vet faktiskt inte riktigt.
känns inte så bra.
jag är seg, övertrött och obeskrivligt långsam i huvudet.
som om någon hela tiden ställer sig i vägen och jag vet inte riktigt vilken väg jag skall ta för att komma förbi.
varje gång jag tar ett steg åt sidan så följer någon alltid efter och vi krockar.
akta dig!
känner dessutom små fjärilar i magen.
de fladdrar och biter mig då och då i magsäcken.
som om jag får plötslig magknip och scenskräck på samma gång.
jag börjar jobba igen på måndag.
slut på mammaledigheten för alltid.
i princip.
tror den vetskapen är mina bitande fjärilar.
mio är sjuk och har nu missat två inskolningsdagar.
tre om han inte repar sig till imorgon.
stackars liten.
inte är det på något sätt naturligt att vara ifrån sitt ettåriga barn hela dagarna.
"vaddå, har ni inte lämnat bort honom lite så han vant sig?"
men hallå.
vem f-n gjorde så förr?
stenåldersmorsan lämnade väl inte bort sin unge till farmor och farfar för att barnet skulle vänja sig.
funkar inte så.
onaturligt.
otryggt.
djur lämnar väl inte bort sina ungar heller?
hmmm.
det svider i ögonen mycket idag.
tårarna ligger på vänt.
vet inte direkt varför men jag känner mig så otroligt, jobbigt orolig.
för allt och inget.
today is a good day.
men inte en great day.
en good day är väl alla dagar egentligen.
man lever ju och kan skratta om man vill.
det är just det.
jag hade kunnat göra det till en great day om jag verkligen velat.
mina oroskänslor sätter stopp.
trots att jag egentligen kanske inte har något att vara orolig för.
kanske inte.
oftast löser sig allt och denna dagen hade kunnat vara bättre om jag slutat tänka så mycket på framtiden.
leva i nuet liksom.
varför är det så satans svårt?
påsiga ögon.
mörka ringar.
stel i nacken.
obefintlig aptit.
saknar min sambo som måste jobba.
saknar redan mina barn fast jag inte börjar jobba förrän på måndag.
jobba va?
om man bara hade kunnat slippa.
tidiga morrnar.
stress.
två klunkar kaffe.
ungar som är trötta och gnälliga.
vill inte ta på sig.
man letar efter vantarna.
mössan.
måste skrapa bilrutan.
osminkad och irriterad.
trött och sliten far man iväg.
frusen.
lämnar över en skrikande ettåring till en annan jobbande individ.
som kanske också inte vill jobba.
hala vägar.
tårar.
stress.
"hej och välkommen, legitimation tack".
falskt leende.
kl 17.00.
"hej, mina älsklingar".
trötthet.
middag.
borsta tänderna.
kram, puss, kram.
tårar.
18.30.
"godnatt mina pojkar. älskar er."
ses imorgonbitti kl 6.
en kort stund i alla fall.
märks att jag inte är på humör va?
förlåt.
tårarna sprutar as we speak.
soffan och mia skäringer kanske hjälper.
och en kokosboll.
bilderna är mina egna.
a grey day.
vardagsrum och mios rum.
ny stickad sittpuff från åhlens (på rea).
have a great day/jennifer
Skickar världens största bamsekram och hoppas att du snart känner dig bättre. Det blir säkert bättre när allt börjar ljusna och tänk på att ni fortfarande har alla helger kvar, som nu kommer bli EXTRA mysiga just för att det numera inte tar det för givet.
SvaraRaderaStor kram!
Och jag älskar din sittpuff, en sån vill jag också ha! :)
hang in there gorgeous! snart vänder det, kram! mini
SvaraRaderaOyeas jag är med dig Jennifer.Verkligheten kommer i kapp en och så är man där...där du är!!
SvaraRaderaDet är jobbigt såå jobbigt.
Mia hjälper dig och skratta och gråta....läs och njut min vän.
