kände mig så satans glad igår.
att jag fick vara hemma och jobba igen.
efter två dagar borta :).
att tat lugnt med ungarna på morgonen.
sitta ner i soffan och titta på dom när dom kladdar i sig frukosten.
sörpla mitt kaffe och äta ekologisk havregrynsgröt (:)).
"i lugn och ro".
ja, lugnt blir det ju aldrig med två små pojkar i hemmet.
never!
jag började även fundera, igen, på och kring den sociala mediernas värld.
instagram t.ex., som blivit så otroligt poppis.
varför använder vi det och vilka personligheter gör det?
personer med dåligt självförtroende och med ett starkt bekräftelsebehov?
personer som älskar att fotografera, inspireras/inspirera och tipsa och uppmuntra andra människor?
personer som vill dela med sig av de fina stunderna i livet? kanske för att göra andra människor glada?
personer som vill marknadsföra sig och sitt?
jag hoppas på att tyngdpunkten ligger på den andra och tredje punkten.
men tyvärr tror jag att det är person ett som det finns flest av.
och om det nu är så!
hur otroligt tragiskt är inte det?
fast enligt vetenskapliga studier så produceras lyckohormoner när man pratar om sig själv.
när man får hävda sig.
skryta av sig!
dessutom är dessa lyckohormoner beroendeframkallande.
troligtvis någon form nymodig överlevnadsstrategi.
för tänk. det hade inte funnits om vi/människan inte uppfunnit det.
som sötsaker.
som kaffe.
som nikotin.
som alkohol.
så vad är då hälsosammast?
ganska självklart, i varje fall rent fysiskt.
men vad händer med psyket när man missbrukar sociala medier?
vad sker med person ett den dagen då hans/hennes telefon/dator går i sönder och är inte lagad förrän en vecka eller två.
eller när denne blir äldre och den dagliga dosen uppskattning, likes och bekräftelse får ett abrupt slut?
blir denne helt galen?
behöver denne terapi?
stackars hans/hennes fysiska vänner/familj liksom.
ja, man kan fundera länge och ofta på detta men det kommer inte leda någon vart.
det är nya tider nu och fokusen på sig själv och sitt dominerar.
och har man lätt tillgång till ett beroendeframkallande medel så missbrukas det.
men vart vill jag komma?
jo, om ni tycker att ni till största delen tillhör person ett-kategorin så vill jag att ni avinstallerar alla sociala medier och börjar avvänjning omedelbums.
men jag då?
10, 50, 30, 10 tror jag.
så jag är inte perfekt.
jag har lätt för att bli beroende av saker och ting som har den förmågan.
erkänner.
och anledningen till att jag har lätt för det är både genetiskt och miljöpåverkat (uppväxt etc.).
 |
| @jenniferlevau |
alla försöker vi överleva på ett eller annat sätt.
men steg ett är att inse när det blir too much.
då måste man fokusera på annat ett tag.
få en kick av det andra och mindre lättillgängliga knarket som ger en lycka det med, men man får anstränga sig mer för att få den.
tänk över vad som är lycka för er?
för mig är det barnen.
att leka med dom och vara DÄR.
i nuet liksom.
att få dom att må bra, göra dom lyckliga.
då blir jag lycklig, naturligt lycklig, i slutändan.
men, som sagt, man måste anstränga sig.
ja, nu har jag babblat på igen.
blev bara så fundersam.
gillar att fundera och tänka för mycket :).
en annan härlig lyckokick.
vi ses (fast inte för snart :))/jennifer
