ett virus och tio glas vin senare (fast inte idag då).

ungefär så där har jag spenderat de senaste fem dygnen.

ofrivilligt dock och med stora papperstussar intryckta i båda näsborrarna för att stoppa snorfloden som aldrig vill ge med sig.

idag kraxar jag fram varje ord jag tar och det svider av trötthet i ögonen.

att ignorera ett förkylningsvirus en lördagskväll och vägra att avboka en efterlängtad kväll i goda vänners sällskap och istället sitta till småtimmarna med ett vinglas ständigt påfyllt till bredden är inte att rekommendera om man vill bli frisk.

fast å andra sidan kan jag aldrig riktigt veta om alkoholen, skratten och sällskapet gjorde mig bättre eller sämre, eller om det varken gjorde från eller till.

jag kan dock meddela att jag inte ångrar det en sekund.

hade en superduperkväll med en underbar familj från lomma.

och även om skratten och snacket gjorde mig hesare än hes (läs stum) så värmde de gott i själen. 

man kan väl alltid hoppas.

jag är dock en sjukt trist typ just nu....igen.

oftast.

försöker se meningen med allt och kämpar med att sluta tänka så fucking djupt, sluta överanalysera och sluta vara arg och bitter på folk som inte tänker som jag.

eller som inte tänker alls.

there will always be idiots.

och jag blir en lika stor idiot jag om jag inte lär mig hantera mina tankar och känslor och styra bort dom så gott jag kan.

fast fan vad sur jag blir ibland som inte kan vara sådär jobbigt ytlig längre.

att städa, fixa i hemmet, att handla kläder, snygga prylar.....inreda, dekorera, fotografera...

allt har på senaste tiden känts fruktansvärt meningslöst och jag undrar hur jag nånsin kunnat tycka allt det där varit kul?

why liksom?

är det så alla gör?

håller på med shallow shit för att sluta tänka på the real shit?

ok.

blir man dum av endorfiner?

de ska ju göra en gladare men gör de också att vissa av hjärnans nervceller somnar och synapser blockeras?

blir man gladare för att man inte tänker så mycket?

intressant det där.

för jag hade ju kunnat börja träna som en dåre, som många andra, för att se om det hjälper.

jag vet ju att det kan hjälpa enligt flertalet vetenskapliga studier men sedan vill jag ju inte utveckla någon form av träningsnarkomani (jag är en sådan där beroendemänniska ni vet) bara för att kunna vara ytlig och glad.....och inte vill jag bli dum heller.

och hur min kropp ser ut skiter jag fullständigt i.

ännu en sak jag slutat bry mig om.

mitt utseende.

då har det gått långt.

fråga min pappa.

serotoninbrist.

90 % av serotoninet finns i mag/tarmkanalen för att reglera tarmrörelserna och har man, likt mig, en kass bug (upprorisk bug) var och varannan dag så borde ju detta påverkas negativt.

låg serotoninhalt ger ångest, irritation och nedstämdhet, bl.a..

men tänk om det är serotoninbristen som är orsaken till mina magproblem och inte vice verca.

min mage var ju inte bättre när jag gick på citalopram.

snarare tvärtom.

dock så ger ju inte citalopram mig mer serotonin utan det verkar genom att hindra serotoninet från att återupptas i neuronerna och ger då serotoninet en längre tid att verka.

och kanske då endast verka i hjärnan och inte i mag/tarmkanalen.

hmmm.

men va fan!

jag blev inte lyckligare av läkemedlet.

jag blev avtrubbad och känslokall istället.

det är ju inte så jag vill leva mitt liv!

varför tillverkar jag inte tillräckligt med serotonin?

imorgon ska jag ringa till vårdcentralen  för att få en remiss till en KBT-terapeut i malmö.

jag stoppar aldrig i mig ett läkemedel igen (fick dock ta två panodil i lördags för att ens kunna röra mig från soffan) utan nu vill jag få bukt på detta på naturlig väg och sluta tänka så satans mycket på skit som du inte kan påverka i slutändan ändå.

och varför får jag reumatism i ländryggen bl.a.?

är magproblemen orsaken?

som vilken då i sin tur är resultatet av min kroniska serotoninbrist?

har jag serotoninbrist för att jag har blivit utbränd en/flera gång/er i tiden?

troligtvis?

så stress är orsaken till hela skiten?

kan man reversera symptomen?

om jag bara kan läka på naturlig väg menar jag?

