Visar inlägg med etikett psykologiskt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett psykologiskt. Visa alla inlägg

fredag 25 april 2014

att vara allmänbildad innebär inte intelligens, det är maktbehov.


har fått väldigt svårt för att blogga.
vet nämligen inte riktigt vad jag ska blogga om.
det mesta känns väl måttligt ointressant och ytligt.
och varför ska jag blotta mig och mina tankar för egentligen?
jo, kanske för att jag behöver ventilera i textform.
så e det nog.
gillar ju att skriva.
mitt ordförråd är tyvärr inte direkt stort.
önskar det vore det ibland men sedan så tänker jag och undrar varför?
det handlar om status det där. 
att ha en stort ordförråd och vara allmänbildad förknippas med intelligens.
ibland skriver folk så avancerat och med så svåra ord och fraser att inte en jävel fattar.
bara för att visa att dom kan.

allmänbildad ja.
historia, samhällskunskap, politik....geografi.
att kunna mycket om det som redan ägt rum verkar vissa se som en bevis på intelligens och kan, med hjälp av dessa kunskaper, starta diskussioner och debatter med vänner, kollegor, familj och andra för att hävda sig.
diskussionerna leder dock ingenvart och någon vidare hjälp åt folket har det inte givit.
jag tycker dock inte man är speciellt smart när man är allmänbildad.
eller smart kan man visst vara men att man fyller sin hjärna med information som knappast hjälper någon annan än sig själv (för att som sagt höja sin status, få makt) är inte direkt klokt.
energin, tiden och sin hjärnkapacitet (för hör och häpna, man får inte plats med hur mycket som helst där uppe) bör nyttjas till att tänka framåt.
kreativt och logiskt tänkande kan skapa möjligheter och teorier som öppnar portar för ny forskning, som på något sätt kan hjälpa människan och samhället.
visst kan historiska händelser vara lärorikt, absolut.
händelsen kan få en att se problemet och att förebygga att det upprepas.
men människor nuförtiden är oerhört nellade att bevisa sig själv.
och att lagra information och kunskap som, istället för att stimulera hjärnan till nytt tänk och nya idéer, snarare försämrar den förmågan.
egoismen regerar som vanligt.
"jag kan det där, jag vet det där".
jo, men grattis.
men vet du vad du ska göra med kunskapen men än att skryts med att du har den?
män är ganska mycket så om ni ursäktar mig för att påstå det.
män vill gärna briljera med sin allmänbildning.
maktspel.
att tävla, och att vinna.

jag läser aldrig dagstidningar.
jag tittar nästan aldrig på nyheterna på tv.

för vad ger det mig?

vanligtvis gör många nyheter mig illamående och arg.
att se hur vissa människor är och hur de beter sig gör mig inte lyckligare.
och jag känner absolut inget behov av att ha koll på diverse brott som begås in- eller utrikes.
inte heller olyckor som sker.
visst, det kan skaka en, och visst det kan få en att ha någonting att prata om med individer som kan allt om vad som sker i t.ex. syrien.
men, som sagt, det ger mig eller någon annan absolut ingenting.
nä, använd er intelligens till något bättre.
det kan kanske rädda liv, skapa liv eller förhindra olycka och tragedi från att inträffa.



och jag som inte hade någonting att blogga om :).
jag har ju inte det utan jag skriver bara, får en tanke och fortsätter.
många av mina funderingar är ganska udda och smått crazy, och kanske inte alls sanna :).
och självklart kan mina åsikter skapa motdebatt.
men det är skoj att analysera, tänka och skapa idéer.
visst e det :)?


idéer i bildform är också skoj, dock hjälper det inte heller någon annan än mig själv (jag får ett lyckorus av själva skapandet).
fast jag skapar nytt och är kreativ i alla fall.
stimulerar den delen av hjärnan och kanske t.o.m. bildar nya vägar, nya hjärnceller...effektivare synapser.
minnescellerna sparar jag på ;).
där är väl skillnaden från den kreativa som står för nytt till den allmänbildade som bär på gammalt.
hmmm.
undrar om demens är kopplat till hur man använder sin hjärna under sitt liv...


egentligen är bilderna till min webbutik, eller stylingen ovan är ämnad för det också.
sälja sälja sälja :).
ogillar verkligen att vara en säljare.
inte alls min grej.
men jag försöker binda samman mitt intresse med mitt liv och min ekonomi.
vill ju så gärna ha båda i en och samma fläta.





kram på er och njut helgen//jennifer


torsdag 5 september 2013

morning inspo and the effect of the social medias.

