jag kan nästan tänka mig att många har problem med att skita i vad andra tycker och tänker om en.
och jag haft sådana gigantiska problem med detta på yngre dar.
men nu.
idag.
efter några promenader in i väggen.
dånk!
efter ätstörningar och förlossningsdepressioner.
social fobi och kraftig prestationsångest så har jag slutat bry mig om sådant som det inte är värt att ödsla energi på.
som vad andra, som man egentligen innerst inne inte överhuvudtaget bryr sig om, tycker om en.
so i give a shit.
sparar min energi (som är knapp nu efter alla dalar) och mitt tålamod på människor jag vill ha nära.
de människor som inte kräver så mycket ansträngning egentligen för de finns där ändå.
oavsett.
jag orkar inte så mycket nuförtiden.
jag har blivit djupt ärrad av mina "dånks" in i väggen.
min låga brinner svagt och kan lätt slockna om jag tar mig an saker och ting som jag inte behärskar.
som jag inte har energi till.
men jag har lärt känna min kropp så in i vassen bra.
jag analyserar också väldigt mycket och vill veta varför jag mår så här just idag.
vad kan ha triggat tröttheten, utmattningen, huvudvärken, ångesten....
och jag lär mig någonting nytt varje dag...eller varje vecka kanske.
nu är jag ju mer stabil.
och om tio år vill jag kunna ta ut mig.
kämpa och utsätta mig för påfrestningar utan att falla ihop som en säck potatis i efterhand.
jag tror det kan gå.
om jag sköter mig.
sömn, mat, tystnad, motion och att vara för mig själv ofta är det viktigaste.
andas.
att ha roligt och njuta av livets små enkla stunder på andra plats.
jag kan ju inte njuta om jag är utmattad.
det går bara inte.
 |
| detta är en stor anledning till att jag mår bättre. möjligheten att få skapa och fotografera. vädra tankarna. fånga känslan. ett beroende som jag aldrig vill bli av med. |
så med det sagt så beger jag mig till soffan.
jag ska lägga mig tätt intill aston och hålla hans hand.
njutning.
kanske titta på idol tills ögonlocken blir tunga.
eller tyngre.
mitt råd till er alltså.
just give a shit.
det är inte värt det.
<3
kram//jennifer
Your authenticity and your franchise amazes me, your words touch me.
SvaraRaderaA life to understand, one life to live.
Hi!
RaderaThank you!!!!
//Jennifer
love your beautiful honesty and sincerity... sending you a big hug... love the inspiring things you do!!! elvera
SvaraRaderaDu är så rak och generös i dina ord Jennifer. Det gör ont att läsa men samtidigt gör det så gott. Att veta att fler har det lite som en själv, det hjälper ju faktiskt. Som att få en vän med speciella band. Som vet och haren egen svart sjö att drunkna i i bland men också att ösa livsviktig erfarenhet och vattna själen med.
SvaraRaderaJag känner mig i dina ord, men har min alldeles egen historia. Jag tackar för att du håller mig i handen lite då och då och hoppas du känner att jag kramar tillbaka:)
Tina
Visst är det skönt att veta att man inte är ensam med sina känslor och sina erfarenheter, hur trista och jobbiga dom än var. Jag har iaf lärt mig så otroligt mycket. Utvecklat ett sjätte sinne som jag aldrig vill förlora.
RaderaMan får se det som en styrka trots att dt är en brant backe uppför från och till.
Tack för din hand :).
Kram//Jennifer