måndag 25 februari 2013

oplanerat.







lite mörkt i hjärtat.
jag vet ju att våren kommer snart men det känns lite grått inombords nu.
jag har funderat över om jag skall dela med mig eller inte av just detta.
alldeles för privat? nja. det händer så många. och så ofta.
många tjejer har stått i mina skor och trampat och deras tankar har surrat likt mina.

jag är gravid igen.

oplanerat och inte alls vårt syfte.
vi är nöjda nu.
två underbara gossar.
jag har äntligen lyckats återhämta mig efter mina förlossningsdepressioner och lämnat det svarta hålet av dagliga ångestattacker och oförklarlig olycka.

vi ska ju gifta oss snart. åka till paris. resa med ungarna i sommar. ge dom 100 % uppmärksamhet. njuta av "lugnet". vi trivs så bra i vårt hus. jag trivs med min arbetssatsning och att följa mitt hjärta, min dröm. 
och så dök det här ner som ett brev på posten.
jaha.
jag känner symptomen så väl. min kropp bär på någonting som borde bli till någon. 
men vi kan inte.
usch. så jobbigt trodde jag inte det skulle kännas at ta beslutet att göra en abort.
men vi har tagit det.
nästa tisdag skall jag till gynekologen.
kunde man inte få gjort detta på studs?
gå och vänta här när man redan tagit beslutet.
nu ska min livmoder expandera ytterligare. illamåendet har redan tagit form. och inte tala om tröttheten. jisses. jag känner hur hela kroppen ställer om sig (+++ tuttarna sväller :)).
ah. vill inte tänka mer på detta. bara sudda bort och låtsas som det aldrig hänt.
hormonerna invaderar mitt sinne och mitt hjärta säger nej, jag vill behålla dig.
men mitt förstånd säger joho. detta är det bästa du kan göra. dina små killar behöver dig.

f-n. f-n. f-n. 

som om jag inte hade nog att tänka på just nu. att göra.
tycker synd om mig själv nu :).
men....nu ska jag försöka tänka på vad som är bäst för oss just nu. för aston och mio!
inte på vad min gravidmojsiga hjärna tycker och känner.

eller hur?

var förståndig!
förnuftig.
tänk ett steg längre.
inte läge att vara impulsiv och tänka "go for it". 
nu handlar det inte bara om mig själv.

ok.

babblefia skall sluta överanalysera och begrava sig i arbete istället :).

många orderar skall iväg denna veckan. butiken måste bli klar.
bilder skall redigeras och läggas in. allt skall funka.

tufft det här :).

men jag måste tänka positivt nu.
det löser sig alltid.
det vet jag.


ha en fin dag och beklagar mitt deppo-personliga inlägg.




stor kram <3//jennifer

15 kommentarer:

  1. har sänt dig ett privat meddelande och sänder dig här ytterligare kramar för din öppenhet och styrka att våga dela med dig. Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  2. En stor kram från mig....Helena
    Jag längtar till vi skall fota loss, ta väl hand om dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla!
      Jag längtar med. Ska bli superkul!!!

      Radera
  3. Känner så väl igen mig i allt du skriver.
    Jag har själv haft stora problem med depressioner och mina hormoner har värkligen åkt berg och dalbana sedan jag fick barn. Det var inte förrän strax innan jul som jag gick till läkare och blev sjukskriven en månad och fick lyckotabletter utskrivet. Nu mår jag super och är den Hannah som jag vill vara. Om jag skulle bli gravid nu så skulle jag med största sannolikhet göra precis som du och göra abort. Jobbigt som fan men nog det bästa både för sig själv och för familjen.
    Stor styrkekram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch. Så tråkigt. Ja, man kommer verkligen i obalans efter en graviditet. Jag har knaprat anti-depressiva från och till i snart tio år. Kommer säkert aldrig bli kvitt dom. Men jag skall försöka göra mitt bästa :).
      Så otroligt skönt att du mår bättre. Vet hur ont det kan göra at vara så låg!!!
      Efter inlägget och responsen både här och via mejl så fick det mig att inte tycka det var lika jobbigt längre.
      Sjukt tacksam för det! Man bör dela med sig. Det hjälper mer än man tror!!!
      Tack snälla Hannah!
      Ta hand om er.
      Kram//Jennifer

      Radera
  4. Men åååh, så svårt det där! :( Men det beslut ni tar är bäst för er! Kramar i massor

    SvaraRadera
  5. Wow this must be so difficult... take good care of yourself... send you lot's of hugs xxx

    SvaraRadera
  6. Shit va jobbigt.Så svår balans gång det där. Själv hade jag världens jobbigaste graviditet men också världens finaste unge fast jag trivdes inte alls med att vara mamma ledig. Vill ha mera barn men vet ej om jag pallar med att vara gravid igen. Så otroligt starkt av dig att skriva om det här. Du är helt grym som har tagit steget till att göra det du vill och står för hur du känner. Lycka till.
    Elisabet

    SvaraRadera
    Svar
    1. graviditeter alltså. man glömmer nästan hur otroligt jobbigt det är förrän man står där igen. nä, tack säger jag. ungarna får lida, jag blir helt deppig och sambo med för den delen. vi har alldeles för mkt att stå i redan :). pågarna behöver oss när vi är som bäst.
      just nu vill jag kräka ner hela tangentbordet. illamåendet har verkligen satt sina klor i mig. 6 dagar kvar tills abort.
      usch. ordet är så hemskt. men jag vet detta är det bästa.
      tack snälla för dina ord.
      lycka till du med!
      kram//jennifer

      Radera
  7. Usch, vad jobbigt. Jag är helt övertygad om att du gör det som är bäst för din familj.

    Stor kram!

    SvaraRadera
  8. Nej men fy va jobbigt J! Jag har vart i dina skor. Vart gravid när vårt första barn var knappt 4 mån, alldeles för tidigt för ett syskon tyckte vi men ångesten som hängde över genom att ta det där beslutet var inte kul. Vi bestämde oss för abort och i samma veva fick jag missfall så det var väll inte menat. Det är ett jobbigt beslut men man känner nog innerst inne vad som är rätt för en själv. Ingen annan kan säga något om det!

    Skickar en stor kram, hoppas du får känna dig bättre snart!
    Kram Madde

    SvaraRadera