återställa obalansen?

läkemedel återställer aldrig någonting, så mycket vet jag, så börjar jag proppa i mig sånt gift igen så kan jag lika bra ge upp.

ok.

nu har jag malt på här.

behövde tänka i textform idag :).

kram på er.

ps. måste laga mat till familjen som kommer hem från forbollsträning om 40 minuter.

och ps. bilderna är bara för att....

//jennifer

jag blir så ledsen.

jag blir så ledsen när jag ser alla dessa artiklar och åsikter som flödar likt vilda vattenfall genom sociala medier.

"du hade tur, din egocentriska jävel" lyder rubriken på ett exempel.

....för att vi svenskar, med flera nationaliteter, har skapat och byggt ett samhälle i välfärd och för att vi till och med har för mycket av det goda.

om man nu kan kalla det det goda...

ftalatfyllda leksaker i överflöd, industriellt tillverkad "mat" som man inte äter upp, tak över huvudet, en varm säng att sova i....ipads, mobiltelefoner, märkeskläder...eller en garderob fylld med HM-plagg med prislapparna kvar. 

ja, fy fan.

vi har det så jävla bra!

de psykiska sjukdomarna accelererar tillsammans med välfärdssjukdomarna.

förlåt oss för att vi blev födda i just detta land!

för är det vårt fel?

är det mina barns fel att de är födda i bortklemade sverige?

de blir automatiskt egocentriska och bortskämda jävlar när det är deras förfäder i fråga som har arbetat häcken av sig för att landet de föddes i skulle bli till ett land av välfärd.

de har klarat av att bygga ett samhället där systemet fungerar så pass bra att i princip 95 % av befolkningen har tak över huvudet och mat på bordet (än så länge).

jävligt bra jobbat!

jag applåderar!

det krävs kunskap och samarbete och en rejäl dos intelligent överlevnadsinstinkt (trots att överlevnadsinstinkten i fråga nuförtiden är väldigt förvrängd och tar istället sakta men säkert dö på oss, enligt min vetenskapliga mening då :)).

i flera decennier har resultatet av de miljontals flyktingar vi ser och läser om idag arbetats upp av länder som vägrar enas och av folk som tror att religion är svaret på allt.

religion bygger ett fungerande samhälle?

hallå ja.

det finns inga som helst bevis på detta.

snarare tvärtom.

i flera år har krigen pågått och ses nu som en naturlig del av världen.

de finns, och de kommer aldrig att försvinna.

är det så?

och vem genererar dessa satans krig?

vem kastar in ved i den brinnande brasan?

vem vägrar att ta till sig lärdom från andra länder som har lyckats?

och ger de länder som lyckats dem tillgång till kunskap eller kastar de lyckosamma personerna in lika mycket ved i brasan (läs vapen och dy.) som de själva gör när de vägrar släppa den religiösa besattheten.

att t.ex. lära sig koranen utantill är fan inte någonting som skapar fred eller välfärd.

man får se till att jobba för det!

2012 skriver syrienexperten aron lund att ökad fokus på religion sliter isär landet.

jag är ingen expert men många har vetat vad som komma skall och att konflikterna aldrig kommer komma till ett vettigt slut, oavsett hur många som flyr.

varför har man inte ryckt in tidigare när man har facit i hand?

varför vägrar folk i de utsatta länderna att bortse från sina olika åsikter, religiösa eller inte, för att istället göra som länderna de idag flyr till?

samarbeta och enas för att kunna bygga ett fungerande samhälle.

många har själv banat väg för detta elände och säkert med hjälp av korruptionen och maktgalna jävlar i andra länder.

2013 beslutar migrationsverket att alla flyktingar från syrien får permanent uppehållstillstånd.

sverige försöker.

men har detta verkligen hjälpt?

i det långa loppet det vill säga?

hur mycket jag än lider med alla de människor som tar skada och hur mycket jag än önskar att jag kunnat hjälpa dom så kommer detta aldrig att ta slut.

elden brinner sig större och starkare för varje år som går och vem säger att den inte kommer att sprida sig till alla de länder som kämpat sig blå för ett funktionellt och tryggt samhälle (nu kan man ju definiera tryggt på olika sätt och jag hade dock kunnat sätta sveriges trygghet inom citationstecken tack vare det faktum att välfärden sakta men säkert dödar oss på fler än ett sätt).

