what about this morning?

hej igen.

inte ofta jag bloggar längre.

speciellt inte om saker som inte berör min shop.

hinner inte bara.

men efter gårdagens meterlånga och smått personliga inlägg och känslan efteråt gjorde att jag insåg att jag saknat det.

jag älskade ju att sitta och knappra på tangenterna så att fingertopparna sved.

öppna mig lite, låta känslorna bubbla fram och tankarna luftas.

en av de bästa psykoterapierna enligt mig själv :).

och så har jag glömt det!

men idag kör jag en vända till då jag upplevt att jag inte riktigt är mig själv längre.

eller, mig själv är jag ju, men jag har liksom tagit flera steg tillbaka. 

blivit smått suddig.

kommer på mig sitta och tänka på hur meningslöst allt är igen.

att ifrågasätta mig själv och min personlighet.

att börja ogilla den jag är igen.

varningssignalerna tjuter högt!

börjar man tänka i de banorna är man ute på hal is.

och börjar jag granska saker och ting på djupet.

finna det som jag annars tycker är lycka smått banalt, då kan lika gärna isen spricka när som helst.

speciellt för en som varit där förr.

NÄ.

STOPP!

tänk efter nu.

vad har du förändrat på senare tid?

jo.

min dosering av mina anti-depressiva.

nu var det dags att trappa ner.

tagit dom alldeles för länge redan.

och vips så förvandlas min hjärna till ett blurrigt moln fyllt med regn och rusk.

men kan det vara enda anledningen?

och i så fall.

borde jag ha is i magen.

det tar ju sin tid innan den egna produktionen av serotonin kickar igång.

om jag nu har någon chans till egen produktion dvs.

det är väl det som är frågan.

jaja.

jag får bita ihop ett tag till.

hoppas att det går över.

mens, hormoner och bara allmänna svackor kan ju också vara en del av orsaken.

biter ihop hårt (men inte för hårt för jag har problem med mina visdomständer :)).

men hur lätt är det alltid?

att bita ihop menar jag.

se nedan :).

(obs. ursäkta bildkvalitén. vet i tusan vad jag gör fel ibland).

brottningsmatch i sängen och riskfyllda lekar.
every day.

att mosa lillebror eller vice versa är otroligt kul.

tills det går överstyr.
som det alltid gör.
varenda gång.
och det säger jag flera gånger innan det verkligen sker.
"tat lugt grabbar. ni kommer slå er snart. någon kommer bli ledsen. och stöka inte ner mer. vi ska till dagis snart.
snälla. akta glasen. och vasen. du minns väl vinglaset som rök i golvet häromdagen mio och soffan blev nerfläckad, och mamma fick tics i ena ögonbrynet. kasta inte hårda saker. slå inte honom i magen så där. spring inte!
och sedan.
PANG :).

jojo.
detta är kanske ganska charmigt ibland.

två pågar med energi så det räcker för 29 jennifer.

"leker".
men inte varje dag, varje sekund.
lek med era leksaker ett tag.

rita lite.

playdoh?

lugnt och harmoniskt.

joho, jag har provat allt.

men det slutar ännu värre.

igårkväll tyckte jag de lekte som himla fint.

tyst och rofyllt.

att jag korkat nog inte misstänkte oråd :).

men jag njöt av stunden.

pös runt i vardagsrummet iklädd mina mjukisshorts och med ett glas rött (jajaja, det var torsdag. f-ck that).

när det väl blev tid för läggdags så insåg jag att de vandaliserat hela mios rum. 

antingen det eller så har en orkan blåst över.

var är golvet liksom?

2037 leksaker, gosedjur och lego låg samlade i ett berg innanför dörren.

jaja.

inget att be för.

min lugna och fridfulla stund i vardagsrummet fick betala dyrt i en halvtimme en stund senare.

var det värt det?

nja.

kanske :).

oavsett älskar jag dessa två monster så mycket att det gör ont ibland.

jag åkte och hämtade dom tidigare igår för jag saknade dom så.

men ibland kan jag ångra det en kvart senare då det bara blir gnäll, bråk och sura miner.

men de är ju inte anledningen till att jag mår dåligt.

men faktumet är att jag blir desto mer känslig för sådana situationer.

jag menar skriket, gnället, oljudet, min egen tjatiga röst, det intensiva och sedan själva "panget" och min överfulla bägare.

lugn, luuugn.

jag försöker verkligen.

bot: vänner, egentid, motion och bättre kosthållning.

om inte det hjälper blir det en pling till läkaren och en högre dos av anti-depressiva igen. 

men hallå!!! 

det skall väl inte behövas. onaturligt blask i min blodcirkulation för att jag skall le och inte vilja hoppa ut för en klippa varannan timme.

..........................................

nu skall jag sluta ventilera.

idag, om inte min leverans av den supersnygga tunna ärtlänken till mina kunders smycken anländer (då blir det att tillverka ca 16 tube necklace small och 8 övriga smycken), så blir det en promenad, en super-smoothie, ringa en vän och/eller bara göra det jag vill.

jo, men jag borde tvätta också, diska, dammsuga, rensa ogräs, handla till helgen, förbereda middagen...och kanske duscha. när gjorde jag det senast?

LIFE is fucked up ;)!

tips: när ni börjar tänka på djupet igen, få meningslöshetskänslor, så gör något innan det är för sent.

kram//jennifer