söndag 12 april 2015

slå mig hårt i huvudet, tack.


men det här vet man ju.
frågan är bara hur man lär sig styra sina tankar.
så de där hemska och trista tankarna slås bort, medan alla de där vackra, glädjefyllda och härliga tankarna består.
ingen enkel sak men vem påstår att livet ska vara enkelt?
egentligen?
inte jag i alla fall.
fast jag vill ju så satans gärna att det ska vara just det.
enkelt.
kämpar lite här hemma just nu.
trots sol och vackert väder så brottas jag med magsmärtor och trötthet.
och jag kämpar mot tiden.
den springer sin väg och jag vill så gärna hinna med så mycket.
är förväntansfull men har svårt för att befinna mig i nuet.
det är en konst det där har jag förstått.
jag ska banne mig lära mig den.
tror säkert att det här lugnet man får när man är nöjd med vad som helst, när som helst hjälper min mage.
stress är inge bra alltså.
jag har väldigt lätt för att bli exalterad, nervös och stressad.
över skitsaker egentligen.
dagens människor har för mycket hängande över sig.
grottmänniskan, han bara var.
fick han ett mäktigt adrenalinpåslag så var det när han mötte fara.
ett ilsket vildsvin som exempel.
vi nutida människor är överstimulerade till maxgränsen.
det som ska göras, det som ska lösas, den som ska träffas, dom som behöver svaras, den som ska kontaktas.
krav.
och förväntningar.
måsten.
jag minns när jag var i tonåren hur exalterad och nervös jag kunde vara dagen innan jag skulle göra något speciellt.
en fest.
träffa en kille.
ut och resa.
jag kunde inte sova.
signalsubstanskaos i kroppen.
och den här nervösa och uppstressade känslan har förföljt mig.
jag är mycket lugnare nu, men minsta lilla grej som exalterar mig....eller gör mig nervös.
på gott eller ont sätter sig i magen på mig.
känns som djupa sår som spricker i tarmarna.
aj.



jaja.
lugna avslappnade stunder efterlyses alltså för mig.
säkerligen för många fler där ute.
men konsten att verkligen släppa allt och bara infinna sig i nuet med det här behövliga lugnet är galet svårt.

jag köksmyser ofta.
själv eller med familjen.
älskar att bläddra igenom nya och gamla magasin i köket.
jag gillar vårt kök.
helnöjd med betonggolvet, möblemanget, atmosfären.
jag älskar att laga mat.
då befinner jag mig lite i nuet.
tror jag.



...visst får man lov att ha kudde och filt när man käkar pannkakor.


hittade en massa frö i en låda och började odla.
när solen sken som mest i påsk så grävde jag med mina bara händer i jorden i trädgården.
det var en härlig känsla.
på äldre dar (om jag nu lever tills då) tror jag att jag blir en sådan där trädgårdstant ni vet.
jag hoppas det.
drömmer om ett vackert växthus i trädgården och ett trädgårdsland med bara ekologiska och underbara växtligheter.
smakfulla som vackra.


vårens första och skönaste cykelstund är svårslagen.


en kopp te med mig själv och mina tankar likaså.
(trots att mina tankar skrämmer mig från och till :)).


att sitta och titta på guldklimparna när de sover.
waoo.
älsklingsstund.

småstunderna som räknas.
allt det där andra är obetydligt.
när jag blir irriterad på något som jag inte kan påverka så bör jag ta den känslan och byta bort den, illa kvickt, mot en älsklingsstundskänsla.

hmmm.

grejen är den att jag kan bli förbaskat irriterad på andra människor.
det ska man ju inte bli!
eller jo, om de påverkar dig och dina barn negativt.
då får man väl blir arg?
men sedan så kan jag tyvärr inte påverka någonting egentligen.
inte utan att stressa upp mig.
jag syftar lite på det där med kosten igen så klart :).
skolan alltså.
andra föräldrar.
jag blir mörkrädd.
orkar jag driva och kämpa mot allt och alla som inte verkar ha någon som helst aning om hur vår kosthållning, bland mycket annat, påverkar vår art fruktansvärt negativt.

för där gör jag mig själv en otjänst.


jag blir uppstressad och för exalterad och min kropp säger ifrån på skarpen.
med sår i tarmarna och sjuklig trötthet bland annat.
men jag vill göra mina barn och andra barn en tjänst.
kanske kämpar man förgäves.
man blir the bad guy i slutändan.
en dum morsa som inte serverar sina barn raffinerat socker och annat näringslöst blask.
hon måste jag vara helt galen.
fattar inte grejen alltså!

nä, det är just det.
många fattar inte grejen!

kanske jag ska radera all denna kunskap jag har.
all denna insikt så jag bara kan slappna av.
och sluta kämpa!
slå mig hårt i huvudet, tack.
bye bye kunskap, vett och förnuft.
jag blir lyckligt ovetande!
och så blundar jag mig igenom livet och låter generation efter generation göra det samma.
mina barn, deras barn....
för vem f-n bryr sig om morgondagen?
lev idag.
carpe that fucking diem.
förgiftad, sjuk och död.
vår jord idag.
människan idag.
våra barn.....


......saknar att vara ovetande.
tror jag kan ha varit det en gång för längesen.
min hjärna driver mig till vansinne.
vad är rätt?
vad är fel?





//jennifer

2 kommentarer:

  1. Var inte för hård mot dig själv. Lite nyanserad läsning kanske kan ge dig nya perspektiv? http://theconversation.com/orthorexia-nervosa-when-righteous-eating-becomes-an-obsession-36484

    SvaraRadera