mood.
humör.
känslor.
äkta.
man fångar in allt man älskar eller hatar för stunden och mixar dom.
kvinnor är olika.
men ibland är vi så otroligt lika till sinnet.
att ideligen ha en pågående kamp med sina tankar och känslor inombords.
likt flugornas krig på en gammal tv.
surr.
bzzzz....
stress.
konstanta intryck ger utryck för vårt humör.
varför kan vi inte filtrera bort det vi finner störande?
pratade med mina nästkusiner igår på kalaset.
om hur jobbigt livet kan vara just nu och just i dagens samhälle.
att hela tiden tro att det man gör aldrig räcker till.
och att hela tiden skapa måsten som egentligen inte är några måsten alls.
det enda måstet vi bör ha är att få oss själva att må så bra som det bara går.
i fasen vi befinner oss i just nu.
vare sig det är att vara singel och att närma sig 30 år.
att ha två småbarn som kräver 100 % uppmärksamhet och att då hela tiden vara på sin vakt, okoncentrerad och asocial. stressad till 1000.
eller att vara tonåring. vilsen och osäker. att inte veta vem man är....eller vill vara. vill göra.
jag tror att det enda vi behöver göra är att öppna oss.
tala om våra känslor.
finna likasinnade själar som känner sig lika borttappade som vi gör.
och att lyssna på sin inre röst.
ställa sig frågorna.
"mår jag bättre av detta...egentligen...fysiskt och mentalt?"
"är måstet något som skadar mig eller någon annan om det inte blir gjort?"
lås in dig i badrummet.
eller.
öppna balkongdörren och gå ut.
andas tre djupa andetag och svara på frågorna.
är svaret nej släpper du skiten och gör något du mår bra av.
lägg pussel med barnen.
krama din älskade länge.
tag boken du velat läsa så länge och läs.
titta...verkligen titta på ett tv-program...eller en dokumentär för att väcka nya känslor.
och vet du inte vad det är som får dig att må bra så ring en vän.
och har du ingen vän som du känner du kan prata med så är det nog för att du inte öppnat dig tillräckligt.
jag har ingen erfarenhet i att leva med en kronisk sjukdom.
värk.
yrsel.
vadsomhelst, men något som påverkar ens sinnesro.
men jag kan nog förstå.
man blir okoncentrerad, vilsen, arg och ledsen.
orättvist är vad det är.
men man har bara ett liv.
och man får se till att skapa sitt lugn i livets kaos.
oavsett förutsättningar.
man har inget val.
eller jo...
att leva så bra som det bara går tills det blir svart.
det blir ens eget (ingen annans) och ens enda självklara val.
så.
lev livet alltså.
en klyscha som känns ganska så passande.
alltid.
och för alltid.
nu ska jag sluta mala.
men jag kan inte sluta att tänka på att de psykiska sjukdomarna har gått om hjärt- och kärlsjukdomarna som vanligaste sjukdomen i sverige.
galet.
bokstavligt talat :).
och för er som kämpar i ett förhållande.
vet med er att detta är nog inte rätt.
han eller hon får mig inte att må mitt bästa.
jag är inte jag.
då får ni se till att välja livet.
oavsett hur svårt det känns för stunden....
och i en bra stund framöver.
men tiden läker alla mentala sår.
så är det bara.
kram//jennifer
