det gör ont när knoppar brister.

igår eftermiddag tog jag en paus med koppen te i trädgården.

solen sken på för fullt och inte ett moln så långt ögat kunde nå.

thomas ledin....

blå blå vindar och vatten.

blå blå vindar och hav.

för en gång skull andades jag i lugn och ro.

stängde ögonen och lyssnade på fåglarna.

i all stress veckorna som varit har jag nästan missat att våren kommit på riktigt.

eller man kanske till och med kan kalla det sommar.

en hastig nostalgitripp tillbaka till barndomen där värmande solstrålar mot ansiktet, fågelkvitter och barfotafötter hörde till sommarlov och lyckorus.

ljusa kvällar, glass på stenmuren bredvid vårt hus, boll- och lek i trädgården så att gräsmattan slets bort.

att fånga många fjärilar i en hov och släppa lös från mitt takfönster.

tiderna har förändrats.

verkligen.

@jenniferlevau

DET GÖR ONT NÄR KNOPPAR BRISTER.

//karin boye

det finns något i det.

och jag hoppas att smärtan för min del tar slut snart.

jag vill blomma :).

jag har valt en ny väg som just nu svajjar lite under benen på mig.

det är så mycket mer jobb än jag förväntat mig.

så så mycket mindre pengar än vad vi är vana vid.

oron över ekonomin är tyvärr det som dominerar just nu och lyckan och passionen jag känt över att ha följt mitt hjärta veknar.

att pengar skall få styra så mycket.

trampa ner oss när vi vill sväva.

jaja.

jag får kämpa på ett tag till och sluta oroa mig.

en stund i trädgården tillsammans med vårvindar och fågelkvitter gör nog susen.

sätt på agendan!

.........................................................

snart skall jag posta några orderar, handla lite inför helgen och sedan hämta ungarna.

fredagsmys med popcorn och köttbullar med potatis och sås på det.

egentligen har jag inte alls tid att sitta här och blogga.

men jag tog mig tiden för jag vet att jag mår så mycket bättre när jag vädrat.

vi ska ju gifta oss!

nästa måndag igen.

130513.

inte får jag ha oro i magen då.

den skall vara som bortblåst.

jag blir jennifer levau på riktigt och skall för alltid, i mina ögon då :), vara med den bästa mannen och pappan på jorden.

aston gav mig en blommas som i hans ögon var den finaste han sett.
stolt gav han mig den och gladare påg får man leta efter.
jag ville aldrig att den skulle vissna.
men idag fick jag slänga den.
och en känslosam mamma brast i gråt :).
tur jag tog en bild.

önskar er alla en underbar helg och hoppas på sjukt mycket sol!

kram//jennifer