our livingroom.

jag tar inte så mycket foto med systemkameran längre.

bara för nöjes skull menar jag.

men idag.

trots att jag egentligen inte hade tid tog jag fram den.

klickade lite hit.

ändrade inställningar lite dit.

mörkt brus var jag ute efter ibland.

mjukt och suddigt ibland.

det blev sådär :).

tusan att jag inte hinner med att lära mig canon.

kanske snart.

åh.

så säger jag ofta.

kanske snart.

......................................

idag har varit en hektiskt dag som vanligt.

imorse blev ungarna galnare än nånsin och sprang barfota ut från trädgården.

löpte amok, skrek, gapade och rörde skit de inte borde röra.

högt gräs med livsfarliga fästningar i t.ex.

döda igelkottar bland annat.

jag hade min far i luren och försökte hålla koll på barnen samtidigt som jag försökte föra en något så när normal konversation med pappa i luren.

det gick så där.

för helt plötsligt säger jag till pappa i telefonen.

"skit, var f-n lade jag nu min mobil".

"för helvete jennifer. du e förvirrad om någon".

haha.

hur kan man bli så bortkommen att man påpekar för personen man pratar med i mobilen, vart i hundan man lagt mobilen, som man i sin tur alltså pratar i?

ja, nog kan stress utlösa förvirring.

kronisk stress ger då bestämt kronisk förvirring.

så:

här befinner jag mig nu alltså.

kroniskt förvirrad.

och ger mig för dagen.

ni som fortfarande väntar på era knuts.

de kommer.

promise :).

jag har allt nerskrivet...

nånstans....

(skämt å sido :)).

kram//jennifer