......och med det förinta oss alla.

absolut.

skänk, hjälp och gör allt ni kan för att underlätta för dessa högt utsatta människor.

men lägg inte energi på att smutskasta folk som väljer att se det med helt andra ögon!

det bevisar ju bara på hur dåliga ni är på att hantera åsikter som skiljer sig från era, bara för att ni ser åsikterna i fråga som fel.

det finns ju en helt annan vetskap och erfarenhet som ligger bakom och som har skapat många av de här åsikterna, och vem vet, kanske är det just de åsikterna och rösterna som behövs för att släcka elden för gott.

rätt kunskap och erfarenhet krävs för att lösa problem.
det måste väl alla veta vid det här laget.

religion, som exempel, har bevisligen inte kunnat lösa några samhällsproblem och därför bör man försöka arbeta sig kring detta för att förebygga framtida förödelser.

detta är min åsikt.

olik mångas.

smutskasta mig, skjut mig, gör vad fan ni vill så ser vi vad det leder till i slutändan.

.....knappast till fred.

jag skänker pengar.

absolut.
(och nu kommer ju vårt överflöd av prylar och pengar till användning. jag, min bortskämda jävel "räddar visst världen"!(?))

jag önskar bara att vårt system räcker till för alla som invandrar och att vi verkligen kan hjälpa dom i längden, och utan att vi själva blir uppeldade.

sannolikheten är dessvärre oerhört liten.

men jag håller tummarna så hårt att de vitnar för att människorna på flykt ska få komma hem igen till sitt hemland, sin kultur (men med lärdomar av oss i bagaget. och vi av dom.) för att först då kunna kämpa för och skapa ett samhälle de känner sig trygga i och som de kan vara stolta över.

det hade jag velat om jag varit i deras skor.

och jag hoppas innerligt att vi välfärdsländer hjälper till att, för en gång skull, släcka elden så att detta aldrig behöver hända igen.

önskar att jag kunnat vara tyst.....för egentligen hjälper mina åsikter inte en själ.

kram//jennifer

S O M M A R E N.

Hej!

Nu har jag varit tillbaka på blodcentralen några veckor, efter tre veckors skön sommarledighet i slutet av juli och början av augusti.

En sommar som var, troligtvis, en av mina bästa.

Vi var hemma mycket.

Inga måsten, ingen stress, inte en massa fara och flyga.

Vi tog dagen som den kom och kände vi för att bara spendera en dag i trädgården så gjorde vi det.

Kände vi för att göra en liten utflykt så gjorde vi det.

Ungarna landade i lugnet och de fick använda sin fantasi igen för att roa sig.

Jag märkte mycket väl hur bra de mådde.

Och sedan har de varandra och det är underbart att se och höra hur de leker, kommunicerar och, ibland fast ändå mer sällan än annars, bråkar men löser det oftast helt själv.

Jag och min man anpassade oss lika bra och njöt rejält av att bara vara.

Vi är väl den typen av människor som gärna håller oss till enkelheten och behöver inte så mycket mer än varandras sällskap, och en dos av naturen.

Friska sommarvindar mot solvarm hud, fågelkvitter och humlesurr, havet och till och med regnets smatter mot fönsterrutorna.

Och att umgås med barnen.

Verkligen umgås.

Krabbfiske, flera gånger, i vackra Borstahusen i Landskrona.

Fräsch sommarmat stod på menyn ofta och bara att få tid till att stå i köket, i lugn och ro. 

Magiskt.

Nyhamn i Landskrona.

Nimis i Mölle.

Öresund. 

Skåne by car.

Erikstorps Kungsgård i Landskrona. 

Ystad djurpark.

Solstrålarnas vackra ljusspel på morgonen gav mig mycket, trots sin enkelhet.

Egentligen så känner jag mig inte riktigt hundra nu när vardagslivet rullat igång på högvarv igen.

Tidiga morgnar.

Stressfyllda dagar på en varm och trång Blodbuss.

Middagar, tvätt, städ....måsten.

Ett överflöd av intryck.

Människor, ljud, ljus....

Trots att jag raderat en stor del stress från mitt liv, det vill säga mitt företag, så försätter samhällets krävande vardag mig i obalans direkt.

Utmattningen knackar på dörren och jag känner hur mina depåer urlakas lika snabbt som de fylldes på under semestern.

Ska jag verkligen aldrig hinna ikapp mig själv och få tid till att läka?

Jag är ju inte ensam i detta och den aktuella statistiken över människors psykiska ohälsa styrker min vetskap ytterligare.

Den bara växer och växer.

Barn blir utmattade i dagsläget och hur skrämmande är inte det?

Usch.

Man får försöka så gott man kan och radera de måsten som egentligen inte bidrar till annat än mer ohälsa, i slutändan.

