slå mig hårt i huvudet, tack.

men det här vet man ju.

frågan är bara hur man lär sig styra sina tankar.

så de där hemska och trista tankarna slås bort, medan alla de där vackra, glädjefyllda och härliga tankarna består.

ingen enkel sak men vem påstår att livet ska vara enkelt?

egentligen?

inte jag i alla fall.

fast jag vill ju så satans gärna att det ska vara just det.

enkelt.

kämpar lite här hemma just nu.

trots sol och vackert väder så brottas jag med magsmärtor och trötthet.

och jag kämpar mot tiden.

den springer sin väg och jag vill så gärna hinna med så mycket.

är förväntansfull men har svårt för att befinna mig i nuet.

det är en konst det där har jag förstått.

jag ska banne mig lära mig den.

tror säkert att det här lugnet man får när man är nöjd med vad som helst, när som helst hjälper min mage.

stress är inge bra alltså.

jag har väldigt lätt för att bli exalterad, nervös och stressad.

över skitsaker egentligen.

dagens människor har för mycket hängande över sig.

grottmänniskan, han bara var.

fick han ett mäktigt adrenalinpåslag så var det när han mötte fara.

ett ilsket vildsvin som exempel.

vi nutida människor är överstimulerade till maxgränsen.

det som ska göras, det som ska lösas, den som ska träffas, dom som behöver svaras, den som ska kontaktas.

krav.

och förväntningar.

måsten.

jag minns när jag var i tonåren hur exalterad och nervös jag kunde vara dagen innan jag skulle göra något speciellt.

en fest.

träffa en kille.

ut och resa.

jag kunde inte sova.

signalsubstanskaos i kroppen.

och den här nervösa och uppstressade känslan har förföljt mig.

jag är mycket lugnare nu, men minsta lilla grej som exalterar mig....eller gör mig nervös.

på gott eller ont sätter sig i magen på mig.

känns som djupa sår som spricker i tarmarna.

aj.

jaja.

lugna avslappnade stunder efterlyses alltså för mig.

säkerligen för många fler där ute.

men konsten att verkligen släppa allt och bara infinna sig i nuet med det här behövliga lugnet är galet svårt.

jag köksmyser ofta.

själv eller med familjen.

älskar att bläddra igenom nya och gamla magasin i köket.

jag gillar vårt kök.

helnöjd med betonggolvet, möblemanget, atmosfären.

jag älskar att laga mat.

då befinner jag mig lite i nuet.

tror jag.

...visst får man lov att ha kudde och filt när man käkar pannkakor.

hittade en massa frö i en låda och började odla.

när solen sken som mest i påsk så grävde jag med mina bara händer i jorden i trädgården.

det var en härlig känsla.

på äldre dar (om jag nu lever tills då) tror jag att jag blir en sådan där trädgårdstant ni vet.

jag hoppas det.

drömmer om ett vackert växthus i trädgården och ett trädgårdsland med bara ekologiska och underbara växtligheter.

smakfulla som vackra.

vårens första och skönaste cykelstund är svårslagen.

en kopp te med mig själv och mina tankar likaså.

(trots att mina tankar skrämmer mig från och till :)).

att sitta och titta på guldklimparna när de sover.

waoo.

älsklingsstund.

småstunderna som räknas.

allt det där andra är obetydligt.

när jag blir irriterad på något som jag inte kan påverka så bör jag ta den känslan och byta bort den, illa kvickt, mot en älsklingsstundskänsla.

hmmm.

grejen är den att jag kan bli förbaskat irriterad på andra människor.

det ska man ju inte bli!

eller jo, om de påverkar dig och dina barn negativt.

då får man väl blir arg?

men sedan så kan jag tyvärr inte påverka någonting egentligen.

inte utan att stressa upp mig.

jag syftar lite på det där med kosten igen så klart :).

skolan alltså.

andra föräldrar.

jag blir mörkrädd.

orkar jag driva och kämpa mot allt och alla som inte verkar ha någon som helst aning om hur vår kosthållning, bland mycket annat, påverkar vår art fruktansvärt negativt.

för där gör jag mig själv en otjänst.

jag blir uppstressad och för exalterad och min kropp säger ifrån på skarpen.

med sår i tarmarna och sjuklig trötthet bland annat.

men jag vill göra mina barn och andra barn en tjänst.

kanske kämpar man förgäves.

man blir the bad guy i slutändan.

en dum morsa som inte serverar sina barn raffinerat socker och annat näringslöst blask.

hon måste jag vara helt galen.

fattar inte grejen alltså!

nä, det är just det.

många fattar inte grejen!

kanske jag ska radera all denna kunskap jag har.

all denna insikt så jag bara kan slappna av.

och sluta kämpa!

slå mig hårt i huvudet, tack.

bye bye kunskap, vett och förnuft.

jag blir lyckligt ovetande!

och så blundar jag mig igenom livet och låter generation efter generation göra det samma.

mina barn, deras barn....

för vem f-n bryr sig om morgondagen?

lev idag.

carpe that fucking diem.

förgiftad, sjuk och död.

vår jord idag.

människan idag.

våra barn.....

