tisdag 13 mars 2012

simple beauties.





detta är väl bara jag idag.
orden ger mening.
bilderna berör (t.o.m ryggsäcken :)).
får mig att längta.

klok enkelhet.
wise simplicity.


jag stod och målade på mitt skåp häromdagen.
tv´n på i bakgrunden.
-nyheten om den olyckliga skidolyckan där killen dog.
på studs.

jag sög åt mig sorgen likt en svamp.
och den fördelades i mitt hjärta, rörde om, för att sedan sippra ut genom tårkanalerna och nedför kinderna likt tunga regndroppar på en immig fönsterruta.
(lite poetiskt djup där :)).



vad händer?

nu när jag väl känner livet i mig igen.
så blir döden så otroligt mer verklig.
och så sanslöst sorglig.


inte min mening att snyfta till det här på bloggen.
jag är extremt känslig just nu (?).
mio ler för en vindruva.
jag läcker :).

men ibland får man väl snyfta lite mer.
för livet.
och för döden *ryser*.




ps. sambo magsjuk. jag vab. helt otroligt!






kram/jennifer

1 kommentar:

  1. Gravid? :)

    Nä, men visst är man extra känslig emmelanåt och det är br att känna! Sorg som glädje. Då vet man att man finns!
    Krya på familjen där hemma!
    Kram

    SvaraRadera