Men hur enkelt är det när käpparna i hjulen aldrig verkar ge upp.

Och att sedan veta hur korrumperad och skadad världen och människan egentligen är skapar inte direkt något hopp.

Jag är ju en sådan som gärna tänker lite för mycket, lite för ingående, för mitt eget bästa, men det är inte helt lätt att blunda för kunskapen man besitter, för erfarenheten man erhållit eller för känslorna som virvlar runt under huden.

Efter mina hemska möten med den ökända väggen och de efterföljande depressionerna så ser min själ någonting helt annat än den gjorde innan.

Ibland skrämmer det mig, ibland ger det mig styrka.

Allt är så mycket tydligare och en person jag möter behöver inte öppna munnen för att jag ska kunna se deras riktiga färger som strömmar ut genom ögonen på dom.

Tyvärr är det nyansen av själviskhet som dominerar mångas palett.

Även mycket okunskap och girighet.

Jag träffar för många människor i min vardag i och med mitt jobb och det stjäl mycket av min energi.

Min mur är ju i och för sig ganska krackelerad så det är lätt att suga mig tom.

Lika lätt som det är för mig att låta det ske.

Men jag försöker motverka det genom att blockera intrycken jag får, i alla fall de negativa.

Jag försöker vilseleda mina tankar och bromsa mina känslor men det tar ju lika mycket energi det så i slutet av dan är jag ett ihåligt vrak och jag reagerar med stark trötthet, yrsel, huvudvärk, magproblem, nedstämdhet och irritation.

Ett jävla skit detta va :)!

Vet egentligen inte var jag vill komma med detta men sommaren har varit bra ändå....Men lite besviken är jag allt för att den andra andningen försvann så fort.

Och mina frågor är?

Finns det några människor som ger energi nuförtiden?

Finns det någon som lyssnar före de pratar?

Varför detta starka behov av att hävda sig och få bekräftelse?

Och varför tänker inte vissa människor längre än näsan räcker....?

Min önskan:

Låt mig läka så jag kan hjälpa andra att läka....Eller att förstå.

"In a gentle way you can shake the world".

Man får försöka finna hopp någonstans i röran.

Och en sak till:

"Speak only if it approves upon the silence" 

//Gandhi

Fy tusan, vad tyst, lugnt och skönt det hade varit om folk följt de där visa orden ;).

//Jennifer

....min frånvaro här är min närvaro där jag behövs.

ett litet mood via min pinterest.

...man kan väl säga att det var ett tag sedan jag tittade in i min blogg och lämnade ett avtryck.

min kropp läker.

jag andas lättare men djupare.

mina känslor balanserar under ytan och gör sig till känna ofta och starkare än jag kanske önskar.

sedan jag slutade på min anti-depressiva för någon månad sedan har jag märkt att jag gråter lättare, blir argare fortare, blir glad också förståss men kanske tar de andra känslorna över mer än vad som är optimalt.

min PMS framträder tydligare och redan efter ägglossning börjar mina tankar att vandra.

överanalyserande tankar.

jag drömmer mardrömmar och sover inte lika djupt som jag behöver.

jag hoppas det är en del av övergången och läkandet.

att det kommer försvinna.

så jag kämpar alltså.

stängde ner shoppen för att kunna fokusera på mig själv och min familj.

blir jag stressad så säger mitt humör ifrån och min kropp....mina tarmar förvandlas till ett sår och smärtar intensivt.

min ledvärk eskalerar och vissa morgnar gör det riktigt ont att ta sig ur sängen.

jag tar 5-HTP för att balansera min serotoninrubbning och jag försöker äta som jag lär.

mycket raw food, frukt, grönt, inga mjölkprodukter...fisk, fågel, vegetariskt.

inget raffinerat och tillsatt socker så klart.

ja, ni vet.

naturligt!

nu saknas träningen.

yoga imorgonbitti....men jag bara MÅSTE göra det dagligen.

det och kanske en löprunda eller PW i veckan.

har lust till att sparka mig själv hårt i röven så jag får tummarna loss.

hur satans svårt ska det vara?

jag tror det kan bli mitt bot, min slutliga väg till läkning.

djup?

ja, det blir man när man så länge varit på den andra sidan.

jag tackar nej till mycket.

vill inte prata med någon som inte förstår.

vill inte umgås med människor som inte bryr sig.

jag vill nog egentligen bara vara själv och med min familj.

och då och då, när jag känner att jag har kraft, med vänner som jag klickar med och som inte dömer mig.