......saknar att vara ovetande.

tror jag kan ha varit det en gång för längesen.

min hjärna driver mig till vansinne.

vad är rätt?

vad är fel?

//jennifer

me, my dreams and the perfect day.

tog mig en titt bland gamla instabilder från fjolårets vår och sommar.

kan väl nästan garantera att jag inte är den enda som drömmer efter dom där första körsbärsblommorna.

härligt att det är så väldigt nära nu!

ljuset på både morgon och kväll fördjupar känslan ytterligare.

på min pappas födelsedag.
en dag att minnas nere vid citadellet i landskrona.
blåmusslor och vitt vin.
ungarna lekte på stranden.
lite för nice för att vara sant...!

igår hade jag en riktigt gudomlig dag.

den startade med solsken (brillorna på), glada kids, och en supermysig bilfärd till jobb med nrj och roliga berättelser om praktvurpor i högtalarna.

log brett varvat med små försynta (kan ju inte gapskratta ifall någon ser mig :)) skratt hela vägen till lund vill jag lova.

hela dagen spenderade jag och min kollega emelie på miniblodbussen på bona i malmö.

en otroligt tråkig industrimiljö (bredvid ett soputrymme dessutom, hehe) men fy sören vad mysigt vi hade.

satte oss i solskenet på obekväma brassestolar en hel timme och bara snackade.

blodgivarna var trevliga (märks att solen påverkar allas humör), vi fick supergott kaffe av en snäll dam inne på bonakontoret och, som sagt, en oväntad pratstund som fick det att lätta i hjärtat på mig.

gudaskönt med sådana snack.

de snacken då man mår som en prinsessa efter man lättat på trycket.

tack emelie för du är du <3!

älskar utsikten från min barndomsstad.

ön hven som jag för alltid kopplar samman med farmor.

waoo.

förra våren.

jag stannade bilen mitt i en väg och hoppade snabbt ut och klickade minns jag.

blir man glad av den synen eller?

ljumma sommarkvällar.

brunbrända ben, sommarmusik, ett glas rött och lektyr i trädgården.

i fjol i maj var vi på cypern och jag tog denna bilden.

palmer va?

ja, nu har jag varit djup och känslig nog :).

har nyligen, andra veckan nu tror jag, trappat ner på min sista dos anti-depressiva innan det är dags att säga adjö till det syntetiska lyckoknarket som jag knaprat alldeles för länge, förhoppningsvis adjö för gott.

hoppas innerligt att jag klarar detta nu.

varit två tuffa veckor med sjuhelsikes utsättningssymptom.

darrningar, yrsel, illamående, ångest men faktiskt också en lyckokänsla i maggropen som jag inte känt på länge.

annorlunda.

varit gladare i vissa stunder än jag varit på ett bra tag.

det har i och för sig varvats med irritation men jag hoppas på att den förstnämnda känslan består och den andra successivt bleknar.

oavsett så kämpar vi på.

idag på hemmaplan med en hel del ordrar att ta tag i.

ska bli sjukt kul!

ikväll ska jag träffa min barndomsvän emma och imorgon blir det ännu ett yogapass med grannen på ett hälsocenter.

kör lite yoga hemma varje dag nu.

tror nog det kan ge mig den där sista boosten som till slut får mig att klara mig utan de hemska "lyckopillerna".

önskar er en fantastisk fredag och helg.

stor kram//jennifer

L A T E L Y.

förra helgen gick i lyxens tecken.

jag gav mannen en middag på bastard i julklapp så det och en övernattning samt lite strosande i storstaden var inplanerat.

vi besökte dessutom soldes kafferosteri och fick en frank nostalgisk känsla i maggropen samt en gudomlig kaffesmak på tungan.

på raw food house avnjöt jag min typ av mat.

naturlig, ren och smakrik.

love it!

bastard.
underbar miljö och fantastisk mat.
gillar konceptet starkt.

soldes kafferosteri.

min lyx slutade inte för min mamma hade givit mig en spavistelse i julklapp så redan på söndagen igen for jag iväg mot ystad saltsjöbad i mammas sällskap.

bubbelbad, massage, fantastisk utsikt och supergod mat.

fint golv och favoritstolar (thonet) i en av ystad saltsjöbads restauranger.

resten av veckan bestod av arbete, mestadels på blodcentralen.

idag.

fredag.

tar mig en promenad bakom huset, mest för att njuta av den friska, kyliga luften och utsikten.

