fredag 28 augusti 2015

S O M M A R E N.


Hej!


Nu har jag varit tillbaka på blodcentralen några veckor, efter tre veckors skön sommarledighet i slutet av juli och början av augusti.
En sommar som var, troligtvis, en av mina bästa.
Vi var hemma mycket.
Inga måsten, ingen stress, inte en massa fara och flyga.
Vi tog dagen som den kom och kände vi för att bara spendera en dag i trädgården så gjorde vi det.
Kände vi för att göra en liten utflykt så gjorde vi det.
Ungarna landade i lugnet och de fick använda sin fantasi igen för att roa sig.
Jag märkte mycket väl hur bra de mådde.
Och sedan har de varandra och det är underbart att se och höra hur de leker, kommunicerar och, ibland fast ändå mer sällan än annars, bråkar men löser det oftast helt själv.
Jag och min man anpassade oss lika bra och njöt rejält av att bara vara.
Vi är väl den typen av människor som gärna håller oss till enkelheten och behöver inte så mycket mer än varandras sällskap, och en dos av naturen.
Friska sommarvindar mot solvarm hud, fågelkvitter och humlesurr, havet och till och med regnets smatter mot fönsterrutorna.
Och att umgås med barnen.
Verkligen umgås.



Krabbfiske, flera gånger, i vackra Borstahusen i Landskrona.


Fräsch sommarmat stod på menyn ofta och bara att få tid till att stå i köket, i lugn och ro. 
Magiskt.


Nyhamn i Landskrona.


Nimis i Mölle.


Öresund. 


Skåne by car.


Erikstorps Kungsgård i Landskrona. 


Ystad djurpark.






Solstrålarnas vackra ljusspel på morgonen gav mig mycket, trots sin enkelhet.


Egentligen så känner jag mig inte riktigt hundra nu när vardagslivet rullat igång på högvarv igen.
Tidiga morgnar.
Stressfyllda dagar på en varm och trång Blodbuss.
Middagar, tvätt, städ....måsten.
Ett överflöd av intryck.
Människor, ljud, ljus....
Trots att jag raderat en stor del stress från mitt liv, det vill säga mitt företag, så försätter samhällets krävande vardag mig i obalans direkt.
Utmattningen knackar på dörren och jag känner hur mina depåer urlakas lika snabbt som de fylldes på under semestern.
Ska jag verkligen aldrig hinna ikapp mig själv och få tid till att läka?
Jag är ju inte ensam i detta och den aktuella statistiken över människors psykiska ohälsa styrker min vetskap ytterligare.
Den bara växer och växer.
Barn blir utmattade i dagsläget och hur skrämmande är inte det?
Usch.
Man får försöka så gott man kan och radera de måsten som egentligen inte bidrar till annat än mer ohälsa, i slutändan.
Men hur enkelt är det när käpparna i hjulen aldrig verkar ge upp.
Och att sedan veta hur korrupt och skadad världen och människan egentligen är skapar inte direkt något hopp.
Jag är ju en sådan som gärna tänker lite för mycket, lite för ingående, för mitt eget bästa, men det är inte helt lätt att blunda för kunskapen man besitter, för erfarenheten man erhållit eller för känslorna som virvlar runt under huden.
Efter mina hemska möten med den ökända väggen och de efterföljande depressionerna så ser min själ någonting helt annat än den gjorde innan.
Ibland skrämmer det mig, ibland ger det mig styrka.
Allt är så mycket tydligare och en person jag möter behöver inte öppna munnen för att jag ska kunna se deras riktiga färger som strömmar ut genom ögonen på dom.
Tyvärr är det nyansen av själviskhet som dominerar mångas palett.
Även mycket okunskap och girighet.
Jag träffar för många människor i min vardag i och med mitt jobb och det stjäl mycket av min energi.
Min mur är ju i och för sig ganska krackelerad så det är lätt att suga mig tom.
Lika lätt som det är för mig att låta det ske.
Men jag försöker motverka det genom att blockera intrycken jag får, i alla fall de negativa.
Jag försöker vilseleda mina tankar och bromsa mina känslor men det tar ju lika mycket energi det så i slutet av dan är jag ett ihåligt vrak och jag reagerar med stark trötthet, yrsel, huvudvärk, magproblem, nedstämdhet och irritation.
Ett jävla skit detta va :)!

