tisdag 26 januari 2016

"go for it" eller "fuck it all".


160124.


Jag pendlar ofta mellan känslorna, "go for it" eller "fuck it all".


Jag har inte besökt min blogg på några månader.
Mitt bekräftelsebehov har legat på is sedan jag slutade på SSRI.
Häpnadsväckande :).
Jag har så jävla mycket känslor har jag kommit underfund med, som gärna gör sig till känna i form av bubbel i bröstet och tårar längs kinderna.
En blödig jävel kunde man hitta där långt bakom kemikaliernas verkan.
Vi var på bio igår och såg "Den gode dinosaurien" och det bubblade då också.
Men jag trycker alltid tillbaka tårarna nu för hade jag låtit dom flöda vid varje tillfälle jag blev känslosam så hade jag haft sår kring ögonen....och på kinderna.
Ha.

Jag har varit hos en psykolog.
Ett besök har jag genomlidit och tiden till besöket fick jag efter ca 10 veckor efter det att jag höll på att braka genom isen och drunkna i mitt utmattningssyndrom.
Jag mår faktiskt ganska bra.
Eller jag inbillar mig att jag gör det.
Jag försöker ideligen lura min hjärna genom att hålla mig sysselsatt.
Jobba på på blodcentralen.
Ta hand om hemmet.
Barnen.
Sopa tankar som "bränner ut mig" under mattan.
Som vilken annan dönicke som helst.
Vet i tusan om jag gör mig själv en tjänst eller otjänst.
Min hjärna är ju till för att användas.
Hur som helst så är jag fortfarande kroniskt trött.
Efter psykologbesöket höll jag på att kollapsa.
Brännande kinder och aktiva stresshormoner i varenda ådra.
Så uttömd man blir av att prata om sig själv.
Och vara ärlig.
Jag är allergisk mot mina egna känslor.
Eller signalsubstanskaskaden de genererar vill säga.



+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++


Ok.
Till någonting helt annat.
"Go for it"!
Jag ska satsa helhjärtat på det jag brinner för och det som jag vet kan rädda både människor, djur och natur.
Kost- och näringslära.
Hälsa.
Naturlig alternativmedicin (eller som jag ser det, det enda som verkligen fungerar, och det rätta).
Jag ska fan bli en jävla miljöaktivist och bli hatad desto mer av folk som älskar att äta sig sjuka och förstöra planeten på en och samma gång.

Såg trailern nedan imorse (bra grejer) och delar den på facebook, för att sprida lite väsentlig och livräddande kunskap.
Och som alltid så bryr inte en själ.
Låter bittert kanske men hade jag postat en bild på en kanelbulle så hade jag fått många likes (jag vet, för jag har provat en gång :)).
Skrämmande.
Och så gnäller folk när dom blir sjuka.
När en släkting eller vän blir sjuk.
Allvarligt sjuk!
Skyller på gener.
Tror att man inte har något ansvar, ingen kontroll.
Nä. Där har många fel!
Alldeles för många har fel.
Man bär armband med texten "fuck cancer", man stöttar galor och köper rosa choklad och tror att man har gjort en insats.
Klappar sig själv på axeln samtidigt som man sätter fram en skål med godis till ungarna, medan mannen grillar genmanipulerad kemikaliegris och blandar pulversås.



Jag är lite av ett åskmoln.
Alltid.
Ni kanske anar detta :).
Blir så satans irriterad på människor som inte vill öppna ögonen och ta ansvar.
Blir så arg på den stora okunskapen och på hur industrierna och samhället mörklägger sanningen bakom färgglad och fläckfri marknadsföring.
Allt för att tjäna pengar.
Men arg kan man ju inte gå och vara alltid.
Det funkar ju inte.
Då får väl jag se till att sprida kunskapen jag besitter, efter tio års besatthet av näringslära bland annat, i hopp om att det sprider sig som ringar på vatten och räddar någons liv. 
Kanske till och med planetens överlevnad.
Tänker väl mest på de oskyldiga.
Växterna, djuren och naturen....
(Är inte lika förtjust i den giriga människan.)
Då kan jag nog dö stolt.
Stolt över att jag bidragit till någonting äkta och inte bara suttit på häcken och tittat på.

Men sedan så slår det mig.
"Fuck it all".
Jag orkar inte engagera mig!
Jag ska bli en dönicke jag med och bara blunda för fakta och saker som verkligen betyder någonting.

Att ge upp.

Tror inte jag hade kunnat leva med mig själv.
Tror det beslutet hade sänkt mig.
Eller vad tror ni?

Men jag måste sluta vara arg.

Arg på pappan som ger sitt barn en sötad yoggi och ett kex efter fotbollsmatchen.
Arg på den 30-åriga blodgivaren med en kulmage som skriker diabetes och högt blodtryck samtidigt som han trycker i sig två bullar med marmelad och ost och en bravo juice.
Arg på läkarna som inte har den blekaste aning om hur man "läker" en människa utan samlar poäng på hur många läkemedel denne ordinerar ut i veckan.
Arg på religioner i allmänhet och personer som tror att man kan underkasta sig en jävla text i en bok som skrivits av maktgalna män som endast hade/har syftet att kontrollera, dominera och regera i synnerhet.
Arg på producenterna bakom barnprogrammen på TV som alltid ska innehålla godis, glass eller bakverk på ett eller annat sätt och därmed bidra ytterligare till barnens ohälsosamma livsstil.
Arg på folk som tror att industriellt framtaget kött måste ingå i en måltid samtidigt som man rynkar på näsan åt råa grönsaker.
Arg på personer som säger "man måste njuta av livet" som en ursäkt för att stoppa i sig ännu en beroendeframkallande och kemikaliefylld sockerbomb.

.....Att stoppa i sig en massa skadliga droger är ingen njutning.
Hur kan man inte se det?

Långsiktigt tänkande tack.
Både hos den lilla individen som hos den stora regeringen.


Sorry :)!

Jag som hade lovat ett feel good inlägg här, men jag kan bara inte sprida glädje om ytligheter och en massa annat trams just nu.


Ser framemot mitt nästa psykologbesök.
Good luck att få mig att bryta dessa destruktiva tankar...Då får de nog droga mig istället...igen.
Jag ser det som ett roligt test.
Men med ett uns av hopp om att jag kan bli "botad" och därmed lycklig (vad det nu är)!





//Jennifer


1 kommentar:

  1. Heja! Du är bäst, så himla inspirerande. Du är grym! :)

    SvaraRadera