Att uppfostra.

Nyduschad.

En söndagsförmiddag vars himmel är måttligt grå.

Regnet har smattrat på takplattorna hela natten och min man har hållit mig vaken med diverse ljud från diverse håligheter (hehe).

Sportlovet är i princip över och jag och barnen har varit lediga.

Sovmorrnar och lek.

Bråk och stök.

Vi har tagit det relativt lugnt.

Pojkarna leker bra tillsammans från och till.

De ritar, bygger lego, hittar på nya lekar, dansar, spelar fotboll i hallen och ser tv, spelar på mobilen och annat smått och gott.

Jag vill att ungarna ska ha det "tråkigt".

Låter kanske helt knasigt men egentligen vill jag bara att de ska varva ner, börja använda fantasin och avstimulera sig en aning.

Tror det är väldigt hälsosamt.

Och det tar några dagar innan de infinner sig i lugnet.

Gäller att bita ihop!

I fredags uppförde de sig inte alls bra i bilen.

Kastade bananskal på varandra, sprutade vatten och var allmänt trotsiga.

Och då har jag ändå avverkat två halvsega timmar på Leos lekland för deras skull samt låtit dom äta efterrätt på ett café (händer typ aldrig av hälsomässiga skäl).

Och vad får man som tack!

Som förälder börjar man ju säga ifrån i lugn och sansad ton.

"Sluta nu. Nu räcker det. Jag kör bil här och vill ha det lugnt. Räkna röda bilar eller nåt. Sluta skrik. Sluta bråka. Nej! Så gör man inte....."

De lyssnar inte och jag exploderar bakom ratten.

"För h-lvete. Nu rääääcker det".

Min annars osynliga ven pulserar i pannan och jag liksom kokar i bröstkorgen.

Det blir straff för dom båda.

Inga mobiler, inget snacks till "Fångarna på fortet" ikväll! PUNKT.

Vi håller fast vid straffet.

Kidsen gnäller efter popcorn och tittar på en med hundvalpsögon under fredagsmyset.

När de inser att vi menar allvar och att straffet inte lär hävas så blir det sura miner.

Men det släpper.

Det gör det alltid.

De har nog lärt sig en läxa.

Tillägg! Kom på att den där sockerfyllda kakan kan varit orsaken bakom det överenergiska beteendet i bilen på hemfärden. Hmm. Vet ju att de ofta reagerar så efter insulinchock. Mitt fel! Ja, mitt fel. Aldrig mer :).

Lyssna och lyd vid första tillsägelsen!

Det är mitt krav.

Eller. Jag har några till som jag tycker bör efterföljas.

Säg förlåt när ni gjort något fel.

Säg tack när ni får någonting.

Plocka undan tallriken efter dig.

Bre din egen macka på morgonen.

Säg alltid tack för maten.

Hälsa på folk!

Håll ordning på era rum.

Var rädd om era saker.

Släng smutsig tvätt i tvättkorgen.

När vi säger att det är läggdags så är det läggdags.

Gnäll inte över vad som serveras till middag.

Man äter det som står på bordet. PUNKT.

Respektera andra vuxna och barn.

Säg ALDRIG någonting elakt till någon.

Beröm, var ärlig och gör människor glada, då kommer man långt i livet.

Jaja!

Barnuppfostran.

Man ska vara konsekvent och ge dom en god värdegrund.

Man får bli arg.

Man får ge dom straff om de inte sköter sig (tycker jag i alla fall).

Man får visa känslor.

Vuxen som barn.

Men man ska alltid, alltid, förklara varför man blir arg eller ledsen, upprörd, sur. Varför det är fel. Varför det är rätt. 

Varför det finns vissa regler som man måste följa. 

Man måste förklara konsekvenserna av ett visst agerande, bra som dåligt.

Vi försöker så gott vi kan.

Man har sina brister, man kanske gör fel, man kanske inte orkar alltid.

Men man ska alltid försöka.

Och alltid vara äkta i sitt föräldraskap.

Hålla sig till sina värderingar och forma sitt barn till en människa med empati, ödmjukhet, med god självkännedom och självkänsla.

Man ska lyssna till dom, lära av dom och anpassa sig efter deras behov och personligheter så gott det går.

Låt de utvecklas i sin egen takt.

Det viktigaste är att de är lyckliga, får ton av kärlek och lär sig behandla andra människor med respekt och medkänsla. 

Inte att de presterar bäst i skolan, kan läsa när de är 4 år, kan multiplikationstabellen när de är 6, hoppar högst, springer snabbast, är sötast, snyggast, vackrast. Bär märkeskläder och har snyggt hår.

Har de senaste, oftast totalt onödiga, prylarna!

Det är så långt ifrån det som är viktigt här i livet.

Jag tycker att det är viktigt att lära barnen att ta hand om sina kroppar, sin hälsa och djur och natur.

Lära dom hur kroppen fungerar och vad man ska äta och vad man ska göra för att må som bäst, hålla sig frisk och prestera optimalt, psykiskt och fysiskt.

Lära dom hur man tar hand om miljön och planeten.

Vad som skadar jorden, människan och djuren.

Vad som får den/dom att må bra!

Hur systemet fungerar och att alltid ifrågasätta och tänka ett steg längre.

Alla har sitt sätt.

Jag försöker följa mina egna råd och det jag tror på men det är inte så lätt alltid.

Men, som sagt, så länge man försöker.

Älskar mina barn och vill deras bästa.

Det vill väl alla föräldrar antar jag.

Men man måste nog rannsaka vad som egentligen är det bästa.

Det är inte det dom tycker, oftast.

Det kommer det sällan att vara :).

Punkt 1 för mig är i alla fall deras hälsa.

Punkt 2, att utveckla ett gott och hållbart samspel med andra människor, med djur och natur.

Punkt 3. Att lära känna dom (på riktigt) och lyssna på vad de vill, vad de kan och känner så de kan stärka och utveckla sina talanger, intressen och känslor på bästa sätt. Stötta. Finnas där. Alltid.

Vilka är era punkter?

Nu ska jag njuta sista lediga dagen här hemma.

Känns underligt att ha "bloggat" :).

Men skönt att ha strukturerat upp mina tankar och funderingar, svart på vitt.

Ha en fortsatt bra dag// Jennifer