PMDS...PMS....fuck you.

äntligen släppte bomben, gav ifrån sig en smäll, inte så jättevåldsam egentligen men gav mig en del smärta som följd.

jag talar om PMS.

premenstruella spänningar som på verkar mitt liv, och de i mitt liv,  något så väldans att det har blivit ett hemskt problem.

när jag var 15 började jag på östrogenbaserade p-piller för min menssmärta och när jag slutade vid 22 så föll jag ner i en avgrund.

jag har inte sett det på det sättet innan men när jag började tänka tillbaka på när mina psykiska och fysiska problem började så var det precis då.

trötthet, extrem sådan, huvudvärk, nedstämdhet, ångest, social fobi, ledvärk.....

och efter det ena läkarbesäket efter det andra och när de inte kunde hitta någonting fysiskt så fick jag diagnosen depression.

hej på dej citalopram (ett antidepressivum).

och visst blev jag lite bättre efter ett halvår eller så men ändå, inte som jag var förr.

varför slutade jag då?

grejen var väl mer att jag tyckte att det var nog med hormoner för min kropp.

jag studerade till biomedicinsk analytiker vid lunds universitet och efter lite/läs mycket farmakologi, molekylärbiologi, endokronologi, cellfysiologi, onkologi osv osv så insåg jag att läkemedel inte är någonting att leka med.

de hämmar kroppens naturliga signaler.

de signaler som vi egentligen borde lyssna väldigt noga på.

efter min diagnos, som jag så blint trodde på då, fick jag trots min egen vetskap och tro börja knapra dessa lyckopiller som egentligen bara gömmer orsaken till problemen, de botar aldrig. 

två graviditeter senare och jag knaprar fortfarande på denna selektiva serotoninåterupptagare.

och nu, efter alla graviditetshormoner försvunnit och kroppen är tillbaka på ruta 1, så känner jag hur fel allting är.

ska jag kunna, rent psykisk (tom med fysiskt), känna varje hormonväxling i min mentruationscykel?

ska jag, då östrogenet är på topp, dvs en dag innan ägglossning, må som jag gjorde innan jag blev sjuk (nästan iaf)?

känna de känslor jag egentligen borde känna fler än en dag i månaden?

glad, pigg, energisk, (kåt ;)).

nä, så ska det väl inte vara va?

men vart kom obalansen ifrån?

vad rubbade mig och skakade om mitt liv så drastiskt att de flesta dagar och speciellt de innan mens blir outhärdliga?

kan det vara så enkelt som att när min kropp utvecklades som mest, när jag var i tonåren, började med ett syntetiskt hormon fick mina egna hormonproduverande celler att hämmas.

(läs mer om hormoner här (enkelt men bra beskrivet) och skrolla gärna ner till serotonin och se sambandet)

dvs de producerade inte sitt östrogen längre när kroppen redan var hög på östrogen från p-pillerna.

stängdes produktionen helt av och kom aldrig tillbaka, trots att jag slutade med p-piller?

underutvecklade celler?!

jag växte ju fortfarande som sagt.

och detta påverkar i sin tur resten av hormonproduktionen....

som i sin tur påverkar andra signalsubstasner.....

och hela obalansen ger mig personen jag är idag.

överkänslig för allt....för inget.

sedan kan en del vitamin- och mineralbrister ytterligare förvärra problemet.

en ätstörning senare....

två jagvillkräkaochinteäta-graviditeter senare.

PMDS.

jag kan säga ja till alla symptomen om inte fler :).

ingen höjdare.

oavsett.

jag ska se till att få hjälp.

ssri-preparatet jag äter har jag nog blivit resistent mot så nu ska jag prova mig fram på andra sätt.

att börja ta östrogen igen känns som min sista utväg.

som sagt, gillar inte läkemedel och dess "onaturligheter".

och tack för det läkemedelsindustrin, ni har gjort mig, för att kunna leva ett normalt liv, beroende av läkemedel och ni tjänar, som ni önskar, er förväntade slant (grrrr).

troligtvis kan jag aldrig bli som jag borde blivit, men vi ger det ett försök.

hur boostar man sin egen produktion av östrogen då?

eller det kanske till och med är så att jag är immun mot östrogen. mina östrogenreceptorer blir förvirrade när kroppsligt östrogen binder till och alla andra signalsubstanser är lika så förvirrade.

men ägglossningen fungerar, och mensen har jag som en klocka var 26:e dag, så infertil är jag inte.

intressant.

man får vara sin egen läkare om man nånsin ska bli hjälpt, eller hur :).

dagens samhälle i ett nötskal.

magnesium, b-vitaminer, d-vitamin.....(på naturlig väg då förståss. via kosten).

vi börjar där.

sedan lite men lagom motion.

sedan avkoppling, antistress.

stress är alltid en stor bov.

påverkar allt och alla.

än en gång.

dagens samhälle i ett nötskal.

men klarar jag det ensam då?

läkarna är ju lika klara/ointresserade.

"käka lite av detta läkemedlet".

"öka dosen".

den enkla vägen ut.

för tid att hjälpa någon har ingen i detta samhället.

och tid att testa en produkt (läkemedel, andra kemiska preparat m.fl.) över en längre tid har vi inte.

"ut med skiten till den ovetande mänskligheten och så ser vi vad som händer".

"men vi tjänar ju pengar innan någon inser att det är dåligt".
fast iofs. rent logiskt så är ingenting onaturligt bra för människan eller någon annan livsform...inte i längden iaf.

så f-ck you.

ja, så slutar jag detta väldigt långa och smått irriterade inlägg.

f u c k  y o u som vågar tjäna pengar på vår ohälsa.

egoism.

maktbegär.

avsaknad av logisk intelligens.

avsaknad av empati....

f u c k   y o u.

sov gott//jennifer