Jag tänker på dig idag...skickar några styrkande kramar från mig!!
du kan tro att jag suttit och smorat och snyftat framför data skärmen ett antal gånger.. för på något sätt blir allting mer verkligt när man får sina känslor i "print".. antagligen därför vi bloggar.. vi pratar ut med alla och ingen alls..
SvaraRaderamen jag vet vad du menar.. tyvärr har jag inga svar.. det har ingen.
Bara du.
Men min syster och min man säger att jag inte ska tänka sönder allt..
"svalkar vinden?, värmer solen?.. ser du något bakom molnen? känner du lyckan genom sorgen..? Jag har inget mer än mina tankar"
Den svenska björstammen.. svalkar vinden.. fin fin text det där..
och det kommer bli bra med din skrutt.. precis som du säger så blir det ju alltid det..
Ta hand om er!
KRAM!!
Och nej.. man lmnar inte bort barnen bara för att.. som du säger.. det gör inte djuren heller :)
*snorat! inte smorat! :)
SvaraRaderata en dag i taget.
SvaraRaderadet finns hopp.
hopp om ljusare tider.
kram. ulrika
Känner med dig. Håll ut och kämpa på! Det kommmer alltid bättre tider...
SvaraRaderata en stor kokosboll [ta två !],
SvaraRaderamia är bra för allt, men sedan kanske
något roligt; lite mia & clara för att
få lite vardagsgrått med skrattlinje .. ?
och så blir det bättre, lättare snart..
snart ljusnar det ! lovar !
kram till Dig, snubblade just hit via
min statistik, ~ Du har fått en attans
massa att titta in till mig de senaste
dagarna, bara en sån’ sak;
Du har gjort mig glad ! så Du är grejt
i alla fall, ävewn om dagen bara är en
good one ..
♥
Kan inget annat än förstå dina motstridiga känslor inom dig.... önskar jag kunde göra något för att hjälpa dig men vet att det tyvärr inte går just nu. Håller därför bara tummarna för att Mio är redo för inskolning imorgon och att det går bättre. Skickar många stora varma styrkekramar till er och tänker på er. <3<3<3
SvaraRaderaKom ihåg vad jag skrev i julklapps rimmet. Tungt idag, du vet var vi finns o om vi kan hjälper vi till med hämtning mm. Kram gumman du måste ta hand om dig själv.
SvaraRaderaJennifer, hoppas det känns lättare och bättre. Alla mina kramar!!!
SvaraRaderaFint skrivet. verkligheten. Jag reflekterade över just den på tunnelbaneperrongen i morse. När tåget mot Ropsten rullade in i vanlig ordning kl 08.31 upplevde jag deju vu, eller ska jag säga vardagsrutinen. upprepning är väl till stor del vad den består av. Ibland undrar jag hur man orkar göra samma sak om och om och om igen. duscha, sminka, jobba tvätta bort, sova, duscha sminka, jobba, träna, tvätta bort, borsta tänder.. Men då är det fint att ha tex sin kärlek att titta på i blåsten och att dra vagnen med på ica. det är väl just det som gör att man orkar väckas av väckarklockan och stega mot duschen. om och om Igen. Hoppas det känns bättre snart! Jag förstår att jobbet efter en mammaledighet måste kännas extremt avlägsen. Speciellt när lillen inte trivs på inskolningen, men om bara de första dagarna får gå och man sätts in i rutinen en aning brukar spänningen lätta lite. Och lillkillen kanske mjuknar inför dagis snart. Den där måndagen morgonen bara, det är ju den. Men en hel helg först. tänk så! Kram godnatt
SvaraRaderaMen gumman! Det finns inte någon möjlighet att jobba lite mindre timmar? Typ 80 %? Iaf tills de blir lite större, eller mannen kan ta ut lite pappatimmar, så de kommer hem lite tidigare?
SvaraRadera<3