 |
| bara lite instagrambilder. jag är ganska aktiv där (enkelt) om ni vill följa mig på det sättet istället. |
hejsan.
ha blivit en bloggpaus.
ovanligt men behövligt.
jag ville känna efter om jag saknade det.
och visst gör jag det.
jag gillar det här.
jag + inspiration + kreativitet.
och så gillar jag, jag + vara med barnen + vila.
men det jag inte gillar är sättet jag hanterar stress på.
vid minsta lilla tecken på stress så startar magen sitt.
som om den lever ett eget liv.
blir öm, smärtar och sväller upp.
gör så galet ont.
min kropp säger alltså stopp lilla jennifer.
taggar du inte ner snart har du inte många friska år kvar.
jag är en hsp (highly sensitive person) förresten.
jag har skrivit om det förr i bloggen efter att en vän upplyst mig i höstas.
och hell yes.
jag är en hshsp (highly sensitive highly sensitive person :)).
eller har blivit med åren (?).
frågan är nu bara den?
är jag född så här?
eller har miljön och min uppväxt format mig så?
oavsett så verkar detta tära på mig ganska mycket just nu.
jag finner inte tiden jag behöver att samla mig.
för det behöver vi som är hsp väldigt mycket.
avskärma oss.
bearbeta.
varva ner.
jag har försummat dessa punkter alldeles för många år nu.
och, jag tror, att mina magbesvär är en effekt av detta.
15-20 % av befolkningen är en highly sensitive person (så jag är inte i närheten av ensam).
senast idag påminde mig en instagramvän (tack) om begreppet och att hon är likadan.
just det!!!!
tänkte jag.
att jag glömt.
nu måste jag bara försöka minnas det för alltid.
så jag lever efter det....
................................
gör ett test här om ni misstänker att ni är det.
och läs dessa punkter på hur du ska göra för att behålla ditt förstånd om du är en hsp :).
f-n.
jag pallar inte mer just nu alltså.
känner mig som en svag, inkompetent varelse.
udda.
och överkänslig.
som nu även mår fysiskt dåligt.
men f-n.
jag är inte svag!!!
jag vet ju att jag inte är det.
jag bara tar åt mig för mycket av allt.
suger in alla väsentliga och oväsentliga intryck i min trånga dammsugspåse.
tuggar, idisslar och älter.
och en hård klump i magen bildas.
en nervös bubbla som får mina fingrar att skaka likt asplöv i höstvinden.
har ni känt den där nervösa bubblan i magen någon gång.....
.....ni som är hsp eller misstänker att ni är det?
i så fall vet ni hur svår den är att bli av med.
och min bubbla har skavt hål på mina tarmar.
det mentala och fysiska välmåendet kommer alltid att gå hand i hand.
punkt slut.
................................
och fy vad arg jag blev häromdagen när jag tittade på nyhetsmorgon och ett reportage som gjordes på immunstärkande cancermediciner.
på tal om något helt annat :).
eller nästan något helt annat.
de lägger tid och galet mycket pengar på att framställa ett läkemedel som stärker immunförsvaret för att rädda livet på cancerpatienter.
men ändå....
korkat nog.
producerar vi fortfarande kost (eller vet inte om jag kan kalla det kost) och andra produkter som bevisat sänker immunförsvarets kapacitet och som självklart även skadar de övriga cellerna i kroppen.
och därmed.
ger oss cancer i slutändan.
eller någon annan kronisk eller dödlig sjukdom.
varför inte sluta producera sådan skit, lägga pengarna på att tillverka och odla kost som gynnar immunscellerna direkt från barnsben och med det, troligtvis, skona miljardtals människor från att insjukna i cancer eller i någon annan metabol sjukdom.
om två generationer ser, i sådana fall, vården helt annorlunda ut!
skit ner er gamla gubbar i regeringen som inte har någon som helst vettig och betydande kunskap.
det är så otroligt f-cking enkelt!
och utbilda folk!!!!
få dom att förstå att en macka med leverpastej, falukorv och godis, chips och halvfabrikat av alla de sorter (med mera, med mera) skadar en.
eller inte bara en själv utan kommande generationer.
livsstilar ärvs.
men cancer är inte genetiskt.
okunskap är!!!
 |
| sagolika bilder via pinterest. |
och just nu skiter jag i hur otroligt arg och jobbig jag än låter.
för jag är arg och jobbig :).
just idag.
beklagar feel down-inlägget alltså.
ja.
många kommer be mig ta bort inlägget.
men nej.
inte denna gången.
men säg gärna vad ni tycker.
ris eller ros!
//en måttligt irriterad jennifer
Jag har fastnat för din blogg, just för att du skriver så ärligt.
SvaraRaderaDu sätter ord på sånt, som många känner, men inte vill skriva om. Eller tala om.
Jag är så trött på alla bloggar där allt är rosaskimrande och perfekt. Och även fast jag tror att dessa bloggar funkar som någon slags drömvärld, dit bloggskrivaren rymmer, för att leva ett liv, som egentligen inte alls överensstämmer med deras riktiga. Så skulle jag inte vilja ha allt det där, dom verkar ha!
Det är mitt smått neurotiska, stressade, glömska, darrhänta, nojiga, överspända jag, som gör mig till jag. Och som gör mig verklig. Och inte till någon fiktiv person.
Superhjältar finns det nog av i sagorna!
Fortsätt som du gör Jennifer.
Kram
Ja jag håller absolut med om ovanstående! Fortsätt precis som du gör det är därför din blogg kommer att vinna i längden, det är jag helt övertyga om <3 Jag blir lika överraskad varje gång du skriver ett sådant personligt inlägg över hur väl du lyckas sätta ord på många tankar som jag tror många av oss har men inte vet hur vi ska beskriva. Keep on going Nenne du vet väl om att du är värdefull för att du är just du! Många kramar till dig vännen
SvaraRaderaegentligen är vi nog som alla lite hsp av och till. det svåra är att lära känna sej själv o veta vad som händer med en själv. du har kommit en bra bit på vägen. det sägs att kvinnor som får ut sin ilska lever längre, bär vi det inombords tär vi på oss själv inifrån.
SvaraRaderalivet är absolut inte glamor och rosa moln, livet är lärorikt och felstegen som vi alla gör är livserfarenhet, det är viktigt att komma ihåg.
har sagt det förut, tål att sägas igen, din blogg är bra, lugn, innehållsrik o ärlig .
du kanske ska ge dej in i politiken...du har engagemanget, nä, du e bra på det du gör just nu, fortsätt så....kram ingrid
hej Jennifer, jag är inte så personlig i min blogg, Skriver lite vad som händer i privatlivet men min riktar sig mer vad som händer på Skumpa...Men du har en jättehärlig blogg, jag tycker att man skall få ha sin blogg som man vill själv och skriva vad man vill om...Vad det än gäller...Sedan håller jag med om att man det är många som vill bara skriva hur bra allt är...Men fortsätt som du vill..Livet är ju inte perfekt alltid eller hur, och jag kan bli arg....Kram Helena vi hörs...
SvaraRaderaLäs gärna boken "drunkna inte i dina känslor". Om hsp. Hjälpt mig iaf.
SvaraRadera