nu arbetar jag ju på blodcentralen tre dagar i veckan och där är man social så en dag det räcker för ett helt år :).

jisses vad man träffar folk!

så det där sociala minimerar jag så mycket jag bara kan i mitt privatliv.

låter kanske inte så hälsosamt i allas öron men det är något jag har lärt mig med tiden.

jag behöver min energi för att läka.

och för att räcka till för min familj.

så.

min frånvaro här är min närvaro där det behövs.

ytligheter och materialistiskt strunt är kul ibland men absolut ingenting som gör att jag blir lycklig.

kreativiteten kan man använda på många sätt.

som i matlagningen....

med barnen...

i trädgården med frö, blommor och jord.

jag hoppas ni mår bra och njuter av våren.

jag tackar för att ni tittar in och lämnar ett spår ibland <3.

ha en fortsatt go fredag// jennifer

in the living room - small changes.

jag byter bilder i ramarna.

försöker skapa mig en ny känsla i vardagsrummet som jag för tillfället känner behöver ett lyft både här och där.

golvet.

my god.

helt sönderskavt och slitet.

färgen har nötits av på flera ställen.

drömmer om ett ljust trägolv.

ett fiskbensgolv till och med.

hade varit fint som snus.

men huset vi bor i är inte gjort för vackra golv och 20-talsdetaljer.

det är ett 90-talshus med, egentligen, ett fult och fuskigt bygge bakom sig.

man för göra det bästa av det helt enkelt.

huvudsaken är att vi trivs med läget och planlösningen.

och det gör vi verkligen.

perfekt för ungarna och en supermysig trädgård i västerläge.

här är lugnt och fridfullt.

så med en fotoskrivare och pinterest ändrar jag lite i hemmet, titt som tätt.

enkelt och billigt.

ha en fortsatt fin dag.

jag vilar......mycket.

kram//jennifer

raw chokladbollar med en gnutta havssalt.

jag blir lätt uttråkad här hemma.

är van vid att arbeta och vara igång.

i ett.

men som sagt, jag är sjukskriven en kort tid, och helt sysslolös och i soffläge kan jag inte spendera en hel dag.

och så har jag PMS.

inte så kraftig som jag en gång har haft men jag är väldigt lättirriterad, känner en svag ångest och har ett sug efter mat.

någon form av mat.

vid det här laget vet jag att det är magnesium min kropp behöver, bland annat.

rå kakao innehåller massvis av magnesium.

och otroligt mycket järn, krom, zink, antioxidanter och till och med serotonin.

så.

let´s make some happy sweets.

rawfood chokladbollar med en gnutta havssalt.

ca 15 bollar.

tid: 20-30 minuter.

pris: ca 40 sek.

(tror bestämt att dessa var de godaste chokladbollarna jag ätit)

använd gärna ekologiska ingredienser.

jag går på känn när jag bakar så egentligen är måtten höftade.

+++++++++++++++++++++++++++++++

6 st stora lösviktsdadlar (gärna eko).

2 msk rå kokosolja.

1,5 dl mandelmjöl (eller annat nötmjöl efter smak)

0,5 dl kokosmjöl (eller mixade kokosflingor)

1-2 msk vatten (prova dig fram. smeten ska vara fast men krämig).

2-3 msk rå kakaopulver.

1 tsk havssalt.

gör så här:

kärna ur dadlarna och dela dom i mindre bitar.

mixa dom (jag använde en stavmixer) tillsammans med kokosoljan och kokosflingorna.

addera de torra ingredienserna samt vattnen och mosa/rör runt med en gaffel till en slät och lagom kletig smet.

smeten ska inte fastna på händerna utan gå att rulla utan besvär.

rulla bollarna i en blandning av kokossocker, rå kakaopulver och havssaltflingor för att lyfta chokladsmaken samt ge en kolaaktig sötma från kokossockret.

går ju bra att rulla dom i vad man vill men just idag var jag sugen på det där extra söta som kokossockret ger.

in i kylen en stund innan servering.

dadlar består av mycket sockerarter.

men.

de innehåller dessutom mycket fibrer (bra för tarmarna) och näringsämnen som kroppen verkligen uppskattar och mår bra av.

dadlar gör även kroppen basisk, istället för att försura den som vanligt raffinerat socker gör, och de ger ett långsammare insulinsvar.

speciellt tillsammans med kokosoljans superhälsosamma fettsyror.

