måndag 1 oktober 2012

so f-cking deep.

ok.
nu är jag hemkommen.
haft utbildningsdag på jobb och mitt huvud surrar av inspiration och tänkvärdheter.
en tjej, eller äldre dam (hon var så ung i sinnet) och föreläsare gjorde så att jag skrattade en hel del.
många spontana och ärliga skratt bubblade upp från ingenstans och jag blev chockerad själv.
herregud
kan jag verkligen skratta med hjärtat fortfarande (åt/med någon annan förutom mina barn)?
jag som annars måste vara så j-vla djup!
ser alltid det tragiska framför det komiska.



i alla fall.
hon pratade om jobbet och livet.
eller egentligen om att "leva för jobbet eller jobba för livet".
hon var oerhört komisk och pratade/såg ut som maria montazami, vilket hon själv inledde föreläsningen med att upplysa oss om att hon inte var och inte heller var besläktad med :).

så, vad säger ni?
trivs ni på jobbet?
hur ska man tänka då egentligen?

en inkomst av något slag måste jag ju ha men ett glädje- och meningsfyllt liv desto mer.
att blir väckt av alarmklockan tidigt varje vardag för att bege sig till ett arbete där man inte överhuvudtaget trivs är ju direkt meningslöst.
det kan ju inte skapa annat än ångestkänslor och irritation.
och varför trivs man inte vart man än är?
tänk på de stackarna som inte har något jobb alls.


trivs man med att vandra upp på inkomststegen?
få en bättre uppsatt position?
är det meningsfullt?

eller.

trivs man med att vara bäst på just det man gör och sedan vara glad för det?
man beger sig till jobb, arbetar på det sättet man alltid gör, gör det bra och sedan går man hem nöjd och lugn i sinnet?
men avskyr och blir helt knäpp när det är något som förändras på arbetet och som bryter de sedvanliga rutinerna och kontrollen.

eller.

trivs man när man får möjligheten att förändra och förbättra en arbetsplats?
forska, analysera och brainstorma?
prova på saker som inte tidigare beprövats?
få en kick av förändring?
men när det väl står still, fungerar som det ska, så blir man less och tappar gnistan....


man förändras ju själv med tiden och i olika faser i livet behöver man olika stimuli för att må bra.

jag gillar förändring just nu.
jag gillar att skratta från hjärtat.
och det är det jag vill just nu.
bara skratta så jag kissar på mig.
som man gjorde när man var liten/yngre.
och så vill jag hjälpa folk som är som jag, dvs osäkra, deprimerade och överanalytiska, att finna sitt lugn.

så just nu vill jag befinna mig i någon form av förändring där jag själv sitter vid rodret.
och mitt mål är inte en hög inkomst.
mitt mål är just det där skrattet.
livsglädjen och friden i sinnet.



jag märker att jag maler på ganska bra här :).
this time of the month.


.....................................................



idag mår jag sådär faktiskt.
skratten gjorde mig gott men ångesten knackar ilsket på dörren.
ni vet då när tårnarna bränner bakom ögonlocken utan någon som helst anledning.
man vill bara få ut det!!!
och den extrema tröttheten jag kroniskt lider av gör inte saken bättre på något sätt.
mina magontsanfall är tillbaka.
hello!
har mig själv att skylla då jag inte bokat en ny naprapattid.
stressat har jag också gjort (that is me in a nutshell), helt i onödan och troligtvis i ovisshet.
pmsén jag nyss genomgått påminde mig och monstret jag har i mig.
hatar monstret.
elak och ful och a pain in the ass.
förlåt barn för jag skrek på er när ni busade, bråkade och trotsade som ni alltid gör.
denna gången var inte annorlunda utan jag var det.

så ja.

nu har jag tagit igen min bloggfrånvaro rejält :).


all pics from my instagram @etthornaveden.


smycken ja.
eller egentligen är inte smyckena grejen utan skapandet är.
jag gillar det.
att få idéer, att hitta material, att tillverka och prova mig fram.
att se mina tankar bli verklighet.
ett slags bevis på att inte allt jag har mellan öronen är enbart överanalyserade teorier.
jag kan sitta i timmar med ett armband.
koncentrera mig till fullo.
medan min koncentration och mitt fokus försvinner på en sekund när jag sysslar med något annat som jag finner ointressant eller kanske har svårt att få grepp om.
vad blir slutprodukten om jag ödslar energi på det här liksom?


förresten.
sista dagen imorgon att T Ä V L A om två av mina armbandskreationer och en superfin ask från bungalow och skumpa & spaljé!
klicka HÄR för att komma till tävlingen.


nu ska jag mysa med ungarna.
sedan göra fler smycken.
jag har haft många olika idéer till smycken en längre tid.
provat mig fram so sagt och nu har jag i alla fall bestämt mig för fyra stycken varianter, armband och halsband, som skall finnas i min webbutik som öppnar i december.



