söndag 17 juni 2012

i am really good at one thing.

jag vet inte riktigt varför jag bloggar just nu.
kände för ett avbrott och en kort visit i världen där jag trivs ganska bra.
inte för att jag inte trivs i min andra underbara och smått kaotiska värld ihop med barnen och sambo.
men i världen full av bilder och text,
svart på vitt, är allting mycket lättare att förstå.
jag har haft så svårt att uttrycka mig i det verkliga livet på senare tid.
min hjärna står still ibland och samarbetar inte med min mun, med mitt tal.
jag vet vad jag menar.
jag vet vad jag vill säga men det kommer inte ut.
det är ett dåligt tecken tyvärr och jag känner så väl igen det.
depressionen knackade hårt på dörren, han väntar alltid bakom hörnet, och jag släppte in honom.
ibland blir jag så svartsjuk på människor som verkar så otroligt avslappade i andra människors sällskap.
allt de säger är så komiskt och oftast klockrent.
ärliga skratt och meningslöst vardagssnack.
medan jag stammar mig fram, tittar ner i golvet medan orden fastnar i strupen på mig.
och vad gör jag då?
när jag börjar märka att jag öppnat dörren för någon som håller mig tillbaka in real life?
jo, jag undviker personligen folk helt medvetet.
stannar gärna hemma i min lilla bubbla.
i min andra värld där jag kan utrycka mig som jag vill.
utan att skämmas.
utan att titta ner i golvet.
och om jag tittar ne ri golvet så ser ingen att jag gör det.
kreativiteten flödar ganska rejält när jag mår såhär.
har egentligen för många idéer och tankar i huvudet att de knappt får plats.
och det blir en sörja från och till.
småkladdigt men skönt ändå.
likt marängsviss.
eller kanelbullar :).
eller fluffigt mjölkskum.
jag träffar nästan aldrig vänner.
inte så ofta som andra tror jag.
inte i de sammanhang som andra.
men jag är helt ok med det.
jag behöver inte det just nu.
nu låter jag som världens största ensamvarg.
och kanske en otroligt tråkig sådan som inte har några vänner och bara sitter hemma och ugglar :).
men det har jag och det gör jag inte (hela tiden i alla fall :)).
men jag har inte många vänner jag kan slappna av med helt och hållet.
som jag kan släppa in.
inga likasinnade.
eller jo, kanske två nyfunna....
man behöver vänner.
det vet jag ju.
men rätt vänner.
hellre få rätta än många fel.
kravlös och avslappnad vänskap vill jag ha.
men sedan får man ju skylla sig lite själv.
om man inte släpper in någon.
jag håller mig på avstånd.
vill inte ha några krav på mig.
varför ringer du inte?
varför svarade du inte på messet?
varför vill du aldrig ses?
sura miner....
inte min grej.
jag bryr mig men på avstånd...
och jag vill er väl.
men tror inte jag kan bidra till er lycka på något sätt.
inte just nu i alla fall.
i denna världen, i de sociala mediernas cyberspace, finner jag kravlös vänskap med likasinnade.
och jag är glad för det.
jag påstår inte att jag är märkvärdig på något sätt.
absolut inte.
inte på ett bra sätt i alla fall :).

...........

den här nya jag.
hon jag fann efter det att barnen kom.
jag gillar henne.
men hon är väldigt skör.
och vågar inte fälla ut vingarna helt....än.
och händer det aldrig så är det inget fel i det.
hoppas jag :).

men man kan inte vara allt.
och sannerligen inte vara bra på allt.

att vara en bra vän är jag nog inte vidare bra på.
och jag vet precis varför.

men det vill jag inte ta upp här :).

men jag vet en sak jag är riktigt bra på.
att kontrollera min yttre miljö (förhoppningsvis till nytta för någon annan) då min inre är totalt okontrollerbar :).