1. via trendenser.
2. pinterset/whites.
3. by vorstin.
4. gold feather bracelet/j. levau.
5. varpunen.

kände mig så satans glad igår.
att jag fick vara hemma och jobba igen.
efter två dagar borta :).
att tat lugnt med ungarna på morgonen.
sitta ner i soffan och titta på dom när dom kladdar i sig frukosten.
sörpla mitt kaffe och äta ekologisk havregrynsgröt (:)).
"i lugn och ro".
ja, lugnt blir det ju aldrig med två små pojkar i hemmet.
never!



jag började även fundera, igen, på och kring den sociala mediernas värld.
instagram t.ex., som blivit så otroligt poppis.
varför använder vi det och vilka personligheter gör det?

personer med dåligt självförtroende och med ett starkt bekräftelsebehov?
personer som älskar att fotografera, inspireras/inspirera och tipsa och uppmuntra andra människor?
personer som vill dela med sig av de fina stunderna i livet? kanske för att göra andra människor glada?
personer som vill marknadsföra sig och sitt?

jag hoppas på att tyngdpunkten ligger på den andra och tredje punkten.
men tyvärr tror jag att det är person ett som det finns flest av.
och om det nu är så!
hur otroligt tragiskt är inte det?

fast enligt vetenskapliga studier så produceras lyckohormoner när man pratar om sig själv.
när man får hävda sig.
skryta av sig!
dessutom är dessa lyckohormoner beroendeframkallande.
troligtvis någon form nymodig överlevnadsstrategi.
för tänk. det hade inte funnits om vi/människan inte uppfunnit det.

som sötsaker.
som kaffe.
som nikotin.
som alkohol.


så vad är då hälsosammast?
ganska självklart, i varje fall rent fysiskt.
men vad händer med psyket när man missbrukar sociala medier?
vad sker med person ett den dagen då hans/hennes telefon/dator går i sönder och är inte lagad förrän en vecka eller två.
eller när denne blir äldre och den dagliga dosen uppskattning, likes och bekräftelse får ett abrupt slut?
blir denne helt galen?
behöver denne terapi?
stackars hans/hennes fysiska vänner/familj liksom.

ja, man kan fundera länge och ofta på detta men det kommer inte leda någon vart.

det är nya tider nu och fokusen på sig själv och sitt dominerar.
och har man lätt tillgång till ett beroendeframkallande medel så missbrukas det.


men vart vill jag komma?


jo, om ni tycker att ni till största delen tillhör person ett-kategorin så vill jag att ni avinstallerar alla sociala medier och börjar avvänjning omedelbums.

men jag då?

10, 50, 30, 10 tror jag.
så jag är inte perfekt.
jag har lätt för att bli beroende av saker och ting som har den förmågan.
erkänner.

och anledningen till att jag har lätt för det är både genetiskt och miljöpåverkat (uppväxt etc.).

@jenniferlevau

alla försöker vi överleva på ett eller annat sätt.
men steg ett är att inse när det blir too much.
då måste man fokusera på annat ett tag.
få en kick av det andra och mindre lättillgängliga knarket som ger en lycka det med, men man får anstränga sig mer för att få den.

tänk över vad som är lycka för er?

för mig är det barnen.
att leka med dom och vara DÄR.
i nuet liksom.
att få dom att må bra, göra dom lyckliga.
då blir jag lycklig, naturligt lycklig, i slutändan.
men, som sagt, man måste anstränga sig.

ja, nu har jag babblat på igen.
blev bara så fundersam.
gillar att fundera och tänka för mycket :).
en annan härlig lyckokick.