efter två, tre bollar är man nöjd och man har samtidigt gett kroppen galet mycket vitaminer, mineraler, antioxidanter och mycket energi.

allt en PMS-kvinna behöver ;).

nu ska vi se om ungarna gillar.

de ska få smaka så fort de kommer hem.

jag tror att saltet kan skrämma dom en aning så det kanske jag utesluter i de barnvänligare varianterna framöver.

men, finns inte en chans att jag gör vanliga sliskigt sockerbombade och näringslösa chokladbollar igen, oavsett om de kostar några kronor mindre.

hälsan är värd pengarna.

alltid!

och i detta fallet slår smaken allt.

naturligt smakar bättre!

lovar!

kram//jennifer

a break.

hej!

jag beslöt mig för att låta j. levau shop ta lite semester.

har haft mycket nu och det känns i varenda cell i min kropp.

snart har jag laddat batterierna och shoppen kommer att öppna igen om någon vecka.

beklagar detta men ibland måste man ta sig sin tid för återhämtning.

inte sant?

print av flicka som blåser bubbelgum/romina ressia.

önskar er en fantastisk helg!

kramar/ jennifer levau

ätstörningar i en störd värld.

via stadshem.

ljust och fräscht.

en vit grund, trädetaljer och grå och svarta inslag för en murrigare känsla.

gillart.

hade jag haft tid så hade jag storstädat, ommöblerat och fixat i hemmet idag.

men jag har j. levau shop jobb att ta tag i.

till något helt annat.

en snabb kuriosa.

det är så otroligt fascinerande.

nu börjar en hel del folk i sverige (finally) bli medvetna om hur vi människor egentligen bör äta och leva för en hälsosammare livstil och för att bidra till en friskare planet.

men då blir vi helt plötsligt diagnostiserade med någon form av ätstörning.

raw food, ekologiskt, paleo.....

nä, tusan.

så där medveten om vad man stoppar i sig får man inte vara.

det är sjukligt.

hallå.

jag tänker så här.

"grottmänniskan" hade inga ohälsosamma alternativ i de formerna vi har i dag.

de tänkte väldigt mycket på vad de stoppade i sig för valde de fel, så dog dom.

ett giftigt bär eller en giftig växt.

puff.

"grottmänniskan" hade kanske en ätstörning!

och vänder vi på det.

hur sjukligt är det inte att äta sig till döds?

den formen av ätstörning blir folk inte diagnostiserade med.

nä, för i dagens samhälle är detta tilståndet "normalt".

att tänka för lite på vad man stoppar i sig och att bara befinna sig i ett rus av beroendeframkallande ämnen som vi människor skapat och försatt i produktion (raffinerat socker, syntetiska sötningsmedel, söndermalda spannmål, upphettad mat med förstörda näringsämnen, överkonsumtion av diverse fetter och proteiner, kemikalier osv. osv.) är det man bör sträva efter.

det är friskt.

nä, snälla nån!

tänk på vad ni äter!

gör det för tusan.

bli en "grottmänniska" igen men använd den moderna hjärnan.

håll dig borta från saker som du vet skadar dig.

det är smart tänkande.

överlevnadssmart!

nu behöver du inte smaka på födan för att avgöra om den är bra eller dålig för dig.

nu finns det vetenskapliga studier, logiska teorier, sakliga bevis och, som sagt, den moderna hjärnan som har möjligheten att använda sig av sunt förnuft.

+++++++++++++++++++++++++++++++++

jag har haft bulemi för 10 år sedan.

jag vet hur det är att ha en ätstörning och att det hjärnan tänker då är långt ifrån vettigt.

det är sjukt!

då är det absolut inte överlevnad den har i fokus utan rädsla över att gå upp i vikt, ett ständigt behov av att räkna kalorier och att skaffa sig kontroll (en avsaknad av kontroll är en vanlig orsak till insjuknandet i någon form av ätstörning).

hur man får i sig så lite kalorier som möjligt samtidigt som man gör av med så många som möjligt, vareviga dag, timme, minut....

och jag vet verkligen skillnaden.

undrar egentligen vem som skapar de här nya diagnoserna?

den ohälsosamma matindustrin kanske?

läkemedelsindustrin?

"bekämpningsmedelsindustrin"?

korruption.

nu rensar vi bort de människor som har knäckt koden och som riskerar att "döda" vår industri, våra pengar och vår makt.

vår störda värld i ett nötskal.

ok.

en kuriosa alltså ;).

och dagens tips:

+ använd hjärnan för att överleva.

ha en fin dag// jennifer levau