cubebot by areaware/rädda barnes designshop on sale (sold out). |
byredo scented candle/rädda barnens designshop on sale. |
jaha.
fredag.
äntligen.
fast jag har inte längtat så som jag brukar.
jag har ju varit hemma några dagar nu.
och aldrig har jag mått bättre.
jag har tagit allt i min egen takt.
diskat, städat, tvättat.
allt väldigt långsamt.
eller förmodligen i mänsklig normaltakt.
jag har gnidit med diskborsten i glaset försiktigt, andats i samma takt.
hängt upp tvätten långsamt...strukit och vikit.
yes, aston har äntligen rena kalsonger igen.
min älskade acne t-shirt, som låg längst ner i tvätthögen, är ren och doftar blommor.
jag har lagat middagar.
nyttiga och goda.
ätit långsamt.
smakat maten.
vilat när jag behövt.
roat mig när jag behövt.
lyssnat på musik, fotograferat, stylat, läst bloggar, läst sommarpocket, svarat på mejl och kommentarer, postat knut, tillverkat nya armband.
kunnat tänka....
träffat vänner (tack e och c för idag <3).
njutit av livet alltså.
jag hann ikapp mig själv lite.
och min mage blev platt igen.
ja, den har varit rejält uppblåst i flera månader nu.
smärtat, slemmat och blött (för ingående kanske men det är allvarligt)
stress.
säkerligen.
livet jag lever nu, eller annars, är inte det jag vill leva.
det jag behöver för att få mig själv och mina nära att må som bäst.
jag vill vara glada, lugna mamman.
inte hyperaktiva, stressbenägna och irriterade gapmamman (vilken iofs blivit betydligt bättre sedan intag av antidepressiva läkemedel).
och inte kollimamman som ligger i fosterställning i soffan och gråter av smärta, magsmärta.
man måste lyssna till sin kropp.
och hinna uppfatta dess signaler innan det är för sent.
jag vill inte skada min kropp mer.
(visste ni att inflammationer frisätter fria radikaler? har man inflammationer ofta så frigörs det så klart mycket fria radikaler. vet ni att fria radikaler är en huvudsaklig orsak till cancer? fria radikaler tar sig in till dna´t och muterar gener så att den naturliga apoptosen slås ut. dvs cellen bli odödlig. förökar sig i all oändlighet. blir cancer).
och definitivt inte uppfostra mina barn genom att inte finnas där i den skepnad jag vill.
samhället pushar en till det yttersta.
en småbarnsmamma som jag.
eller kanske en med en oslipad mentalitet.
hon orkar inte hur mycket som helst....
beslut måste fattas snarast.
//jennifer