vi ses (fast inte för snart :))/jennifer


torsdag 20 december 2012

pang.


ojdå.
jag gick in i den igen.
den där hemska väggen som alltid finns där men som inte syns.
jag glömmer ju den när jag inte ser den.
ibland dyker den upp precis framför ansiktet på mig och jag hinner inte reagera.
pang.
yrsel, magont, migrän, humörsvängningar, irritation, ångestkänslor, tårar...så många tårar för ingen klar anledning.
jag är bra korkad va?
att man tror att man klarar av allting och lite till.
men jag insåg det lite tidigare än sist i alla fall.
nu sjukskrev jag mig på studs och slutade kämpa.
det är absolut inte värt det och inte vill jag låta mitt instabila psyke förstöra för barnen, min sambo och deras jul.

bilder via pinterest.
julgranen är pyntad av duktiga annaleena leino.

men visst.
det sämsta samvetet jagar mig för att jag får de på jobb att lida för att jag varit oförsiktig.
förlåt.
jag vill för mycket ibland :).
bra eller dåligt?
känner ni igen det?


det fick bli ett enkelt och kanske smått dystert inlägg.
bloggen och alla andra sociala medier har fått ligga på hyllan och bereda sig för ett piggare jag.
självklart är det min sista prioritet.
det bör det vara för alla.
tänk på det i jul.
lägg bort telefonen den 24/12 och ett dygn framöver.
det borde vi klara av eller hur :)?


önskar er en superfin helg och jag hoppas jag kan visa mer bilder på vårt nya kök snart.

(hoppas nu alla fått sina orderar från j.levau shop.
postade de sista i tisdags.)








kram//jennifer

måndag 3 december 2012

to worry = a waste of energy.

daniella witte.
bilder via pinterest. 


svart fick bli dagens röda tråd.
jag gillar svart.
men det har jag sagt förrut.
blah blah.
och kommer säkerligen säga det igen :).


idag har varit en tuff dag.
vet inte riktigt varför men tror det var för att jag tappade kontrollen lite.
kände mig helt lost ett tag.
vad ska jag göra först?
det måste fixas.
det ska packas.
det ska skickas.
bilder skall redigeras.
mejl skall svaras på.
köksskåp skall rivas ner.
vägghyllor likaså.
vi har f-n ingen mat i huset.
som vanligt.
f-n, ropade jag högt flera gånger idag.
men lugna ner dig skulle jag egentligen sagt till mig själv för där finns ingen anledning att stressa upp sig.
allt blir bara fel då.
eller hur?

........................................

som jag sade till mina oroliga kollegor häromdagen.
de mådde så dåligt för alla förändringar som skulle ske på vår arbetsplats.
jättestressade för hela grejen.
jag fattade ingenting.
kände ingen oro.
"men varför oroa sig innan för? tänk om allt funkar super. vi måste ju hjälpas åt bara".
att ödsla energi på potentiell oro är totalt meningslöst.
och ändå.
trots att jag bär på svaret själv och läxat upp andra t.o.m så gör jag likadant själv.
galet och smått korkat.

bild av mig.


jag ska bättra mig och inte bli som de äldre kvinnorna på mitt jobb.
för f-n.
se till att jobba lite.
inställning damer.
inställning.
allt handlar om inställning, och att ta ansvar.
förändring är kul!!!
apkul!

utan förändring blir man less.

förändring ger utmaningar.
utmaningar ger ökad tankeverksamhet.
ökad tankeverksamhet ger utveckling av hjärnan och en hel del aktivering av limbiska systemet (ni vet, hjärnas belöningscentra).
det tackar jag inte nej till.
men varför gör vissa människor det?
tackar nej till sånt?
rädsla.
eller hur?
att lämna sin trygga zon är inte poppis hos människoarten.
se mig som en alien.
jag skiter fullständigt i min trygga zon :).


exakt.


det får jag inte glömma....






kram//jennifer

tisdag 6 november 2012

we all have that hole.