...........

nu somnar strax barnen och jag inleder mitt knutarbete medan sambo ser på fotboll.
lite småhärligt och avkopplande faktiskt.
och alldeles perfekt avslappnat.



och.
ställ inte så höga krav på er själva.
vad det än gäller.
vänskap, kärleksliv, sexliv eller vardagsliv.
det ska vara kravlöst annars är det meningslöst.

eller hur?







stor cyberkram :)//jennifer

21 kommentarer:

  1. så fint skrivit!!! jag känner igen mig själv i detta..
    man ställer alldeles för många krav idag! och omedvetet följer man bara med.
    ha en fin kväll! kram

    SvaraRadera
  2. Du är bäst gumman o jag tycker du har att göra ändå med familj, blogg, knutar o ett hem att sköta. Känn aldrig att du inte träffar dina vänner. Riktiga vänner förstår o har också ett fullt liv. Jag var också där en gång, idag bryr jag mig inte så mycket om jag ine hinner, inte har tid. Viktigast är att må bra. O det har jag gjort denna helgen, o tack för att jag fick mysa med Aston i em. Kram o sov gott

    SvaraRadera
  3. Jag vill bara säga kram på dig....Helena.

    SvaraRadera
  4. Hej!

    Du skriver fantastiskt bra!
    Och jag känner igen mig i allt. När jag mår dåligt, grejar
    Jag som aldrig förr. En kbt Nisse, sa en gång till mig "att de
    Som har kaos inom sig, måste ha det fint runt om sig. Annars
    Faller allt" det kan nog stämma. På mig i allafall!

    Ett sätt att rymma från verkligheten!

    Nej.. Dags att fortsätta måla! ;)
    Ha en mysig kväll!
    Kram Linda

    SvaraRadera
  5. du är bara helt fantastisk på att sätt ord på dina känslor, skriver superbra! Du är en fantastiskt klok fin tjej och alldeles säkert inte så mycket annorlunda än andra, men så mycket klokare och ärligare eftersom du vågar sätta ord på det du känner <3 är man trygg i sig själv behöver man inte en massa vänner kring sig hela tiden som bekräftelse, det är en styrka att kunna vara själv och se sitt jag. Du är säkert social så det räcker för dina behov och som mamma skriver så är det riktiga vänner så förstår dom, allt går i perioder och var tid måste få sin tid, behoven skiftar livet igenom. Var rädd om dig och lycka till med ditt knutarbete ikväll. Många kommer att bli lyckliga över sina fina knutar <3 kram på dig vännen <3

    SvaraRadera
  6. En stor kram för alla fina, många starka ord!

    SvaraRadera
  7. Jennifer. Sometimes it feels like I know you. Jag vet att jag har sagt det förut men ju mer jag hör dig berätta om ditt innersta ju mer känner jag igen mig själv i dig och dig i mig själv. Inte bara "jag förstår dig" utan verkligen. Jag förstår dig. Jag har haft och har latent precis dom inre spöken som du. Alltid haft. Och vännerna. Jag delar dina tankar även där. Jag kan nog vara världens bästa vän om jag skulle vilja. Men är också väldigt, väldigt bra på att stänga in mig i bubblan hör hemma med Emma. Jag vet vad du menar med dom kraven som kommer med det. Och att lyckas träffa likasinnade som man verkligen VILL ha i sitt liv och lägga sin tid på, även om det kanske låter lite hårt. Men jag är väldigt kräsen, kanske för kräsen för mitt eget bästa. Men jag har hellre EN bra vän som jag älskar än flera stycken som bara är ytliga sådana. Visserligen behöver ju inte det ena utesluta det andra.. Men.. som sagt, kanske lite för kräsen. Och så har jag inte träffat "rätt". Kan ibland känna mig stressad och avundsjuk på dom som har sådana bra vänner som dom känt hela livet. Jag har inte riktigt lyckas hitta någon som känns så för mig. Oj vad mycket tankar det blev nu, men jag tenderar att känna så mycket samma känslor som du och när du skriver så känns det som att jag vill svara. Prata med dig om du förstår :) Jag gillar dig. Du känns verkligen som en vän till mig i cyberspace som du så fint beskriver det.. som jag tycker väldigt mycket om att "prata" med! Sov gott söta J
    Kramar

    SvaraRadera
  8. big cyber hug - i concur about finding the right friendships is what is important. Many times I find myself saying "I need new friends" and just as I say it one new or old one appears adding another layer to myself.
    knot-talk or not talk it's all good in the end or it's not the end...

    SvaraRadera
  9. Ingen sätter ord på sina tankar som du! Började skriva en lång utläggning om ditten och datten men det blev så snurrigt... ska sova nu. Så jag skickar bara massor av kärlek och en stor kram. Så glad att du delar med dig av ditt liv här med oss!

