onsdag 29 augusti 2012

favorites.







det finns många favoriter.
av alla de slag.
men vissa fastnar mer.
klistrar sig fast hårt likt plåster på näthinnan.
eller kanske fastnar de i hjärnan.
jo, men så klart är det så.
vissa bilder ger mig bättre känslor.
och vi människor sparar på bra känslor.
dom vill vi inte gå miste om.
och hjärnan är bästa förvaringsplatsen, inte sant?


en annan bra känsla är att hämta barnen från förskolan.
att se dom springa mot mig med världens bredaste smil, ropa "maaaammaaaa" och kasta sig i famnen på mig.
och jag pussar mig fördärvad.
njuuuuter av deras doft trots att de luktar gammal sand och heinz ketschup.


.........................................



dåliga känslor har jag också dagligen.
 idag till exempel:
att behöva stiga upp så ofantligt och omänskligt tidigt.
att dra upp barnen när de sov som bäst.
att stressa i sönder för att i alla fall någon dag komma i tid till jobb (dock osminkad, vrålhungrig och ögonpåsig).
att lämna bort mina ungar.
ledsna och gnälliga.
frågandes:
"varför måste du jobba, mamma? jag vill vara hemma idag".
:(.


en dålig känslan kommer också framåt kvällen, eller när vi kommit hem från alla måsten.
då är barnen jättetrötta.
gnälliga.
mammiga och bråkiga.
jag pussar, kramar, lugnar och tröstar.
(diskar, lagar middag, badar, tar på pyjamas, borstar tänderna och nattar).
men de är helt slut.
efter en dag på förskolan.
ledsen i mammahjärtat blir man då.


vad har dom gjort för att förtjäna det här?


mio sötfis med sin fejkade gnällmin :).


....suck.




förlåt.
gled iväg ett tag där.




nu ska jag sova.





i dagarna kommer jag lägga upp bilderna från photo shooten för blodcentralen skånes nya t-shirt på bloggen.
designad av mig och en kollega.
designad :).
aaah.
det ordet gillar jag.







sov gott//jennifer

2 kommentarer:

  1. Åhh nu har jag börjat följa dig på pinterest, så mycket fint.

    SvaraRadera
  2. Åh... känns så väl igen.
    Just nu är jag mammaledig så jag är ju hemma och får träffa mina barn mycket, men i vanliga fall då jag jobbar, då har jag så ont av tanken att förskolepersonal och skolfröknar får träffa mina barn mer än jag får :-(

    Men vad kan man göra liksom?!

    Kram på dig!!

    SvaraRadera