Vet egentligen inte var jag vill komma med detta men sommaren har varit bra ändå....Men lite besviken är jag allt för att den andra andningen försvann så fort.

Och mina frågor är?

Finns det några människor som ger energi nuförtiden?
Finns det någon som lyssnar före de pratar?
Varför detta starka behov av att hävda sig och få bekräftelse?
Och varför tänker inte vissa människor längre än näsan räcker....?

Min önskan:

Låt mig läka så jag kan hjälpa andra att läka....Eller att förstå.
"In a gentle way you can shake the world".
Man får försöka finna hopp någonstans i röran.



Och en sak till:



"Speak only if it approves upon the silence" 
//Gandhi




Fy tusan, vad tyst, lugnt och skönt det hade varit om folk följt de där visa orden ;).






//Jennifer


fredag 22 maj 2015

....min frånvaro här är min närvaro där jag behövs.

ett litet mood via min pinterest.

...man kan väl säga att det var ett tag sedan jag tittade in i min blogg och lämnade ett avtryck.
min kropp läker.
jag andas lättare men djupare.
mina känslor balanserar under ytan och gör sig till känna ofta och starkare än jag kanske önskar.
sedan jag slutade på min anti-depressiva för någon månad sedan har jag märkt att jag gråter lättare, blir argare fortare, blir glad också förståss men kanske tar de andra känslorna över mer än vad som är optimalt.
min PMS framträder tydligare och redan efter ägglossning börjar mina tankar att vandra.
överanalyserande tankar.
jag drömmer mardrömmar och sover inte lika djupt som jag behöver.
jag hoppas det är en del av övergången och läkandet.
att det kommer försvinna.
så jag kämpar alltså.
stängde ner shoppen för att kunna fokusera på mig själv och min familj.
blir jag stressad så säger mitt humör ifrån och min kropp....mina tarmar förvandlas till ett sår och smärtar intensivt.
min ledvärk eskalerar och vissa morgnar gör det riktigt ont att ta sig ur sängen.
jag tar 5-HTP för att balansera min serotoninrubbning och jag försöker äta som jag lär.
mycket raw food, frukt, grönt, inga mjölkprodukter...fisk, fågel, vegetariskt.
inget raffinerat och tillsatt socker så klart.
ja, ni vet.

naturligt!

nu saknas träningen.
yoga imorgonbitti....men jag bara MÅSTE göra det dagligen.
det och kanske en löprunda eller PW i veckan.
har lust till att sparka mig själv hårt i röven så jag får tummarna loss.
hur satans svårt ska det vara?
jag tror det kan bli mitt bot, min slutliga väg till läkning.
djup?
ja, det blir man när man så länge varit på den andra sidan.

jag tackar nej till mycket.
vill inte prata med någon som inte förstår.
vill inte umgås med människor som inte bryr sig.
jag vill nog egentligen bara vara själv och med min familj.
och då och då, när jag känner att jag har kraft, med vänner som jag klickar med och som inte dömer mig.

nu arbetar jag ju på blodcentralen tre dagar i veckan och där är man social så en dag det räcker för ett helt år :).
jisses vad man träffar folk!
så det där sociala minimerar jag så mycket jag bara kan i mitt privatliv.
låter kanske inte så hälsosamt i allas öron men det är något jag har lärt mig med tiden.
jag behöver min energi för att läka.
och för att räcka till för min familj.

så.

min frånvaro här är min närvaro där det behövs.

ytligheter och materialistiskt strunt är kul ibland men absolut ingenting som gör att jag blir lycklig.
kreativiteten kan man använda på många sätt.

som i matlagningen....
med barnen...
i trädgården med frö, blommor och jord.



jag hoppas ni mår bra och njuter av våren.
jag tackar för att ni tittar in och lämnar ett spår ibland <3.







ha en fortsatt go fredag// jennifer

tisdag 28 april 2015

in the living room - small changes.



jag byter bilder i ramarna.
försöker skapa mig en ny känsla i vardagsrummet som jag för tillfället känner behöver ett lyft både här och där.
golvet.
my god.
helt sönderskavt och slitet.
färgen har nötits av på flera ställen.
drömmer om ett ljust trägolv.
ett fiskbensgolv till och med.
hade varit fint som snus.
men huset vi bor i är inte gjort för vackra golv och 20-talsdetaljer.
det är ett 90-talshus med, egentligen, ett fult och fuskigt bygge bakom sig.
man för göra det bästa av det helt enkelt.
huvudsaken är att vi trivs med läget och planlösningen.
och det gör vi verkligen.
perfekt för ungarna och en supermysig trädgård i västerläge.
här är lugnt och fridfullt.


