hejsan!
dagarna passerar fort.
i måndags var jag åter på blodcentralen efter nästan fyra veckor borta.
tillbaka till verkligheten med andra ord.
tre dagar med blodsprängda vener som penetreras och påsar som fylls med rött liv för att några dagar senare tranfunderas till någon behövande själ vars liv förmodligen ser helt olik ut ens eget.
på bara några sekunder kan ju faktiskt livet ta en törn.
från oro över väder, vikt och rynkor till att kämpa för sitt liv.
eller att be för någon annans, någon nära.
ibland har man svårt att inse hur skör tråden mellan liv och död är.
den kan brista fort eller nötas av smärtsamt, som vid t.ex cancer eller någon annan hemsk sjukdom.
usch ja.
nog om det va?
man blir ganska nere när man tänker så.
och jag som inte borde tänka för mycket nu då jag har fantastiskt många ordrar att packa och få iväg.
jättejättekul!
och som sagt, en värld långt bort från djupa tankar och oro.
vilket är bra det med.
man bör inte ödsla energi och glatt humör på oro.
inte alltför ofta i varje fall.
men man bör ge det en tanke då och då...
för att uppskatta det man egentligen har.
hälsan och möjligheten att älska, göra andra människor glada men också att påverka sitt liv, inifrån och ut.
nu syftar jag så klart på hälsosamt leverne.
blir bara så sjukt arg ibland när folk rycker på axlarna och tar äter/lever sig sjuka...
live in the moment, right?
die with no regrets....
och jag hade verkligen ångrat mig om jag ätit mig till en hjärtinfarkt, till cancer, till en annan plågsam sjukdom och på köpet pajjat miljön (och hälsan) för mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
nä, egotrippad har jag varit alltför ofta när jag var ung.
andra bullar nu...
all images via pinterest.
..........................
kram//jennifer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar