så det inte faller av.

lätt att ta på och av.

låset är limmat med anpassat metallim och håller för de flesta påfrestningar.

dock bör armbandet (inklusive lås) inte komma i kontakt med vatten.

låset bör inte komma i kontakt med annan metall då det kan missfärgas.

förväntar mig lite klirr i kassan nu :).

nä, skämt åsido.

bara kul om någon vill bära det och jag får göra det.

skoj skoj!

tackkram/jennifer

glasugglan.

trött.

5.15.

"maaaammmaaaaa".

mio ropar från sängen.

jag vill avlida av extrem trötthet :).

byte av lösbajsblöja  x 2 samt två koppar kaffe senare.

aaaah.

söndag.

lyssna "lite" på euphoria.

inte lite alltså.

mycket.

så mycket att mio kan dansen :).

glasugglan fann jag på loppisen/larssons lager förra söndagen.

25 kr och den blev min.

jag gillar fjäderfän.

ugglor speciellt.

underbart solsken och mina mungipor pekar uppåt.

sambo ska spela match och vi får besök av mormor.

förhoppningsvis hinner jag måla klart ett skåp.

vilket jag målar?

ja, ni.

att jag orkar.

men tycker det är så roligt.

speciellt när det är klart.

och förändringen ger hemmet ett behövligt lyft.

njut ledigheten nu/jennifer

euphoria.

jag tittade ändå.

och jag blev helt såld på vackra loreen och hennes euphoria.

vilken scenografi.

helt underbar.

rörande.

och låten sedan.

jag kommer höra den om och om igen.

och sambo kommer sucka, lika många gånger :)-

ska nog lära mig dansen dessutom, hehe.

så cool.

lyckorus/jennifer

short hair and my painting.

mitt hår blev kort :).

aaaah.

jag är ovan.

jag färgade det dessutom mörkare för att bli av med gamla slingor och råttfärgad utväxt.

pånyttfödd.

inte ofta man ödslar tid på sitt yttre längre.

trots att det behövs mycket mer idag än för 10 år sedan :).

fick ett mejl angående min tavla jag målade för en tid sedan och som jag visade en halvtaskig bild på.

här är den igen.

canvastavla som spraymålats svart och sedan blivit nerkladad med svart oljefärg, samt yttepyttelite grått.

nu hänger den på en vägg i köket.

och ser sådär konstnärlig och otroligt dyr ut :).

nu så.

efter en delikat middag så vill man bara sova.

trött och orörlig.

mio ska sova snart.

aston övernattar hos svärföräldrarna.

och jag och sambo ska bara jäsa.

ingen melodifestival.

nä.

vi kör på en film istället.

"the girl with the dragon tatoo".

ha en mysig kväll/jennifer

happy weekend with p.a.p.

hej alla!

ännu ett gallstensanfall senare och här sitter jag.

en lördagsmorgon och redigerar bilder.

njuter av koppen kaffe med skummad mjölk och all slående inspiration i bloggvärlden.

ni bloggerskor är underbara.

min själ läker vid varje vacker bild jag ser.

förhoppningsvis mina gallgångar också :).

igår låg jag och kämpade igen.

smärta på hög nivå tack vare en kopp kaffe med grädde i och lite bregott på smörgåsen.

tack annelie och emma för ni kom hit och hjälpte mig med kidsen.

fyyyy vad ont jag hade.

smärtan liksom sökte mig och efter tre tuffa timmar ville jag dö.

men ytterligare fem timmar senare var jag vid liv men måttligt utslagen :).

tjat. tjat.

nog om min galla.

mitt eget fel ju.

slarvmaja som inte kan sköta sin hälsa.

det slår en i nacken!

p.a.p-plånbok införskaffad.

efterlängtad.

den rymmer min samsung.

köpt hos bästaste madde (stil, inredning och design).

nytt svart knut-armband i helmatt svart nappa.

om ni gillar armbandet så har ni möjligheten att köpa ett snart.

väldigt snart.

keep u´re eyes open :).

nu ska jag platta och fixa mitt nyfärgade hår.

ha en ljuvlig weekend med massa mys och l o v e.

kram/jennifer

min väg är enkel.

jag tror bestämt att jag lider av en smärre trettioårskris.

jag kan inte sätta fingret på vad det är men jag kräver spänning.

förändring.

jag vill ge....

av mig själv tror jag.

jag känner att jag står still och ser mitt liv passera utan att egentligen gjort det jag innerst inne vill göra.

och vad jag vill göra....

.....är ingenting mer än att leva upp till den människa jag är.

den människa som jag inte alltid funnit.

den visade sig då och då, men jag förstod inte den.

vi gick inte ihop.

som dag och natt.

det krävdes en del....närmare bestämt två mirakel till barn (varav en kolikbebis och en hyperaktiv tos :)), tre djupa depressioner och flertalet panikångestattacker för att återförena oss.

bli vän med den jag är idag.

och med det hitta en ny väg som jag tycker är min egen.

min väg är fylld av lycka och spänning.

här finner jag värme och glädje.

och alldeles för mycket kärlek.

jag liksom badar i små hjärtformade rosa kuddar.

jag utvecklas för varje steg jag tar, jag blir alltmer ödmjuk och när jag tar mitt sista steg kan jag se tillbaka på mig själv, där jag gick på min väg i solen och strålade av lycka, med stolthet.

jag gjorde det som var jag.

jag vågade.

jag slet mig loss från samhällets kala betongvägg, fastklistrad som en i mängden.

likt en dåligt målad tavla ingen ser....placerad precis bredvid mona lisa.

jag lever bara ett liv.

det gör ju alla.

livet M Å S T E levas till fullo.

som alla gamla klyschor påstår, om och om igen.

men vad innebär det?

att leva fullt ut.

att andas in djupt och känna att man har hanterat detta, det vill säga livet, på bästa sätt.

den långa krokiga vägen till andra sidan.

jag vill ha vänt och vridit på mig själv.

använt varenda millimeter av mitt sinne för att ge mig själv och andra omkring mig en dans på pudermjuka moln, gärna rosa :).

jag gråter inte lika ofta längre.

men ibland gråter jag alldeles för mycket, på en och samma gång.

 för jag har gått vilse.

min väg är enkel men andra vägar korsar min och ibland tar jag fel väg.

trots att jag vet att vägen jag svängt in på inte alls är min.

jag ville bara prova.

men snart så blir jag kastad tillbaka till min egen väg.

skrapar knäna och fäller några tårar.

borstar av dammet.

och beger mig igen.

i bestämd riktning.

idag är jag vilsen.

ska jag våga vara jag?

få det liv som är mitt...

"du är ingen labbråtta, du är alldeles för "sprudlig"", sa en kollega till mig idag.

är jag sprudlig alltså :).

det är jag nog.

kram/jennifer

ps. har ni hittat er väg?

och sedan vågat vara ert jag?

går ni inte vilse längre?

f-n vad jag vill våga!!!!