jag kommer aldrig att komma någon nära.

just nu så är min hjärna helt uppskruvad och blurrig.

jag vet egentligen inte vad jag sysslar med från och till.

jag gör en sak, sedan kommer jag på en annan ny sak som jag bara måste göra NU.

den första saken glöms bort och ligger där halvfärdig.

kreativiteten flödar samtidigt som jag ibland stannar upp och ifrågasätter mina verk.

är jag spritt språngande galen eller.

ja, men något och det hållet.

steg precis upp från ett varmt bad.

hade proppat det för varma vattnet fullt av ett badsalt med namnet relax.

jag låg där och guppade.

blundade och lät bakhuvudet och öronen sjunka ner under vattnet.

det blev tyst.

jag försökte i den stunden inta tystnaden och känna varje andetag jag tog.

djupt in....långsamt ut.

doftångorna från badsaltet snirklade sig in mellan näshåren och jag ville så innerligt att lugnet skulle finna mig.

orkar inte med stressen, som jag i och för sig själv ligger bakom.

jag och mina måsten.

jag och min ivriga fantasi.

jag och mitt flow.

det var ett tag sedan jag befann mig i detta kaosartade stadie.

i somras lade jag mycket av mina tankar och nästan allt arbete åt sidan.

inget nytänk.

släpp ner axlarna.

njut.

och jag njöt.

det gjorde jag verkligen.

men nu är semestern slut.

hösten är på intåg och förändringens vindar viner kring husknutarna.

jag har j. levau shop att tänka på.

det kommer in nya produkter.

allt skall läggas upp i shoppen.

produktbeskrivningar, bilder, kategorier.

jag har flera av nya smycken som måste fotas, marknadsföras och läggas upp i butiken.

och mitt i allt detta så skall jag ändra om i hemmet.

möblera, städa, sortera, sälja av, fixa, måla osv. osv.

din sjuka kossa.

tat lugnt.

och som om det inte vore nog så får jag för mig att trappa ner ytterligare på mina anti-depressiva.

världen snurrar lite av abstinens.

jag drömmar som aldrig förr.

min farmor är tillbaka i mina drömmar, som om hon fortfarande lever.

min man bedrar mig och är elak i drömmarna.

han super sig full och ignorerar mig och faktumet att jag är helt knäckt.

han sårar mig.

sedan somnar han vid ratten och krockar.

hemska drömmar där jag vaknar med känslorna jag haft i drömmen fastetsade i maggropen.

på morgonen är jag helt färdig.

så otroligt magiskt trött och det känns som jag inte sovit en blund.

jag vill bara sova.

tung i bröstet och ryggen är stel och öm.

jag går hos en osteopat nu.

för min mag- och ryggvärk som jag skrivit om tidigare.

som nästan tog kol på mig ett tag.

förra sommaren för att vara exakt.

jag hade ideligen ont, låg ibland och skrek av smärta i sängen.

jag besökte vårdcentralen men fick ingen hjälp.

jag tog då saken i egna händer och gick till en naprapat.

hon bände, knäckte och tryckte i tre omgångar sedan var det onda som bortblåst.

jag visste väl att det satt i ryggen, tänkte jag då, och spottade på vården och den korkade läkaren som inte velat lyssna.

i februari började smärtan komma tillbaka.

svagt till en början men nu har jag "anfallen" i princip varje dag.

en molande värk börjar på höger sida av ländryggen och sprider sig till höger sida av magen.

en stor hård knöl bildas och är så öm när jag trycker på den.

smärtan kan bli så intensiv att det känn som om hela magen spricker.

ibland ilar det smärta ner i ländryggen och tarmperistaltiken blir påverkad.

diaréer varvat med totalstopp, slem och ibland blod.

vad fan är detta?

osteopaten tycker jag är ett specialfall.

han upptäckte knölen i magen som finns där hela tiden även om jag inte har ett anfall.

han hittar vissa punkter på knölen som verkligen triggar en smärta som inte går att beskriva.

är det bukhinnan som spökar?

fan.

han råder mig, att om hans behandling nu inte hjälper, så måste jag återgå till sjukvården igen.

vill inte det.

tror inte på det.

eller.

jag är nog rädd också.

att knölen som är där är något farligt.

obotligt.

cancer....

kanske jag inte har så långt kvar...

så varför, din dumma kossa stressar du upp dig och ödslar en massa energi på obetydliga ting?

jag vet inte om det är den lägre dosen av mina anti-deprissiva som triggat min skrivargen igen.

jag vill bara skriva.

min hjärna maler på som om jag läser ur en bok.

min bok.

boken om mitt liv och allt som hänt.

allt som inte hänt.

har jag två små killar nu?

har jag en man?

hur i helvete hände detta?

snälla.

slunga mig tillbaka tjugo år.

till min farmors trädgård.

till hennes torra stickiga gräsmatta.

till hennes plättar med sylt i solen.

till hennes händer på mina.

lite sådär torra och fnasiga.

vi brukade spela kort och hon lärde mig många spel.

hennes torra smala fingrar skapade ett så härligt ljud när korten delades ut.

när vi spelat några omgångar åt vi hennes hemmagjorda köttbullar med gräddsås.

till efterrätt glass i en djup porslinstallrik med en bild på små människor i botten.

vi tävlade om vem som kunde skrapa fram bilden på människorna först bakom den smälta glassen.

jag är själv hemma nu.

behövde skriva av mig som ni ser.

jag är bara så nere just nu.

en inre strid pågår inom mig och jag vet inte vem jag skall heja på.

vad går livet ut på?

att vara lycklig.

att finna stunder i livet där det här lyckoruset infinner sig.

att få andra att må så bra som det bara går.

att komma folk nära.

kramas, hålla om varandra, gråta, le och dela känslor.

trösta och lyfta.

se felen och försöka radera dom.

jag kommer aldrig att komma någon nära.

jag är sådan.

jag håller mig på min kant och släpper inte in någon.

har aldrig gjort.

kommer aldrig att göra.

men just nu saknar jag någon.

blir så avundsjuk på dom som har systrar ibland.

de måste ju ha det så mycket lättare.

eller?

nu tog det stopp.

sitter här med kinderna blöta av tårar och inser att det där blurriga hjärnan blev lite klarare.

att lätta på trycket behövdes.

nu ska jag gråta ända till kl 18.30.

då kommer ungarna hem.

och då mår jag nog bra.

för ett tag i alla fall.

att jag behöver skriva för att må bättre.

det borde jag ju förstått.

så har det varit sedan jag varit barn.

farmor.

om du levt nu så hade jag kramat dig hårt.

sagt att du har betytt allt och lite till för mig.

att om inte du varit där då, när jag var liten, så hade det inte funkat.

varken då eller nu.

kanske jag borde säga det i drömmarna inatt.

att jag saknar dig.

och vill ha dig nära.

kram//jennifer