det fick bli lite pinterestgodbitar idag.
ibland på jobb, när det är alldeles för lugnt och stilla mellan varven, så brukar jag hämta andan på pinterest.
det blir som mitt egna lilla krypin där jag kan sväva lite som jag vill.
jag fyller på med lugn och energi på en och samma gång.
en härlig plats det där tycker jag.

all u need is less.
färre obetydliga ting? 
absolut.
mindre kärlek?
nej.
men finns där verkligen någon där ute som inte suktar efter någonting ofta och alltid?

god mat.
godis.
choklad.
alkohol.
nya kläder.
nya prylar.
ny inredning.
nya resmål.
en vacker bränna.
nya bröst.
längre ben.
smalare midja.
fastare lår.
mer tålamod.
ett bättre jobb.
mer tid.

vad det än handlar om så fyller alla gärna sitt tomma hål med någonting.

men vem eller vad ligger bakom hålet?

är det man själv som hållit i spaden eller är det kanske någon eller något som vi inte ser.
och nu menar jag inte han bakom molnen :).
och blir hålet större för varje generation som går?
tänkvärt men skrämmande.
för jag vill inte att mina barn skall leva med ett hål.
absolut inte....
och inte om jag själv kan fylla det med något bättre, och hälsosammare framförallt.


............................................


vi lämnar det :).
idag har jag varit ledig.
jag har en dag i veckan ledig.
inte helt fel faktiskt :).
vi drog till woody bygghandel och kollade på bänkskiva till köket igen.
får se vad vi bestämmer oss för.
hmmm.
inte helt lätt det här.



lite instagrambilder fick också hänga med på ett hörn (@jenniferlevau).

lata dagar i raggsockar.
vackra kala björkar på rad.
de allra första pepparkakorna och en skummad hemmabrygd latte.
och det allra finaste som finns :). våra godbitar på väg till kalkonmiddag hos mormor i söndags <3.

saker som värmer extra mycket i höstkylan.
för visst är det bra kallt nu?


........................................


jultankarna kom med pepparkakorna.
jag gillar en mysig julafton.
med bara lilla familjen.
ingen stress, inget spring, inga höga volymer och inte en massa socialt tvång.
när jag var liten var det bara jag, mamma, pappa, min lillebror och farmor.
vi delade ut julklapparna och öppnade dom i tur och ordning.
så alla kunde se vad alla fick.
det tyckte jag var otroligt mysigt och så vill jag att mina barn skall ha det med.

hur vill ni fira ni era jular?


nu borde jag sitta och knåpa med min hemsida men en stor klump sitter och skaver i magen på mig (under hålet :)).
men tänkte att jag skonar er från det sympatiältandet idag :).

mer om det vid ett annat tillfälle.
kanske.
om det nu inte löser sig för då kör jag på och skiner som solen.





kram på er//jennifer

tisdag 21 augusti 2012

i´m a freak.


idag är en ledig dag.
jag, sambo och barnen är fria att göra precis vad vi vill.
en härlig känsla.


jag är fullproppad av intryck och inspiration.
min kreativa sida skiner genom min ganska så blurriga fasad.
det är svårt det där.
att veta vilket ben man skall stå på.
sväva iväg på mitt kreativa moln.
eller.
vara i nuet med mina barn.
kan jag göra både och?


vandrar med halvtunga steg mot ett besök hos min terapeut (halvtunga för att de orange löven prasslar under mina slitna sneakers. höst alltså?).
ja, jag går och snackar med någon.
en riktigt bra och klok någon faktiskt.
skeptisk till det i början.
"ska jag nu sitta där och älta inför en ointresserad tant som inte bryr sig ett skit, och framförallt inte fattar ett dyft om vad jag menar?".
lika skeptisk till psykhjälp som jag nu är inför den kommande vintern.
hösten går an.
den är lite mysig.
jag har längtat efter att få tända ljus.
krypa ner under en filt, knapra på vinägerchips och smutta lakrits-thé.
bläddra i himlen (läs inredningsmagasin och/eller pinterest).
himlen för mig då....
för dig kanske himlen är något helt annat?
vad? 
om jag får fråga?