    SvaraRadera
  10. Jennifer, jennifer, jennifer. Man kan tyvärr inte vara överallt och alla till lags hela tiden, även om vi (de) så önskar. Någonstans måste man faktistk vara lite egoistisk och tänka på sig själv. Det är helt normalt och fullkomligt acceptabelt. Jag är inte heller den vännen som lyfter luren var och varannan dag, tyvärr. Jag önskar att jag var det, för ibland får jag så dåligt samvete, men å andra sidan så borde ens nära vänner förstå. Om de är tillräckligt nära vill säga. Jag tycker om att ta saker i mitt egna tempo. GÖr oftast bara saker om jag är sugen på det. Ibland kan det störa andra, men viktigast är att vi själva mår bra. Du är en fin människa, och du ger verkligen mycket av dig själv; inspiration, glädje, skratt till oss andra. Och detta gör du utan att prata! Man kan komma långt så också, vännen.
    Kram

    SvaraRadera
  11. jag tar åt mig av vad du skriver.
    Ibland som så ofta förut tror jag att det är mig du skriver till.
    Kanske mig du skriver om.

    Vänner.
    Jag vill oxå ha vänner som jag på riktigt är VÄN med.. så som du säger kravlöst, ärligt och bara härligt.
    Inte något låtsas och inte något bara för att man ska.
    Utan ärligt.
    Men det är som du säger.. därför man inte har dem.. de många ärliga ojsan hejsan nu ses vi bara för att vi vill och jag behöver inte dammsuga vännerna.
    För att jag inte pallar det falska.
    Orkar inte låtsas och då är jag hellre utan.
    Och utan är jag mer... för de äkta som du säger finns inte lika många av.
    Kanske tyvärr. Kanske bara är så.

    Men jag tror att vi behöver dem.
    De likasinnade som lyfter oss, håller om oss och får oss att garva kaffet ur näsan en Söndag.
    Tror inte du?
    Jag vill tro att det är så i alla fall.
    För även om jag inte svarar i telefon en Onsdag (hatar att prata i telefon men messar gärna)när en kompis ringer så betyder det inte att jag inte behöver en annan sort.. en annan variant av vän.
    Som jag ännu inte har.

    Jag dammsuger mitt hus varje dag.
    det är lättare att ha det snyggt och städat där ute.. än här inne. :)
    Och jag gillar det vackra i stillbilder, i miljöer och texter.
    Kanske mer bara för just den här anledningen.
    Kanske. jag tror det.
    Och hoppas att jag nån dag ska ha några vänner att bara skratta och vara JAG med.

    KRAM!

    SvaraRadera
  12. Oh vännen vad du skriver fint :)!!
    Riktiga vänner är dem du aldrig behöver ursäkta dig för, dem du aldrig måste prata med varje dag för att veta att ni är vänner. Vi har inte känt varandra så länge men känner att du är en sann vän!! Du finns där för mig, så som jag hoppas att jag finns för dig! Tycker du är en underbar person som faktiskt, utan att du kanske själv märker det, är avslappnad, rolig och fantastiskt kreativ!! Förstår att du just nu inte mår så bra och vill du prata, eller bara va, hitta på något eller bara vara själv så lita alltid på att jag kommer att förstå och finnas vid din sida! En sann vän hittar man inte ofta och du är en sann vän i mitt liv. Så som du lyfter mig, hoppas jag att jag kan lyfta dig!!

    Du är inte ensam och även om du har få vänner så är det exakt så som du skriver, hellre få RIKTIGA vänner än många ytliga!
    Är otroligt glad att vi har hittat varandra :)!!!!!!!

    Ha en underbar dag!

    KRAM

    SvaraRadera
  13. vilket inlägg.. blir helt tagen! På ett bra sätt.. Känner ju inte dig mer än litegrann i cybervärlden, ändå så
    berörande.. En styrkekram och jag önskar också tillvaron kunde vara mer kravlös..

    SvaraRadera
  14. Så fin du är vännen! Så fint skrivet!

    Massa Kramar till Dig!