hoppas ni har haft en bra måndag?






ha det bra nu//jennifer

11 kommentarer:

  1. underbart skrivet från ditt fina hjärta <3 Hoppas du verkligen finner det där skrattet det är verkligen något man kan sakna ibland.... sköt om dig och kram till dig och familjen

    SvaraRadera
  2. Hej Jennifer!
    Såg att du hade kommenterat inne på "Stil, inredning och design bloggen". Jag beställde och betalade en order på hennes (Madde) webshop för 5 veckor sedan men det har fortf inte kommit. Jag har försökt få kontakt med henne säkert 10 gånger men hon svarar inte på mina mail. Har bett om kollinumret men hon bryr sig inte och hör inte av sig. Är så ledsen och förstår ju att hon har lurat mig. Känner du henne och vet du om hon är oseriös eller har du hört någon annan som har råkat ut för detta? Ursäkta att jag skriver till dig, har ju inget med dig att göra,och förstår om du inte vill svara,jag är bara så ledsen och frustrerad...

    Mvh Pia

    SvaraRadera
  3. Du skriver så bra! Så ärligt.
    Jag vill också kunna skratta från hjärtat, så som man gjorde när man var yngre och jag hoppas att du också får göra det!

    Ha en fin dag!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Hej igen, Tack för ditt svar och STORT tack för hjälpen! Försäljaren har kontaktat mig nu och jag hoppas att det löser sig. Du får gärna ta bort min förra kommentar! Tusen tack igen och tack för en bra blogg! Ha en fin dag! Mvh Pia

    SvaraRadera
  5. Gud så knäppt. Sitter på jobbet på min lunchrast och läser detta och bara döööööööör av smärta inom mig. Vill ju inte heller vara här egentligen. Men VAD vill jag göra? Jag vet inte! Jag vill också vara kreativ och jag pysslar med lite smycken. Men vad vill jag EGENTLIGEN göra??? Vad fasen handlar det om liksom. Satt och tittade mig omkring på elever och kollegor och bara- bläääääää vad jag vill gå hem! På riktigt. Så tack eller nåt för att du åter väckte något inom mig. Jag måste ta tag i detta nu...
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. skitsvåååårt. det e galet svårt.
      vet exakt vad du menar. smyckena med mera kommer bli min tid att tänka. jag e sugen på att plugga. få nya perspektiv. fast ibland gäller det bara att se det man har med nya ögon.
      rör om i grytan lite. u can do it.
      kram//jennifer

      Radera
  6. Ja, ibland undrar jag vad jag gör på mitt arbete. Självklart blir ju svaret att jag måste ha en inkomst, för mig, min sambo, våra barn och för vår framtids skull. Självklart, ja ska vara tacksam för att jag HAR ett jobb. Men det känns som jag står vid en vägkorsning - vilket håll ska jag välja? Den trygga vägen eller den möjligtvis otrygga och ovetande vad den kan leda till MEN oj så lockande - vägen.

    Skratt - ja, varför har jag också så svårt för att riktigt skratta hjärligt? Ibland undrar jag vilket som är "mitt skratt", hur skrattar jag egentligen... Jag önskar jag hade ett sådant skratt som bara smittade av sig till andra. Vissa människor har så härliga skratt.

    Oj, du lyckades verkligen öppna upp mig idag..haha (ett gott haha med ett stort leende bakom skärmen)

    Kram på dig..

    SvaraRadera
    Svar
    1. hej!
      har du någon otrygg väg i tankarna? man kan ju alltid gå tillbaka till den trygga igen om man ångrar sig. jag fick tjänstledigt för att fokusera på mig själv, barnen och det jag tycker är kul. går det så går det :).
      jag tycker du ska välja den lockande vägen, definitivt. du kommer ångra dig annars. eller, så prova en helt ny väg. sök nya jobb, prova på en ny hobby....förändra liksom.
      mitt skratt är sjukt fult haha. men det är hjärtligt för mig. shit, vilken känsla. glömt bort. men det är för jag är för fokuserad på allt negativt skit alltid. slappnar liksom inte av.
      lycka till! du verkar grym!!!
      //jennifer

      Radera
    2. Ja men precis, jag vill ju släppa min trygga väg "det som jag har nu" för att VÅGA CHANSA. Jag fastande verkligen för de orden som du skrev "leva för jobbet eller jobba för livet". En tankeställare och jag känner det inom mig, jag kommer våga, bara jag vågar hitta min grej, min sysselsättning.

      Jag tycker du är grym som vågat satsa. Jag älskar knut, vill köpa fler!

      Du inspirerar, tack för responsen.

      Radera