så med en fotoskrivare och pinterest ändrar jag lite i hemmet, titt som tätt.
enkelt och billigt.



ha en fortsatt fin dag.



jag vilar......mycket.






kram//jennifer

måndag 27 april 2015

raw chokladbollar med en gnutta havssalt.


jag blir lätt uttråkad här hemma.
är van vid att arbeta och vara igång.
i ett.
men som sagt, jag är sjukskriven en kort tid, och helt sysslolös och i soffläge kan jag inte spendera en hel dag.
och så har jag PMS.
inte så kraftig som jag en gång har haft men jag är väldigt lättirriterad, känner en svag ångest och har ett sug efter mat.
någon form av mat.
vid det här laget vet jag att det är magnesium min kropp behöver, bland annat.
rå kakao innehåller massvis av magnesium.
och otroligt mycket järn, krom, zink, antioxidanter och till och med serotonin.
så.
let´s make some happy sweets.


rawfood chokladbollar med en gnutta havssalt.

ca 15 bollar.
tid: 20-30 minuter.
pris: ca 40 sek.
(tror bestämt att dessa var de godaste chokladbollarna jag ätit)
använd gärna ekologiska ingredienser.
jag går på känn när jag bakar så egentligen är måtten höftade.


+++++++++++++++++++++++++++++++


6 st stora lösviktsdadlar (gärna eko).
2 msk rå kokosolja.
1,5 dl mandelmjöl (eller annat nötmjöl efter smak)
0,5 dl kokosmjöl (eller mixade kokosflingor)
1-2 msk vatten (prova dig fram. smeten ska vara fast men krämig).
2-3 msk rå kakaopulver.
1 tsk havssalt.


gör så här:

kärna ur dadlarna och dela dom i mindre bitar.
mixa dom (jag använde en stavmixer) tillsammans med kokosoljan och kokosflingorna.
addera de torra ingredienserna samt vattnen och mosa/rör runt med en gaffel till en slät och lagom kletig smet.
smeten ska inte fastna på händerna utan gå att rulla utan besvär.

rulla bollarna i en blandning av kokossocker, rå kakaopulver och havssaltflingor för att lyfta chokladsmaken samt ge en kolaaktig sötma från kokossockret.
går ju bra att rulla dom i vad man vill men just idag var jag sugen på det där extra söta som kokossockret ger.

in i kylen en stund innan servering.



dadlar består av mycket sockerarter.
men.
de innehåller dessutom mycket fibrer (bra för tarmarna) och näringsämnen som kroppen verkligen uppskattar och mår bra av.
dadlar gör även kroppen basisk, istället för att försura den som vanligt raffinerat socker gör, och de ger ett långsammare insulinsvar.
speciellt tillsammans med kokosoljans superhälsosamma fettsyror.
efter två, tre bollar är man nöjd och man har samtidigt gett kroppen galet mycket vitaminer, mineraler, antioxidanter och mycket energi.
allt en PMS-kvinna behöver ;).


nu ska vi se om ungarna gillar.
de ska få smaka så fort de kommer hem.
jag tror att saltet kan skrämma dom en aning så det kanske jag utesluter i de barnvänligare varianterna framöver.
men, finns inte en chans att jag gör vanliga sliskigt sockerbombade och näringslösa chokladbollar igen, oavsett om de kostar några kronor mindre.
hälsan är värd pengarna.
alltid!
och i detta fallet slår smaken allt.
naturligt smakar bättre!
lovar!





kram//jennifer

fredag 24 april 2015

a break.


hej!

jag beslöt mig för att låta j. levau shop ta lite semester.
har haft mycket nu och det känns i varenda cell i min kropp.
snart har jag laddat batterierna och shoppen kommer att öppna igen om någon vecka.
beklagar detta men ibland måste man ta sig sin tid för återhämtning.
inte sant?

print av flicka som blåser bubbelgum/romina ressia.



önskar er en fantastisk helg!





kramar/ jennifer levau

tisdag 14 april 2015

ätstörningar i en störd värld.


ljust och fräscht.
en vit grund, trädetaljer och grå och svarta inslag för en murrigare känsla.
gillart.


hade jag haft tid så hade jag storstädat, ommöblerat och fixat i hemmet idag.
men jag har j. levau shop jobb att ta tag i.

till något helt annat.
en snabb kuriosa.
det är så otroligt fascinerande.
nu börjar en hel del folk i sverige (finally) bli medvetna om hur vi människor egentligen bör äta och leva för en hälsosammare livstil och för att bidra till en friskare planet.
men då blir vi helt plötsligt diagnostiserade med någon form av ätstörning.
raw food, ekologiskt, paleo.....
nä, tusan.
så där medveten om vad man stoppar i sig får man inte vara.
det är sjukligt.

hallå.
jag tänker så här.
"grottmänniskan" hade inga ohälsosamma alternativ i de formerna vi har i dag.
de tänkte väldigt mycket på vad de stoppade i sig för valde de fel, så dog dom.
ett giftigt bär eller en giftig växt.
puff.
"grottmänniskan" hade kanske en ätstörning!

och vänder vi på det.

hur sjukligt är det inte att äta sig till döds?
den formen av ätstörning blir folk inte diagnostiserade med.
nä, för i dagens samhälle är detta tilståndet "normalt".
att tänka för lite på vad man stoppar i sig och att bara befinna sig i ett rus av beroendeframkallande ämnen som vi människor skapat och försatt i produktion (raffinerat socker, syntetiska sötningsmedel, söndermalda spannmål, upphettad mat med förstörda näringsämnen, överkonsumtion av diverse fetter och proteiner, kemikalier osv. osv.) är det man bör sträva efter.
det är friskt.

nä, snälla nån!

tänk på vad ni äter!
gör det för tusan.
bli en "grottmänniska" igen men använd den moderna hjärnan.
håll dig borta från saker som du vet skadar dig.
det är smart tänkande.
överlevnadssmart!
nu behöver du inte smaka på födan för att avgöra om den är bra eller dålig för dig.
nu finns det vetenskapliga studier, logiska teorier, sakliga bevis och, som sagt, den moderna hjärnan som har möjligheten att använda sig av sunt förnuft.



+++++++++++++++++++++++++++++++++



jag har haft bulemi för 10 år sedan.
jag vet hur det är att ha en ätstörning och att det hjärnan tänker då är långt ifrån vettigt.
det är sjukt!
då är det absolut inte överlevnad den har i fokus utan rädsla över att gå upp i vikt, ett ständigt behov av att räkna kalorier och att skaffa sig kontroll (en avsaknad av kontroll är en vanlig orsak till insjuknandet i någon form av ätstörning).
hur man får i sig så lite kalorier som möjligt samtidigt som man gör av med så många som möjligt, vareviga dag, timme, minut....

och jag vet verkligen skillnaden.

undrar egentligen vem som skapar de här nya diagnoserna?
den ohälsosamma matindustrin kanske?
läkemedelsindustrin?
"bekämpningsmedelsindustrin"?
korruption.
nu rensar vi bort de människor som har knäckt koden och som riskerar att "döda" vår industri, våra pengar och vår makt.

vår störda värld i ett nötskal.

ok.

en kuriosa alltså ;).


och dagens tips:

+ använd hjärnan för att överleva.




ha en fin dag// jennifer levau

söndag 12 april 2015

slå mig hårt i huvudet, tack.