    SvaraRadera
  15. Känner igen mig i det du skriver! Jag har också svårt att släppa in vänner. Men de få som jag släpper in är mina sanna vänner. Jag behöver inte ha många vänner runt omkring mig. Men däremot känner jag att jag vill ha några få som jag känner mig trygg och kan vara mig själv med.

    SvaraRadera
  16. TACK!!!! Ffy f-n vad ni är härliga.jag var på väg att ta bort inlägget för jag tittade ner i golvet alldeles för länge efteråt :).
    men tur att jag inte gjorde det.
    TACK mina cyberpalls :).
    //jennifer

    SvaraRadera
  17. Vilket fint inlägg!! Ärligt, öppet och personligt!
    Kan liksom inte låta bli att kommentera nu när vi blivit "kompisar" på Instagram.
    Jättefint skriver och väldigt starkt oavsett om man känner igen sig själv eller någon annan i sin närhet.

    All styrka till dig. Kram Anna

    SvaraRadera
  18. Jag (som många andra här även har skrivit) känner igen mig så mycket i det du skriver, som att avskärma sig från sina vänner och att börja gilla det här med att vara ensamvarg. Skillnaden är bara att jag inte kan beskriva det så bra i text som du gör! Det tror jag är viktigt, att få det ur sig ibland, jag jobbar på att kunna det jag också.
    Så ville bara säga det att tack för du är så personlig i dina texter och delar med dig av dina tankar, det hjälper nog både dig och oss som läser och kan peppa dig!

    SvaraRadera
  19. Fy fasen vilken underbar tjej du är!! Du skriver så himla bra! Och du har ordets gåva! Jag avundas dig för det ;-). Jag känner verkligen igen mig själv i det du skrivit i detta inlägg... hade kunnat vara jag... mina tankar... Fast jag kan inte uttrycka mig lika fint och målande som du!! Pluspoäng till dig för att du vågar vara så ärlig och personlig! Du har modet att skriva hur livet verkligen ser ut för just dig... Många skulle aldrig våga gå skriva det du skrev i ex. det här inlägget... för i vårt samhälle är det status att ha många vänner, vara populär och leva ett rikt socialt liv.

    Jag brukar beskriva mig som en social ensamvarg :). Har lätt för att prata med folk.. så där om väder och vind... men jag tycker det är svårt att hitta riktiga vänner som jag verkligen känner att jag klickar med. Och det tar TID att bli nära vän med någon... svårt att hinnas med när man har jobb, familj samt även vill få tid till att kanske träna lite då och då samt bara koppla av i ensamhet. Jag har ganska stort behov av ensamhet... sitta framför datorn och läsa (läs KNARKA) inredningsbloggar... Ahhh!!

    Hmm, ska sätta punkt för det här flummiga meddelandet. Som sagt, har inte ordets gåva som du! TACK för din underbara blogg! Du är en fantastisk människa!

    Kram
    /Malin M

    SvaraRadera
  20. Hej Jennifer!
    Så himla roligt att dina bilder ska vara med i fotoboken, det är ju stort! Grattis!!

    Om att vara ensamvarg. Det var ett fint och personligt inlägg. Känner också igen mig. Jag är mer ensamvarg nu än tidigare, det ändrades sig när jag blev mamma. Familjelivet tar mycket av min tid och den lilla tid som blir över till en själv, ja den vill jag också bestämma själv över. Jag har turen att ha några få nära vänner och när vi pratas vid är det som om vi pratades vid igår, fast det i själva verket kanske var veckor sen eller till och med månader. De finns där, i ur och skur och de har de gjort hela mitt liv. Tänker ofta på dem och mitt hjärta klappar extra hårt när jag gör det.

    Och du, jag är väldigt glad över att jag lärde känna dig innan jag flyttade. Jag fastnade för din blogg för längesen och du blev snabbt min favorit. Det finns så mycket inspiration och fantastiska bilder överallt men det är hos dig jag klickar in först. Du ger mig den inspiration jag suktar efter och du har inspirerat mig så himla mycket, du anar inte! Och som sagt, jag är glad att jag lärde känna dig, du är fin, du är unik och du är en sann konstnärssjäl. Och du ska såklart satsa på din dröm! Det kanske går att kombinera på något vis med jobbet till en början.

    Sov gott!/KRAM Malin

    SvaraRadera