frosten på trädkronorna.

magisk.

värmde mig här en liten stund efter promenaden och innan jag ska sätta igång med j. levau shop arbete.

har sådan satans nice känsla i magen just nu.

tror det kallas lycka.

helt överförälskad i mitt liv.

vårt liv.

enkelheten.

och att vara nöjd med att bara sitta och titta och lyssna på mina barn.

hålla om dom och se deras glädje i småsaker, i stora saker, i nästan allt.

fantastisk känsla.

mina hjärnspöken pallar inte mer nu märker jag.

de viftar hejvilt med den vita flaggan.

orka vara missnöjd.

orka sträva efter lyckan som egentligen bara kan finnas inom dig.

jag har nog egentligen varit ledsen (besviken på mig själv) över att jag inte kunnat hitta den här känslan.

livet ska vara härligt!

njutbart.

naturen (bara promenaden imorse alltså. waoo.), möte med underbara människor med goda hjärtan, längtan efter äventyr, nya platser, eller längtan efter att bara ligga i soffan bredvid barnen och se en film och hålla små deras händer.

att läsa en bok för aston innan han ska sova och låta honom läsa en mening eller två då och då och se hur det lyser av stolthet i ögonen på honom.

"jag kan läsa mamma".....

<3!

jag längtar också efter morgondagens yogapass.

ska bli härligt.

sedan ska hela familjen på bio.

för första gången :).

förstagångengrejer är nice.

ja.

livet och humöret går upp och ner men så här bra känsla har jag nog aldrig haft i mörka, kalla februarimånad.

hoppas den består och önskar er detsamma.

det finns mycket man kan irritera sig på, grubbla över och bli upprörd för i vår sjuka men ändå otroliga värld....men, att lära sig att bemästra dessa känslofenomen är det absolut främsta man bör lägga sin energi på.

det och att sluta söka.

"vad vill jag göra med mitt liv?"

...ja men, leva så klart och bara vara lycklig känns väl som det bästa alternativet.

och den möjligheten finner du endast i ditt eget sinne.

och hur befläckat det än är (av samhället, uppväxt, osv....) så kan du läka det lika bra som ett skavsår.

och märk väl.

ett skavsår läker som allra bäst i en frisk, lugn och hälsosam kropp ;)....(var tvungen att belysa kostens och antistressens roll i det hela här också :))

kram på er och ha en fin helg!

//jennifer

j. levau shop stänger snart och tankar kring sociala medier.

hej!

många undrar om j. levau shop ska stänga med tanke på min utförsäljning och svaret på detta är delvis.

jag har brottats med mig själv en längre tid och känslor som säger att detta är inte din grej.

det här med att sälja en massa prylar till folk som egentligen inte gör så mycket gott för själen, utan direkt tömmer bankkontot på de pengar som borde ha gå till någonting mer vettigt.

jag älskar själv att shoppa nytt och fint till hemmet men jag känner, nu på äldre och klokare dar, att det faktiskt inte är någonting jag är stolt över.

och den här hetsen "köp, köp, köp" är, som sagt, inte min grej.

att sälja en ljusstake till en medmänniska kan jag vara utan.

men, inte att bortse från, jag vill gärna stötta design och hantverk då och då. 

det ger ju mat på bordet åt någon annan....

så sure.

om man köper en relativt onödig produkt för någon annans skull (huvudsakligen), då är det ok till en viss gräns :).

håller ni med?

fantastisk bild tagen av @theresesennerholt.

jag vill hjälpa människor på ett helt annat plan och hoppas nu på att våga ta steget till att studera mer kring kost- och hälsa.

jag märker att varje gång jag kommer i kontakt med ämnet så bubblar det i kroppen.

jag blir exalterad och känner att det här är någonting jag verkligen brinner för.

jag blir som en svamp som suger åt mig all ny kunskap och forskning och att behålla en enbart för mig själv känns inte vettigt :). speciellt inte när folk går och blir sjuka för att de inte vet.

så nu vill jag alltså inspirera andra till en bättre livsstil och hälsa via kosten framförallt.

så vi får se hur jag går vidare.

det blir en långsam process detta.

@perolavsolvberg

men, j. levau smycken kommer att finnas kvar en tid och kanske även ett fåtal andra produkter.

så lite "köp, köp, köp" får jag stå ut med när syftet till en kostsam utbildning ligger till grund.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++

jag måste dock passa på att säga att jag är fruktansvärt tacksam för stödet jag fått under denna tiden.

framförallt av er kunder!

det är ingen lätt grej detta.

marknadsföringen har varit det svåraste för mig.

med ont om pengar i ett nytt företag får man förlita sig på relativt kostnadsfria medel för att nå ut till nya kunder.

sociala medier har varit det bästa alternativet, dock krävs det att vänner gillar och delar för att sprida informationen men där har det sett lite (mycket) dåligt ut.

nu vill jag inte ge mina vänner dåligt samvete men i detta läget så känner jag mig lite smått besviken.

hallå, det tar en kort sekund.