men det här vet man ju.
frågan är bara hur man lär sig styra sina tankar.
så de där hemska och trista tankarna slås bort, medan alla de där vackra, glädjefyllda och härliga tankarna består.
ingen enkel sak men vem påstår att livet ska vara enkelt?
egentligen?
inte jag i alla fall.
fast jag vill ju så satans gärna att det ska vara just det.
enkelt.
kämpar lite här hemma just nu.
trots sol och vackert väder så brottas jag med magsmärtor och trötthet.
och jag kämpar mot tiden.
den springer sin väg och jag vill så gärna hinna med så mycket.
är förväntansfull men har svårt för att befinna mig i nuet.
det är en konst det där har jag förstått.
jag ska banne mig lära mig den.
tror säkert att det här lugnet man får när man är nöjd med vad som helst, när som helst hjälper min mage.
stress är inge bra alltså.
jag har väldigt lätt för att bli exalterad, nervös och stressad.
över skitsaker egentligen.
dagens människor har för mycket hängande över sig.
grottmänniskan, han bara var.
fick han ett mäktigt adrenalinpåslag så var det när han mötte fara.
ett ilsket vildsvin som exempel.
vi nutida människor är överstimulerade till maxgränsen.
det som ska göras, det som ska lösas, den som ska träffas, dom som behöver svaras, den som ska kontaktas.
krav.
och förväntningar.
måsten.
jag minns när jag var i tonåren hur exalterad och nervös jag kunde vara dagen innan jag skulle göra något speciellt.
en fest.
träffa en kille.
ut och resa.
jag kunde inte sova.
signalsubstanskaos i kroppen.
och den här nervösa och uppstressade känslan har förföljt mig.
jag är mycket lugnare nu, men minsta lilla grej som exalterar mig....eller gör mig nervös.
på gott eller ont sätter sig i magen på mig.
känns som djupa sår som spricker i tarmarna.
aj.



jaja.
lugna avslappnade stunder efterlyses alltså för mig.
säkerligen för många fler där ute.
men konsten att verkligen släppa allt och bara infinna sig i nuet med det här behövliga lugnet är galet svårt.

jag köksmyser ofta.
själv eller med familjen.
älskar att bläddra igenom nya och gamla magasin i köket.
jag gillar vårt kök.
helnöjd med betonggolvet, möblemanget, atmosfären.
jag älskar att laga mat.
då befinner jag mig lite i nuet.
tror jag.



...visst får man lov att ha kudde och filt när man käkar pannkakor.


hittade en massa frö i en låda och började odla.
när solen sken som mest i påsk så grävde jag med mina bara händer i jorden i trädgården.
det var en härlig känsla.
på äldre dar (om jag nu lever tills då) tror jag att jag blir en sådan där trädgårdstant ni vet.
jag hoppas det.
drömmer om ett vackert växthus i trädgården och ett trädgårdsland med bara ekologiska och underbara växtligheter.
smakfulla som vackra.


vårens första och skönaste cykelstund är svårslagen.


en kopp te med mig själv och mina tankar likaså.
(trots att mina tankar skrämmer mig från och till :)).


att sitta och titta på guldklimparna när de sover.
waoo.
älsklingsstund.

småstunderna som räknas.
allt det där andra är obetydligt.
när jag blir irriterad på något som jag inte kan påverka så bör jag ta den känslan och byta bort den, illa kvickt, mot en älsklingsstundskänsla.

hmmm.

grejen är den att jag kan bli förbaskat irriterad på andra människor.
det ska man ju inte bli!
eller jo, om de påverkar dig och dina barn negativt.
då får man väl blir arg?
men sedan så kan jag tyvärr inte påverka någonting egentligen.
inte utan att stressa upp mig.
jag syftar lite på det där med kosten igen så klart :).
skolan alltså.
andra föräldrar.
jag blir mörkrädd.
orkar jag driva och kämpa mot allt och alla som inte verkar ha någon som helst aning om hur vår kosthållning, bland mycket annat, påverkar vår art fruktansvärt negativt.

för där gör jag mig själv en otjänst.


jag blir uppstressad och för exalterad och min kropp säger ifrån på skarpen.
med sår i tarmarna och sjuklig trötthet bland annat.
men jag vill göra mina barn och andra barn en tjänst.
kanske kämpar man förgäves.
man blir the bad guy i slutändan.
en dum morsa som inte serverar sina barn raffinerat socker och annat näringslöst blask.
hon måste jag vara helt galen.
fattar inte grejen alltså!

nä, det är just det.
många fattar inte grejen!

kanske jag ska radera all denna kunskap jag har.
all denna insikt så jag bara kan slappna av.
och sluta kämpa!
slå mig hårt i huvudet, tack.
bye bye kunskap, vett och förnuft.
jag blir lyckligt ovetande!
och så blundar jag mig igenom livet och låter generation efter generation göra det samma.
mina barn, deras barn....
för vem f-n bryr sig om morgondagen?
lev idag.
carpe that fucking diem.
förgiftad, sjuk och död.
vår jord idag.
människan idag.
våra barn.....


......saknar att vara ovetande.
tror jag kan ha varit det en gång för längesen.
min hjärna driver mig till vansinne.
vad är rätt?
vad är fel?





//jennifer