fast egentligen är himlen stort.
det får plats mycket där.
mina barn och min sambo svävar alltid på ett vackert, sockervaddsliknande moln bredvid.
ler tryggt mot mig där jag ligger nersjunken i mitt mjuka moln med min inspirerande läsning hårt fasthållen under armen, min canon eos 600d i en vacker läderrem kring halsen och mobiltelefonen med pinterest i handen.
och varje fredag-söndag med ett glas mustigt rödvin bredvid :).
och min farmor är ca 20 meter bort.
tittar och ler.
men förstår mig inte alls.
men det spelar ingen roll för hon är och kommer alltid vara, trots att hon är död, min trygghet och min glädje.

bilder via min instagram/@etthornaveden.

vet ni?
efter mitt samtal med min psykolog kände jag mig lätt som en fjäder.
eller som om jag verkligen svävade på ett moln, några meter ovanför marken.
hon är bra den här.
hon får mig att vara mig själv.
hon bekräftar mina teorier och styrker dom med kunskap och efterforskning.
blir liksom smått stolt över att vara just jag idag.
imorgon kanske jag hatar allt med mig själv igen och blir fruktansvärt irriterad på den nergångna tvåbarnsmamman i spegelbilden.
påsarna under ögonen blir alltså inte mindre.
jasså, näsan krymper inte med åldern :).
och var fan är mina bröst nu igen?
och, högst upp på hatlistan, min personlighet verkar inte vilja bli som jag vill att den ska vara.

varför kan jag inte vara som alla andra för?

i´m a freak :).

men en dag.
jepp, en dag ska jag lära mig att älska freaket i mig.
till och med introducera det för fler, kanske för många.
men bara för dom som är dom rätta.

just nu till exempel bubblar det av lycka i hjärtat, i magen och svagt i halsgropen.
det är för att min kompis kreativiteten vaknat och är full av energi.

thank u psykologen för att du väckte honom...
nä, förresten.
det är en hon.
självklart :).

du väckte henne!

så tack!


ses den fjärde hoppas jag.


......................................................


nu ska jag pussa på aston.
mio sover.






//jennifer

onsdag 15 augusti 2012

i survive when i rearrange furniture.


......................................


jag minns en period när jag var liten.
eller yngre egentligen.
jag var mellan 9-20 år ungefär :).
minst en gång i veckan ändrade jag om i mitt rum.
arrangerade prylar, flyttade möbler, bankade hål i väggarna.
en gång gjorde jag till och med ett preliminärt handfat i mitt rum.
hhhmmm.
ja, då var jag nog yngre än 9 år.
tyckte det var coolt att kunna tvätta mig och borsta tänderna i anslutning till min lilla lya.

jag trivdes i mitt rum.
det var min trygghet.
när kaoset bröt ut i familjen försvann jag upp till min lugna oas där jag kunde kontrollera miljön bäst jag ville.
hänga upp nya tavlor, nya vackra intryck och ge rummet kontraster som berörde mig på ett bra sätt.
jag flyttade ofta sängen till andra sidan rummet för att förändra.
jag styrde förändringarna.
ingen annan.
jag hade kontrollen :).


kontrollbehovet ni vet.
magiskt hur det kan forma ens personlighet.
bra eller dåligt?
jag vet inte.
kreativitet föds när man flyr från omvärlden ofta, mycket och länge.
överlevnadsinstinkten yttrar sig på olika sätt.
nuförtiden mår jag bra på flera sätt men jag flyr fortfarande när kaoset blir för mycket för mig att hantera.
flyr till den värld jag känner mig trygg i.
jag blomstrar då.
finner lugnet.



idag fick sovrummet sig en dos av mig.
medan jag sörplade eftermiddagskaffe.
styling, fotografering...ommöblering.
och jag fick med det ro i själen.
för idag i varje fall :).

pictures taken by me.

längtar till nästa gång jag får tid till att finna mitt lugn.


...................................


någon som förstår mig?





kram//jennifer