@perolavsolvberg.

det är lite kul det där.

"nära" vänner som följer en på exempelvis instagram är inne och gillar och har sig på andras bilder vid en viss tidpunkt (ja, man kan se detta) men oftast aldrig på mina (vid samma tidpunkt).

haha.

är jag så hemskt :)?

och där, precis där, har vi en anledning till att sociala medier skapar konflikter och negativa känslor som inte ens borde existera.

ett dolt budskap svävar lite över de här att man inte "gillar".

kanske lite som skitsnack och att prata bakom ryggen, fast tyst och försynt.

"hon förtjänar inte några likes den där".

antingen är det för att de kanske inte alls är den där vännen som de utger sig för att vara.

falsk vänskap.

eller så handlar det om avundsjuka.

mobbning gör ju oftast det.

eller så är det ett maktspel.

jag har möjligheten att trycka ner denna människa en aning genom att inte gilla....och fy vad bra det känns inom mig (what liksom (?)).

usch.

jag låter som en galning, haha, men jag misstänker att jag inte är ensam i att känna så.

och det ser garanterat värre ut för många där ute och tyvärr för många yngre som tillämpar denna formen av samspel med andra människor.

nätmobbning.

och det här med den ständiga fokus på ytan.

att jämföra sig med andras utseende, andras sätt att leva, andras tillgång till pengar.

och när allt kommer kring så är faktiskt sociala medier ett sätt att hävda sig, att få bekräftelse.

vissa har större bekräftelsebehov än andra, och det kan man inte undgå att inte se.

jag är en sådan människa.

jag behöver bli bekräftad för att må bra.

för mina prestationer.

inte för mitt utseende (längre. på yngre dar betydde detta så mycket mer).

men behovet ska inte bli för stort.

det ska inte göra en beroende.

och jag har vuxit så pass att jag kan se och förstå att jag är den typen av människa, och arbetar för att motverka det skadliga i det hela.

grym bild av talangfulla @andlyyli.

det döljer sig dock en konstnärsform, framförallt i instagram och bloggvärlden, som man inte bör bortse från.

jag älskar att mötas av vackra bilder.

fotografier skapade av kreativa människor som tillämpar den sociala medieformen för att skapa och för att använda sin kreativitet, och för att inspirera och locka fram positiva känslor hos personen på andra sidan skärmen.

eller.

vettig kunskap.

recept på hälsosam mat.

bra tips på produkter och/eller ställen värda ett besök.

och jag gillar bilder och ord som är äkta.

som visar på vad som finns i huvudet på människan på andra sidan, på vad hen känner. 

och som skapar igenkännande, en känsla av att man inte är ensam med att känna just så.

det värmer i hjärtat!

vacker bild av kreativa @andlyyli.

det finns framsidor och baksidor med allt, inte sant?

jag personligen uppskattar inte instagrambilder som dessa (framförallt när de dyker upp var och varannan dag):

1. var och varannan bild är en selfie.

2. ett svettigt face som indikerar på att personen i fråga har tränat. grattis men vi behöver inte veta (igen).

3. ben och joggingskor som också visar på att hen har tränat av något slag. det inspirerar inte mig till någonting.

4. dåligt tagna matbilder på ohälsosam mat. jag kräker.

5. fulbilder på husdjur. ah!!

6. dåligt tagna bilder på sina barn. nu har jag iofs också barn och jag gillar också att visa upp dom då och då (stolta mamma grejen. i get it) men bilderna kan ju gärna vara bra tagna, konstnärliga dvs :), och inte heller dyka upp var och varannan dag. varför liksom?

7. köp, köp, köp bilder på produkter. och här är jag expert just nu och jag skäms. FÖRLÅT!

+++++++++++++++++++++++++++++

haha.

shit.

jag är lika illa jag.

irriterar mig på andras sätt att yttra sig.

yttrandefriheten.

(tankarna hamnar hos det senaste terrordådet i paris. fy!)

det bästa vore att bara stänga ner kontona och bara vara.

det kanske lutar åt det när j. levau shop är finito.

hälsosamt om inget annat.

för någon minut sedan....

nu har jag yttrat mig så det räcker.

dags att packa ordrar, lyssna på musik, tillverka smycken...

och jag måste tyvärr ta mig ut i ovädret för att posta.

brrr.

storm på väg.

och regnet öser......

men det är fredag.

och jag spritter av glädje åt att få tillbringa kvällen med mina barn.

fredagsmys deluxe.

önskar er en fortsatt fin dag!

kram/ jennifer